framannen

Ny rättegång mot feministisk stalkare

Den 7 november hålls en ny rättegång mot den feministiske stalkare som kallas FRA-mannen. Denna gång anklagas han för att olovligen publicerat ett bokmanus om en gammal vårdnadstvist på sin blogg, och därmed gjort sig skyldig till brott mot upphovsrättslagen.

 

FRA-mannen (som en gång arbetade på hemliga Försvarets Radioanstalt) kallar sig feminist och brukar skriva på feministiska bloggar som exempelvis hos ”religionsforskaren” Erik Rodenborg. Han använder då pseudonymen Verutschkow. I samband med att tingsrätten sökte honom för delgivning framkom att hans mejladress är ”fastbuckfreddie”. Från detta konto skriver han ofta på forumet Flashback – i trådar om hans olika hatobjekt, exempelvis Liza Marklund. (FRA-mannen har tidigare haft förbud mot att komma i närheten av Liza Marklund och hennes dotter).

 

De som varit mest utsatta för mannens verksamhet är kvinnor. Värst drabbad är Erika som i nästan 20 års tid varit måltavla för denne stalkares vrede. När Liza Marklund uppmärksammade trakasserierna mot Erika blev även hon en av mannens fiender. Bland annat har han postat hundratals Twitterinlägg om Liza Marklund.

Piratpartiets ordförande Anna Troberg är en annan av mannens hatobjekt, liksom den populära bloggaren Catta på cattasbubbla.se. Även en kvinnlig polis hör till de personer som återkommer i mannens aggressiva texter på nätet.

FRA-mannen går ofta på rättegångar och gillar att kartlägga sina ”motståndare”. Det har därför spekulerats i om han tagit fram uppgifter till feminister, och som tack för detta tiger de om när han förföljer kvinnor.

 

Om FRA-mannen fälls för brott mot upphovsrättslagen riskerar han 19 000 kronor i böter. Han har själv stegat in på Solna tingsrätt och kommenterat anklagelserna. Så här skriver de i ett protokoll: ”Det är i och för sig så att han lagt ut det material som tvistas om på sin blogg, men det kan ha varit gjort av NN för att gillra en fälla.”

Fotnot: Erika är ett fingerat namn.

 

http://www.d-intl.com/2013/03/14/den-feministiske-stalkern/

 

http://cattasbubbla.se/2012/09/03/men-snlla-verutschkowge-dig-nu/

 

http://www.expressen.se/kronikorer/liza-marklund/liza-marklund-bajsmannen-pa-fra-ser-dig/

 

http://www.annatroberg.se/2008/08/10/jobbar-bajsmannen-fortfarande-hos-fra/

 

warriormuhammed

LEDER: Ørkenguden banker på

Islam udspringer af beduinstammers betingelser for overlevelse og har ikke ændret sig siden 600-tallet.

 

Der findes to hovedopfattelser af hvor vores fornemmelse af Gud kommer fra. Den ene er, at Gud gennem visse signaler gør os opmærksomme på hans eksistens og ved åbenbaringer meddeler os, hvad han synes vi skal tro og gøre. Den anden er, at vi har lyst til at gøre noget og derfor opfinder en gud, der netop påbyder os at gøre det vi har lyst til.

I det første tilfælde får vi et problem med vores samvittighed. For som Jesus i tale og handling demonstrerede, kan vi aldrig leve op til det kærlighedsbudskab, der præsenteres i Det Nye Testamente. Uden undtagelse kommer vi til kort. Vi har ikke andet end Guds nåde at forlade os på.

Heraf følger også, at ingen af os er retfærdige. Ingen af os har noget at bryste os af. Intet der kan ophøje os over andre. Vi har ingen ret til undertvinge andre.

 

Sådan er det ikke med de menneskeskabte guder, f.eks. Allah.

Han er en ørkengud, der passer som fod i hose til et beduinsamfund, hvor stammens overlevelse afhang af at kunne demonstrere magt, bevise hæder og indgyde frygt blandt nabostammerne.

Stammens eksistens beroede på, at den kunne røve kvinder fra konkurrerende stammer, for ellers gik den under af indavl. Samtidig var det afgørende, at drengebørnene forblev mandens ejendom, fordi klanens styrke afhang af mændenes antal.

I et område uden de store naturlige ressourcer, måtte ethvert middel tages i brug for at forøge livsgrundlaget. Derfor gennemførte man regelmæssige ”razziaer” mod naboerne for at stjæle deres kvinder, kameler og andre ejendele. Den, der kunne stjæle mest, overlevede. De andre gik under.

 

I et sådant samfund findes ingen anden samvittighed end loyaliteten mod stammen. Hvad der gavner stammen er godt. Hvad der skader er ondt.

Og i et sådant samfund opfinder man naturligvis en gud, der giver stammen kraft og opmuntring til at føre den daglige krig med brutal beslutsomhed.

 

Muhammeds genistreg var at postulere, at de arabiske klaner havde en fælles mission over for de omkringboende ikke-arabere og at de kunne forene deres egeninteresser med dyrkelsen af en gud, som han selv havde opfundet.

 

Det blev en gud, der netop påbød en ”etik”, som lå de arabiske stammer i blodet: Permanent krig mod alle, der ikke frivilligt afgav deres kvinder og kameler – og foragt for de svage, der ikke kunne eller ville forsvare deres besiddelser. Som var æreløse nok til at indlade sig på forhandlinger – eller med et moderne ord: dialog – i stedet for at slå fra sig.

For yderligere at styrke sit projekt fandt Muhammed – eller hvem der nu har formuleret det – på, at hele verden tilhører ørkenguden Allah og at alle mennesker fødes som hans undergivne. Hvis der derfor er områder, som endnu ikke har underkastet sig Allah, er de ulovligt okkuperede. Og hvis er findes mennesker, der ikke er muslimer, betyder det, at de har vendt ryggen til den gud, som de skylder alt.

 

Derfor kommer rettroende muslimer ikke til Vesten med hatten i hånden. De kommer ikke for at blive integreret i vore lande og vore folk. De kommer som de retmæssigt herrer med et mandat fra Muhammeds gud og bliver dybt fornærmede og rasende, hvis vi ikke bøjer os for deres krav om underkastelse.

En del muslimer vil ikke stille op for Muhammeds program, men de er afvigere fra budskabet i islams helligskrifter og skal holde lav profil, ellers risikerer de at lide straffen for frafald, nemlig døden.

Hvis muslimernes flertal havde ønsket at omformulere deres blodtørstige ideologi, har de haft 1400 år til at gøre det.

Det er ikke sket. De opfører sig stadig som en klan med rødder i 600-tallets arabiske ørken.

Problemet er, at de fleste vesterlændinge ikke forstår, hvad vi er stillet over for.

 

 

 

 

 

warriormuhammed

LEDARE: Ökenguden knackar på

Islam uppstod ur beduinstammarnas överlevnadsvillkor, och har inte förändrats sedan 600-talet.

 

Det finns två huvuduppfattningar om var vår känsla för Gud kommer ifrån. Den ena är att Gud genom vissa signaler gör oss uppmärksamma på sin existens och genom uppenbarelser meddelar oss vad han tycker att vi ska tro och göra. Den andra är att vi har lust att göra något och därför uppfinner en gud som uppmanar oss att göra just det vi har lust till.

I det första fallet får vi problem med vårt samvete. För som Jesus i tal och handling demonstrerade, kan vi aldrig leva upp till det kärleksbudskap som presenteras i Nya Testamentet. Utan undantag kommer vi till korta. Vi har inget annat än Guds nåd att förlita oss på.

Av detta följer också att ingen av oss är rättfärdig. Ingen av oss har något att skryta om. Inget som höjer oss över andra. Vi har ingen rätt att undertrycka andra.

 

Så är det inte med de människoskapta gudarna, till exempel Allah. Han är en ökengud, som passar som hand i handske i det beduinsamhälle där stammens överlevnad hängde på att man kunde visa makt, bevisa sin heder och ingjuta fruktan hos grannstammarna.

Stammens existens byggde på att de kunde röva bort kvinnor från konkurrerande stammar, för annars gick de under av inavel. Samtidigt var det avgörande att pojkarna förblev mannens egendom, för klanens styrka berodde på antalet män.

I ett område utan stora naturresurser måste alla medel användas för att förbättra försörjningen. Därför genomförde man regelmässigt ”razzior” mot grannarna för att stjäla deras kvinnor, kameler och egendom. Den som stal mest överlevde. De andra gick under.

 

I ett sådant samhälle finns inget annat samvete än lojaliteten mot stammen. Det som gynnar stammar är bra. Det som skadar är dåligt.

Och i ett sådant samhälle uppfinner man givetvis en gud som ger stammen styrka och uppmuntrar till att föra det dagliga kriget med brutal beslutsamhet.

Muhammeds genidrag var hans påstående att de arabiska klanerna hade en gemensam uppgift gällande de omkringboende icke-araberna, och att de kunde förena sina egenintressen med dyrkandet av en gud som han själv hade uppfunnit.

 

Det blev en gud som just påbjöd en ”etik” som de arabiska stammarna hade i blodet: Permanent krig mot alla som inte frivilligt gav bort sina kvinnor och kameler – och förakt för de svaga, de som inte kunde eller ville försvara sina ägodelar. De som var så utan heder att de gick med på förhandlingar – eller med ett modernt ord: dialog – i stället för att slå tillbaka.

För att ytterligare understryka sitt projekt hittade Muhammed – eller vem det nu var som formulerade det – på att hela världen tillhör ökenguden Allah och att alla människor föds som hans undersåtar. Om det alltså finns områden som ännu inte har underkastat sig Allah, är de olagligen ockuperade. Och om det finns människor som inte är muslimer, betyder det att de har vänt ryggen till den som de är skyldiga allt.

 

Därför kommer rättroende muslimer inte till Västvärlden med mössan i handen. De kommer inte för att bli integrerade i våra länder och våra folk. De kommer som de rättmätiga herrarna med ett mandat från Muhammeds gud, och blir djupt förnärmade och rasande om vi inte böjer oss för deras krav om underkastelse.

En del muslimer ställer inte upp på Muhammeds agenda, men de är avfällingar från budskapet i islams heliga skrifter och ska hålla låg profil. Annars riskerar de att straffas för avfall – med döden.

Om majoriteten muslimer hade önskat omformulera sin blodtörstiga ideologi, har de haft 1400 år på sig.

Det har inte hänt. De uppför sig fortfarande som en klan med rötter i 600-talets arabiska öken. Problemet är att de flesta västerlänningar inte förstår vad vi står inför.

 

 

 

 

 

 

angry-muslims+(1)

You Can’t Reform Islam Without Reforming Muslims

Every few years the debate over reforming Islam bubbles up from the depths of a culture that largely censors any suggestion that Islam needs reforming.

 

But Islam does not exist apart from Muslims. It is not an abstract entity that can be changed without changing its followers. And if Islam has not changed, that is because Muslims do not want it to.

Mohammed and key figures in Islam provided a template, but that template would not endure if it did not fit the worldview of its worshipers. Western religions underwent a process of secularization to align with what many saw as modernity leading to a split between traditionalists and secularists.
The proponents of modernizing Islam assume that it didn’t make the jump because of Saudi money, fundamentalist violence and regional backwardness. These allegations are true, but also incomplete.

If modernizing Islam really appealed to Muslims, it would have taken off, at least in the West, despite Saudi money and Muslim Brotherhood front groups. These elements might have slowed things down, but a political or religious idea that is genuinely compelling is like a rock rolling down a hill.
It’s enormously difficult to stop.
Muslim modernization in the West has been covertly undermined by the Saudis and the Muslim Brotherhood, but for the most part it has not been violently suppressed.
It suffers above all else from a lack of Muslim interest.

Muslims don’t spend much time fuming over a progressive mosque that allows gay members or lets women lead prayers. Such places occasionally exist and remain obscure. They don’t have to be forcibly shut down because they never actually take off. The occasional death threat and arson might take place and the average ISIS recruit would happily slaughter everyone inside, but even he has bigger fish to fry.
The best evidence that Muslim modernization has failed is that even the angriest Muslims don’t take it very seriously as a threat. The sorts of people who believe that Saddam Hussein was a CIA agent or that Israel is using eagles as spies have trouble believing modernizing Islam will ever be much of a problem.
They know instinctively that it will never work. Instead Muslims are far more threatened by a cartoon mocking their prophet for reasons that go to the heart of what is wrong with their religion.
Islam is not an idea. It is a tribe.

Talking about reforming the words of Islam is an abstraction. Islam did not begin with a book. It began with clan and sword. Even in the modern skyscraper cities of the West, it remains a religion of the clan and the sword.
The left has misread Islamic terrorism as a response to oppression when it is actually a power base. It is not the poor and downtrodden who are most attracted to the Jihad. Instead it is the upper classes. Bin Laden wasn’t a pauper and neither are the Saudis or Qataris. Islamic terrorism isn’t a game for the poor. It becomes the thing to do when you’re rich enough to envy the neighbors. It’s a tribal war.

 

To reform Islam, we can’t just look at what is wrong with the Koran or the Hadiths. We have to ask why these tribal calls for violence and genocide, for oppression and enslavement, appealed to Muslims then and why they continue to appeal to Muslims today. The modernizers assume that Western Muslims would welcome a reformation of Islam. They are half right. The reformation that they are welcoming is that of the Wahhabis trying to return it to what it was. It’s hard to deny that ISIS touches something deep within Muslims. The gay-friendly mosques don’t.

Understanding Islam only in terms of the Koran makes it seem as if Muslims are unwillingly trapped by a tyranny of the text, when the text is actually their means of trapping others into affirming their identity.

There is no reforming Islam without reforming Muslims. The reformers assume that most Muslims are ignorant of their own beliefs, but even the most illiterate Muslim in a village without running water has a good grasp of the big overall ideas. He may hardly be able to quote a Koranic verse without stumbling over it, he may have added local customs into the mix, but he identifies with it on a visceral level.
Its honor is his honor. Its future is the future of his family. Its members are his kinfolk. Like him, it ought to have been on top; instead it’s on the bottom. Its grievances are his grievances.
The rest is just details.

The progressive diverse mosque is the opposite of this tribal mentality. It is the opposite of Islam. Its destruction of the tribe is also the destruction of the individual. The Western Muslim who already has only a shaky connection to the culture of his ancestral country is not about to trade Islamic tribalism for anonymous diversity. Islam tells him he is superior. The progressive mosque tells him nothing.
Whether he is a Bangladeshi peasant watching soccer matches on the village television or a Bangladeshi doctor in London, it is the violent, racist and misogynistic parts of Islam that provide him with a sense of worth in a big confusing world. That is how Islam was born.

Islam began in uncertain times as empires were tottering and the old ways were being displaced by strange religions such as Judaism and Christianity, when its originators mashed bits of them together and then founded their own crazy wobbly murderous empire built around a badly plagiarized religion.
It was horrible and terrible for everyone who wasn’t a Muslim man, but it worked.
Islam is less of a faith and more of a set of honor and shame responses. It’s a cycle of oppression and victimhood. It’s the assertion of identity by people who see themselves as inferior and are determined to push back by making themselves superior. The responses are familiar. We saw it in Nazi Germany as the defeated nation became a master race by killing and enslaving everyone else.

But it’s not those at the bottom most driven by such dreams. It’s the desert billionaires who have money, but no culture. It’s the Western Muslim doctor who still feels inferior despite his wealth. It’s a merchant named Mohammed with a lot of grudges who claims an angel told him to kill all his enemies in Allah’s name.
It’s Islam. And it’s Muslims.

 

 

The things that we believe, bad or good, reflect the bad or good inside us. When Muslims support killing people, it’s simplistic to assume that they are robotically following a text and will follow any other text slipped in front of their faces, instead of their passions and values. Religions may make people kill, but it starts when people make religions kill.
The good devout Muslim may kill because the Koran tells him to, but he would not do so if the Koran’s justifications of violence did not speak to him on a deeper level. The Nazis were following orders, but they wouldn’t have followed them if Nazism didn’t connect with their fears, hopes and dreams.

The text is only half the problem. The other half is in the human heart.
Reforming Islam is not a matter of crossing out certain words and adding others. Religions carry a powerful set of values that appeal to people on a deep level. To change Islam, we would have to understand why its ugliness still speaks to Muslims. To change it, we have to change them.
When we talk about reforming Islam, what we are really talking about is reforming Muslims.

 

The article was first published at sultanknish.dk

 

 

angry-muslims+(1)

Omöjligt reformera islam utan att reformera muslimerna

Med jämna mellanrum poppar debatten om att reformera islam upp från djupet av en kultur som till största delen censurerar alla förslag om att islam behöver reformeras.

 

Men islam existerar inte utan muslimer. Den är ingen abstrakt enhet som kan förändras utan att förändra dess följare. Och om islam inte har förändrats, så beror det på att muslimer inte vill att den ska förändras.

Muhammed och andra nyckelfigurer i islam tog fram en mall, men den mallen skulle inte ha överlevt om den inte passade sina tillbedjares världsbild. Västerländska religioner genomgick en sekulariseringsprocess för att anpassas till det många såg som en modernitet, vilket ledde till en splittring mellan traditionella och sekulära.

Förespråkarna för att modernisera islam antar att det är på grund av saudiska pengar, fundamentalistiskt våld och regionalt bakåtsträvande, som islam aldrig tog detta steg. Det är sant, men inte hela sanningen.
Om en modernisering av islam verkligen lockade muslimer skulle den ha genomförts, åtminstone i Väst – trots saudiska pengar och frontgrupper som Muslimska brödraskapet. Dessa hade möjligen försenat utvecklingen, men en verkligt övertygande politisk eller religiös idé är som en sten i rullning nerför en backe.

Den är enormt svårstoppad.

Muslimsk modernisering i Väst har i smyg underminerats av saudierna och Muslimska brödraskapet, men har i de flesta fall inte tryckts ned med våld. Den lider framförallt brist på muslimskt intresse.

Muslimer lägger sällan energi på att rasa över progressiva moskéer som tillåter homosexuella medlemmar eller kvinnliga böneledare. Sådana ställen poppar då och då upp, men stannar i det fördolda. De behöver sällan stängas ner med våld eftersom de aldrig blommar upp. Ibland får de dödshot, utsätts för mordbrand och en IS-rekryt skulle med glädja slakta alla därinne, men till och med han har större fiskar i sikte.
Det bästa beviset för att muslimsk modernisering har misslyckats är att inte ens de ilsknaste muslimerna ser den som ett seriöst hot. De som tror att Saddam Hussein var CIA-agent eller att Israel använder örnar som spioner, har svårt att tro att moderniseringen av islam kan utgöra något problem.
De vet instinktivt att det aldrig kommer att fungera. Muslimer är betydligt mer hotade av teckningar som gör narr av deras profet – av skäl som visar precis vad som är fel med deras religion.

Islam är inte en idé. Det är en stam.

Allt tal om att reformera islams skrifter är en abstraktion. Islam startade inte med en bok. Den startade med klanen och svärdet. Till och med i de moderna skyskraps-städerna i Västvärlden, förblir den en religion för klanen och svärdet.
Vänstern har misstagit islamisk terrorism för ett svar på förtryck, när det i själva verket är en maktbas. Det är inte de fattiga och nedtrampade som är mest attraherade av jihad. Det är överklassen. Bin Laden var inget fattighjon och det är heller inte saudierna eller qatarierna. Islamisk terrorism är ingen lek för de fattiga. Det är det man gör när man är rik nog att avundas grannarna. Det är ett stamkrig.

 

För att reformera islam kan vi inte bara titta på vad som är fel med Koranen eller haditherna. Vi måste fråga oss varför dessa stammars uppmaning till våld och folkmord, till förtryck och slaveri, tilltalade muslimer då och varför de fortsätter att tilltala dem i dag. Modernisterna förutsätter att västerländska muslimer skulle välkomna en reformation av islam. De har till hälften rätt. Den reformation de välkomnar är wahhabisternas försök att få islam att återgå till vad det var. Det är svårt att förneka det faktum att IS rör vid något djupt inom muslimer. De gayvänliga moskéerna gör det inte.

Att förstå islam enbart utifrån Koranen får det att framstå som om muslimerna mot sin vilja är fångade i texternas tyranni, när texterna i själva verket är deras verktyg för att tvinga andra att bekräfta deras identitet.

Det blir ingen reformering av islam utan en reformering av muslimerna. Reformister förutsätter att de flesta muslimer är okunniga om sin egen tro, men till och med den mest illiterate muslim i en by utan rinnande vatten har en ganska god uppfattning om de stora och övergripande idéerna. Han klarar nog inte att citera en Koranvers utan att snubbla över den, han kanske har lagt till en del lokala sedvänjor i mixen, men han identifierar sig med den på en intuitiv nivå.

Islams heder är hans heder. Dess framtid är framtiden för hans familj. Dess medlemmar är hans släktingar. Precis som han borde den vara på toppen – i stället är den på botten. Dess sorg är hans sorg.

Resten är bara detaljer.

Den progressiva mångfaldsmoskén är själva motsatsen till hans stam-mentalitet. Den är motsatsen till islam. Dess förstörelse av stammen är också förstörelsen av individen. De västerländska muslimer som bara har en svag anknytning till sina fädernesländer, tänker inte byta bort islamisk stamkultur mot anonym mångfald, islam säger till honom att han är överlägsen. Den progressiva moskén säger honom ingenting.

Oavsett om han är en bangladeshisk bonde som tittar på fotbollsmatcher på byns teve eller en bangladeshisk läkare i London, så är det de våldsamma, rasistiska och kvinnohatande delarna av islam som ger honom en känsla av värde i den stora förvirrande världen. Det var så islam föddes.
Islam startade i osäkra tider när imperier vacklade och de gamla tiderna ersattes med märkliga religioner som judendomen och kristendomen. Dess upphovsmän mosade samman bitar av dem och grundade sitt eget galna, vingliga och mordiska imperium, byggt kring en dåligt plagierad religion.
Det var fruktansvärt och hemskt för alla som inte var muslimska män, men det fungerade. Islam är inte mycket till religion utan mera en uppsättning svar på heders- och skamfrågor. Den är ett kretslopp av förtryck och offerskap. Den är bekräftelse på en identitet för människor som ser sig själva som underlägsna och är fast beslutna att slå tillbaka genom att göra sig själva överlägsna. Svaren är välkända. Vi såg dem i Nazityskland då den besegrade nationen blev mästare på att döda och förslava alla andra.

Men det är inte de som är på botten som drivs mest av sådana drömmar. Det är ökenmiljardärerna som har pengar, men ingen kultur. Det är den västerländske muslimska läkaren som trots sin förmögenhet känner sig underlägsen. Det är köpmannen vid namn Muhammed, full av agg, som hävdar att en ängel sa åt honom att döda alla hans fiender i Allahs namn.

Det är islam. Och det är muslimer.

De saker vi tror på, bra eller dåliga, reflekterar det goda eller dåliga inom oss. När muslimer stöder dödandet av folk är det naivt att förutsätta att de likt robotar följer en text och kommer att följa vilken text som helst som faller ner framför dem, i stället för sina passioner och värderingar. Religioner kan få folk att döda, men det börjar när folk får religioner att döda. Den gode och hängivne muslimen kanske dödar för att Koranen uppmanar honom till det, men han skulle inte göra det om inte Koranens rättfärdigande av våld talade till något djupt inom honom. Nazisterna följde order, men de skulle inte ha gjort det om inte nazismen anknöt till deras farhågor, förhoppningar och drömmar.

Skriften är bara halva problemet. Den andra halvan är det mänskliga hjärtat. Att reformera islam är inte en fråga om att stryka vissa ord och lägga till andra. Religioner bär en kraftig uppsättning värderingar som tilltalar folk på ett djupare plan. För att förändra islam, måste vi förstå varför dess gräsligheter fortfarande talar till muslimer. För att förändra islam, måste vi förändra dem.

När vi talar om att reformera islam, talar vi egentligen om att reformera muslimerna.

 

Artikeln publicerades ursprungligen på sultanknish.dk

 

 

 

DanTFS1

KRÖNIKA: ”Håll den svenska sjukan utanför vårt land”

KÖPENHAMN. Skillnaden mellan Sverige och Danmark illustrerades tydligt i går kväll. Medan Dan Park är paria i sitt hemland, uppmärksammades han i går inne på självaste Christiansborg i sällskap av folketingsledamöter och journalister från alla stora medier.

Själv såg han ut att inte riktigt fatta vad som hände.

 

Sedan Dan Park helt oväntat släpptes ur häktet 8 oktober (hovrättens dom kommer 29 oktober), har ointresset för hans öde och hans konst varit monumentalt i Sverige. Inte ett ord har sagts eller skrivit i svenska mainstream-medier, medan danska medier varit fyllda av artiklar, reportage och inslag om konstnären som slängdes i fängelse. Danskarna skakar på huvudet – hur kan det komma sig att grannarna i öster beter sig som diktaturerna i gamla DDR, nuvarande Kina och Nordkorea?

Inte för att det saknas politiskt korrekta i Danmark – men antingen har de inte lika stor makt som i Sverige, eller så förstår till och med de att yttrandefriheten är det viktigaste vi har.

 

Visserligen försökte Momodou Jallow föra sitt korståg mot Dan Park även i Köpenhamn. Häromdagen polisanmälde han via danska Dokumentations- och Rådgivningscentret såväl galleristen Kristian Hornsleth, arrangerande Trykkefrihedsselskabet, konstnären själv samt entartekunst.dk som säljer de förbjudna bilderna på nätet. Jallows förhoppning var att utställningen skulle stoppas innan den hann öppnas.

Den lagliga vägen kunde ingenting göras – i Danmark rusar polisen inte in och beslagtar tavlor och griper konstnärer. Men hot och våld såg ut att fixa saken för Jallow & Co. I sista minuten drog sig nämligen galleristen Hornsleth ur. Att hans skyltfönster krossades och att fasaden klottrades ned klarade han, men när hans advokat fick ta emot flera hotfulla telefonsamtal där uppringaren hotade döda såväl Hornsleth som hans familj, fick galleristen nog.

 

Nu var goda råd dyra. Trykkefrihedssellskabet letade förtvivlat efter en ny lokal, och hittade den till sist i självaste Christiansborg, den danska riksdagen. Folketingsledamoten Alex Ahrendtsen från Dansk Folkeparti bokade en lokal i Christian IVs gamle proviantgård inne på Christiansborg, för att förhindra att Dan Park och besökarna skulle mötas med våld. Där samlades i går kväll cirka 120 personer (bland dem folketingsledamöter från Dansk Folkeparti, Det Konservative Folkeparti och Liberal Alliance) för att se bilderna som exponerat Sverige som ett skandinaviskt Nordkorea. Ingen kräktes, ingen gick till angrepp mot Dan Park – det rådde snarare ett slags förundran inför den panik bilderna skapat i grannlandet.

Katrine Winkel Holm, ordförande för Trykkefrihedsselskabet, talade om vikten av att hålla ”den svenska sjukan” utanför Danmark, den konservative politikern Rasmus Jarlov talade om faran med den ökande tendensen för våld mot politiska motståndare och att vi måste stärka försvaret för yttrandefriheten.

– Känslor och kränkningar ska och får inte användas till att inskränka yttrandefriheten. Inte heller religiösa känslor får användas för att inskränka yttrandefriheten och den fria konsten, sa Rasmus Jarlov.

 

Mitt i minglet av vindrickande politiker, journalister och konstintresserade stod en förundrad Dan Park. Folk slet och drog i honom – för intervjuer, kommentarer och autografer. Tidigare på dagen hade han blivit intervjuad av tv-programmet Deadline och senare på kvällen skulle dokumentären om honom och Henrik Rönnquist sändas i DR2. Större kunde kontrasterna till den svenska inställningen till honom (nonchalans eller hat), knappast vara.

Frågan är väl bara om hans provokativa och sarkastiska kommentarer till den svenska samtiden överlever detta kramande från den danska makten. Eller ser vi början på en rörelse där skåningarna efter 350 år av svensk ockupation inser vilka frihetsrättigheter de förlorade 1658?

 

Fotnot. På måndag öppnar utställningen i en ny lokal på Østerbro i Köpenhamn. Adressen avslöjas först i sista minuten.

Fotnot 2. Det finns fortfarande några exemplar kvar av de förbjudna bilderna – numrerade och signerade av Dan Park. Här kan du köpa dem. http://www.entartetekunst.dk/sadan-kober-du/

 

Se Deadline med Dan Park:

http://www.dr.dk/tv/se/deadline/#!/

 

Se dokumentären om Park och Rönnquist här:

http://www.dr.dk/tv/se/dan-park/dan-park-forfulgt-eller-forfoerer#!/

299203

KOMMENTAR: Ny ballade om ytringsfriheden

Grundloven sætter grænser for hvad man kan sige under påberåbelse af religion. Agiterer man for et politisk program, må man optræde som politiker – på lige fod med andre politikere.

På Facebook har der de seneste dage været en debat om ”rablende gale imamers” ytringsfrihed. De skal nyde samme ret til at dumme sig som alle andre, understreger bl.a. Torben Mark Pedersen fra Trykkefrihedsselskabets bestyrelse.

Juristen Jacob Mchangama har – igen – beskyldt mig for at have en selektiv tilgang til ytringsfriheden.

Hvis imamer vil agitere for flerkoneri, kvindeundertrykkelse, jødehad, diktatur og sharia, skal de have lov til det, mener Torben Mark Pedersen og Jacob Mchangama.

Jeg er ganske enig. Men de skal ikke have lov at gøre det under påberåbelse af religionsfriheden, som den er defineret i grundlovens § 67. Hvis de gør det i en moske under dække af religionsudøvelsen, må den lukkes, for i forbindelse med gudsdyrkelsen må intet ”læres” eller ”foretages”, der strider mod ”sædeligheden” eller ”den offentlige orden”.

Det er hvad der står i grundloven.

 

Og hvis ikke shariaen – den uforanderlige islamiske lov, der hævdes at være dikteret af Allah – strider mod ”den offentlige orden”, ved jeg ikke, hvad grundlovens mødre og fædre kan have ment. Den orden, grundloven taler om, må være vores demokratiske orden. Hvis det var en udemokratisk orden, havde grundloven set meget anderledes ud.

Hvad så med ”sædeligheden”? Som jeg forstår det, har det ikke noget med sex at gøre, men snarere med den opfattelse, at vi i Danmark har en slags national kultur – visse normer, der holder landet sammen. F.eks. den grundopfattelse, at kvinder og mænd står lige og skal have lige muligheder. At børn skal behandles ordentligt, at man ikke må have sex med mindreårige, at unge ikke skal tvinges til at gifte sig mod deres vilje, at man ikke må have flere koner, at man ikke må slå sin kone. Og at man ikke prøver at sætte sin vilje igennem ved trusler og vold. At borgerne har ret til at dele sig efter anskuelser og ikke efter diktat fra hellige mænd eller klanledere.

 

Tager vi grundloven alvorligt, så skal enhver have ret til at forkaste såvel ”sædeligheden” som ”den offentlige orden”. Alle har deres ytringsfrihed til at agitere for usædelighed og uorden.

Men så må de gøre det på de samme betingelser, der f.eks. gælder for nazister og fortalere for Nordkorea eller enhver anden.

De må gøre det i egenskab af politiske agitatorer.

De skal ikke kunne beskytte sig mod kritik med henvisning til, at de blot dyrker deres religion og det skal ikke lykkes dem at få anklagemyndigheden til at retsforfølge demokrater for ”racisme”.

Hvis Torben Mark Pedersen og Jacob Mchangama har en anden opfattelse, må de forlange en grundlovsændring.

 

 

 

299203

KOMMENTAR: Nytt bråk om yttrandefriheten

Grundlagen sätter gränser för vad man kan säga i namn av religionen. Agiterar man för ett politiskt program, ska man uppträda som politiker – på samma villkor som andra politiker.

På Facebook har det de senaste dagarna debatterats om ”stolliga, galna imamers” yttrandefrihet. De ska åtnjuta samma rätt att göra bort sig som alla andra, understryker bland andra Torben Mark Pedersen från Trykkefrihedsselskabets styrelse.

Juristen Jacob Mchangama har – återigen – beskyllt mig för att ha en selektiv inställning till yttrandefrihet.

Om imamer vill agitera för månggifte, kvinnoförtryck, judehat, diktatur och sharia ska de ha rätt till det, menar Torben Mark Pedersen och Jacob Mchangama.

Jag instämmer helt. Men de ska inte ha rätt att göra det i namn av religionsfriheten som den definieras i grundlagens § 67. Om de gör det i en moské under sken av religionsutövande, ska den stängas, för i samband med gudstjänst ska inget ”läras ut” eller ”försiggå” som strider mot ”sedligheten” eller ”den allmänna ordningen”.

Så står det i grundlagen.

 

Och om inte sharian – islams oföränderliga lag, som påstås vara dikterad av Allah – strider mot ”den allmänna ordningen”, vet jag inte vad grundlagens mödrar och fäder kan ha åsyftat. Den ordning som grundlagen talar om, måste vara vår demokratiska ordning. Om det hade gällt en odemokratisk ordning, hade grundlagen sett helt annorlunda ut.

Och sedligheten? Som jag förstår det har detta inget med sex att göra, utan snarare med uppfattningen att vi i Danmark har ett slags nationell kultur – vissa normer som håller ihop landet. Till exempel den grundläggande uppfattningen att kvinnor och män är jämställda och ska ha samma möjligheter. Att barn ska behandlas på rätt sätt, att man inte får ha sex med minderåriga, att unga inte ska tvingas gifta sig mot sin vilja, att man inte får ha flera fruar, att man inte får slå sin fru. Och att man inte försöker driva sin vilja igenom med hot och våld. Att medborgarna har rätt att dela upp sig efter åsikter och inte efter diktat från heliga män eller klanledare.

 

Om vi tar grundlagen på allvar ska var och en ha rätt att förkasta såväl ”sedligheten” som ”den allmänna ordningen”. Alla har yttrandefrihet till att agitera för osedlighet och oordning.

Men då ska de göra det på samma betingelser som till exempel gäller för nazister och förespråkare för Nordkorea eller vad som helst.

De får göra det i egenskap av politiska agitatorer.

De ska inte kunna undgå kritik med hänvisning till att de bara utövar sin religion och de ska inte kunna släpa demokrater inför rätta för ”rasism”.

Om Torben Mark Pedersen och Jacob Mchangama har en annan uppfattning, får de kräva en ändring av grundlagen.

mamoud_finger

Jallow bakom dansk polisanmälan av Dan Park-utställning

Afrosvensken och vänsterpartisten Momodou Jallow fortsätter sitt korståg mot yttrandefriheten. Via en dansk organisation har han polisanmält alla bakom utställningen samt webbsidan entartetekunst.dk.

– Jag betraktar anmälningarna som ett skämt, säger Lars Hedegaard, mannen bakom entartetekunst.dk.

Det är Niels-Erik Hansen på danska organisationen Dokumentations- och Rådgivningscentret, som polisanmält galleristen Kristian Hornsleth, arrangerande Trykkefrihedsselskabet, konstnären själv samt entartekunst.dk – på uppmaning av Momodou Jallow.
– Vi har faktiskt gjort två anmälningar, säger Niels-Erik Hansen till danska TV2s Kulturnyheter. Vi var tvungna att skriva till polisen redan nu för att göra dem uppmärksamma på problemet.

”Problemet” är alltså att det i morgon är vernissage för en utställning av Dan Parks beslagtagna och ”förbjudna” bilder. Hovrättens dom, som skulle ha kommit i dag, har skjutits upp till onsdag 29 oktober, därför är rättsläget just nu oklart. Malmö tingsrätt dömde Park för såväl förtal (av bland andra Jallow) som hets mot folkgrupp – till tio månaders fängelse. Fyra av dessa har han redan avtjänat i häkte.

Teoretiskt sett kan hovrätten fria Dan Park och galleristen Henrik Rönnquist helt, det faktum att domstolen släppte ut Park ur häktet tyder på att de åtminstone inte anser att en fredlig konstnär som häcklar samtiden bör sitta inspärrad tillsammans med mördare och våldtäktsmän.
Momodou Jallow, som redan tjänat tiotusentals kronor i skadestånd från Park, nöjer sig dock inte med att verka inom Sveriges gränser. Hans gelotofobi (skräck för att bli utskrattad) har nu drivit V-politikern över Öresund. Dokumentations- och Rådgivningscentret hoppas att de danska myndigheterna ska agera som sina svenska motsvarigheter och stoppa utställningen redan innan den öppnar, samt beslagta alla bilderna.

– Jallow har uppenbarligen ett akut behov av att profilera sig, nu även på dansk mark, säger Lars Hedegaard. Jag tror dock inte han har samma makt över den danska polisen och åklagarväsendet som han uppenbarligen har över det svenska.
– Jag ser i alla fall fram till vernissagen i morgon, och vi hoppas sälja många av Parks tavlor under veckan som utställningen pågår. Jag uppmanar därför alla som vill försäkra sig om en äkta, förbjuden Dan Park att handla snabbt. Tavlorna kommer säkert att sälja slut under utställningen.
Det är Lars Hedegaards danska förlag Free Speech Library som lagt ut Parks förbjudna tavlor till försäljning på webbsidan entartetekunst.dk.

För 800 dollar kan styck man köpa signerade och numrerade tryck av de nio bilder som Malmöpolisen stormade in och beslagtog 5 juli på Galleri Rönnquist & Rönnquist. Enligt tingsrättens dom utgjorde åtta av dem hets mot folkgrupp, medan den nionde friades.

Om inte hovrätten ändrar domslutet ska de åtta fällda bilderna destrueras.
– Det är ett helt unikt tillfälle att skaffa sig ett stycke konsthistoria, och samtidigt göra civilt motstånd mot de svenska myndigheter som sätter politisk korrekthet före den grundlagsstadgade yttrandefriheten, säger Lars Hedegaard.
Även Trykkefrihetsselskabet tar polisanmälningarna med upphöjt lugn. Till TV2 säger vice ordföranden Aia Fog:
– Jag tycker det är trams, och ett sätt att hämma yttrandefriheten som knappast är klädsamt för anmälaren. Visst kan bilderna te sig stötande, men sådant är villkoret för att bo i en fri och öppen demokrati med yttrandefrihet.

Fotnot: Utställningen öppnar torsdag 23 oktober klockan 17 på Galleri Hornsleth på Bredgade 8 i centrala Köpenhamn, och pågår till 30 oktober.
http://www.hornsleth.com/Hornsleth/Home/HORNSLETH-&-FRIENDS-GALLERY

ria-6-1-10-russian-amphibious-assault-landing-ship-baltops-preview

KRÖNIKA: Den som behärskar Gotland behärskar Östersjön

Medan militären jagar utländska ubåtar i Stockholms skärgård planerar Migrationsverket att placera 800 asylsökande på Gotland – varav ett flertal kan vara IS-krigare som söker skydd från USA-bombningarna i Syrien.

 

Händelserna i Stockholms skärgård visar att omvärlden börjar bli oroliga över ett Sverige i fritt sönderfall – både Nato och Ryssland har haft stora övningar för att förbereda sig på att ingripa militärt i en Östersjöstat som befinner sig i inbördeskrig.

Inga politiker har ännu lyckats förklara hur Sverige ska få omkring tvåhundra nationaliteter att samsas i ett akut krisläge – antingen inom rikets gränser eller i en annan del av världen som får återverkningar här hemma.

Genom tiderna har Gotland varit navet i det svenska försvaret – förlorar vi makten över ön så förlorar vi också positionen som regional stormakt i Östersjöområdet.  Innan etniska och religiösa konflikter eskalerar bortom kontroll i Sverige, måste vi börja diskutera Migrationsverkets asylmottande som drabbar andra myndigheters ansvarsområden såsom rikets inre och yttre säkerhet.

 

Drygt två kilometer utanför den svenska sjögränsen ligger den ryska gasledningen på Östersjöns botten. Gasledningen är 1220 kilometer lång – varav drygt 500 kilometer går över svensk ekonomisk zon i Östersjön. Gasledningen ägs av det rysk-tyska konsortiet Nord Stream, vars huvudägare är det ryska bolaget Gazprom. Flera ledande militära säkerhetsexperter och politiker har genom årens lopp varnat för att gasledningen kan orsaka komplicerade säkerhetsproblem för Sverige.

– Vi får en gasledning som motiverar rysk marin närvaro i vår ekonomiska zon och som ryssarna, om de vill, kan utnyttja för underrättelseverksamhet. Det är klart att det är ett problem, sade dåvarande försvarsminister Mikael Odenberg (M) för åtta år sedan.

Själva gasledningen utgör ett avlyssnande ”staket” rakt genom Östersjön. Enligt Rysslands president Vladimir Putin ska den ryska Östersjömarinen spela en viktig roll i skyddet av gasledningen. För att trygga gasförsörjningen till Tyskland kan Ryssland lägga ut sensorer som känner av allt som händer kring gasledningen.

– Ingen kommer att kunna röra sig över havet utan att ryssarna får veta det. Östersjön delas på nytt, på ett sätt som vi inte sett sedan det kalla krigets slut, varnar Bo Huldt, professor på Försvarshögskolan.

En gång i tiden var Gotland Sveriges mest militariserade landskap. Här fanns pansartrupper, flygfottilj, kustartelleri och tusentals värnpliktiga. Öns strategiska läge i Östersjön ansågs ovärderligt. Alla utgick från att om det blev krig skulle Gotland vara det allra första angripare österifrån ville lägga beslag på.

Efter nedrustningen av försvaret de senaste åren finns på Gotland bara en flygbas, F17G, där JAS Gripen-plan stationeras när incidentberedskapen höjs i området. På marken finns 14 stridsvagnar som står i ett förråd. (). Hamnen i Slite byggdes ut när den ryska gasledningen lades på Östersjöns botten 2009, för att större fartyg skulle kunna lägga till. Hamnen lämnades därefter över till Gotlands kommun. Finansiär för projektet, som kostade 100 miljoner kronor, var det rysk-tyska konsortiet Nord Stream . När kajen i Slite byggdes avstod man från att bygga in så kallade ”sprängkistor” i konstruktionen. I ett alltmer osäkert säkerhetspolitiskt klimat utgör hamnen i Slite en oroshärd vid ett angrepp på Sverige.

– Vi har byggt en mycket stor kaj i det som är den naturliga infallsporten för varje motståndare som kommer mot Sverige och Gotland österifrån, säger Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman .

I decennier hade varje svensk bro, landningsbana och kaj av betydelse försetts med hålrum, ”sprängkistor”, för att kunna förstöras – men i Slite byggdes dessa inte in.

– Vi bör passa på medan vi fortfarande har tid och pengar att vidta den här förberedelsen. Enligt min mening är detta en av de viktigaste försvarförberedande åtgärderna vi kan göra i hela Sverige, säger Allan Widman.

I Finland växer kritiken mot Sverige allt mera. Det svenska försvaret är nu i så eländigt skick att det inte längre kan fullgöra sin uppgift (.

– Det svenska försvarets svaghet är en säkerhetsrisk för hela Östersjöområdet. Sverige förmår inte längre att försvara sitt territorium, skriver Charly Salonius Pasternak, forskare i global säkerhet i en artikel publicerad av Utrikespolitiska Institutet i Helsingfors.

Alla länder har en armé – antingen sin egen eller en ockupationsmakts armé.

– Den svenska armén är i praktiken utraderad, till och med flottans modernaste fartyg saknar luftvärn, och också landets luftförsvar i övrigt är så gott som avskaffat. Sverige har bra stridsflygplan, men de förmår inte angripa markmål över stora avstånd, fortsätter Charly Salonius Pasternak.

Medan Migrationsverkets budget har växt bortom all kontroll – har försvaret tvingats hantera kraftigt minskade försvarsanslag. I början av 2013 erkände överbefälhavare Sverker Göransson att hemliga spel visar att Sverige kan försvara sig upp till en vecka (!) mot ett begränsat militärt angrepp i ett område (). Under ett par veckors tid uppstod en hetsig debatt i medierna mellan försvarsledningen och den svenska regeringen. Den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) kallade försvaret för ett ”särintresse”.

– Det finns en lång rad myndighetschefer som berättar vad just deras verksamhet kan göra. I den politiska rollen, i en regeringsmakt, handlar det om att väga av olika intressen mot varandra. Det en vill ha påverkar också någon annan. Därför måste den som säger mer försvarsanslag väga det mot: Ska det vara mindre skola? Ska det vara mindre till sjukvården? ().

Trots detta har Migrationsverket kunnat härja fritt – och samtidigt ödelägga andra myndigheters ansvarsområden, såsom rikets inre och yttre säkerhet. För några dagar sedan avslöjade Fria Tider  nyheten att Migrationsverket planerar att skicka drygt 800 asylsökande till Gotland – medan visselblåsaren Migga_X varnar för att IS-krigare i Syrien är på väg till Sverige för att söka skydd från USA-bombningarna .
Övriga Östersjöstater har anledning att hysa stark oro över att Migrationsverket placerar drygt 800 asylsökande på militärt strategiskt viktiga Gotland – någonting som kan destabilisera hela Östersjöområdet. Enligt Migrationsverket själva saknar nämligen nio av tio asylsökande giltig ID-handling vid ankomst till Sverige.

Nato-övningen Northern Coast handlade om att militärt kontrollera Gotland och behärska luft- och stora delar av havs- och landområdet kring Östersjön . Den rysk-vitryska storövningen Zapad 2013 handlade om att möta religiös och etnisk oro samt terrorism. Storövningen Zapad 2013 visar klart och tydligt att Ryssland ogillar instabilitet i områden som betraktas som särskilt betydelsefulla. Numera utgör hamnen i Slite på Gotland en lika viktigt strategisk punkt inom rysk säkerhetspolitik som Krimhalvön.

I en orolig omvärld där både Nato och Ryssland vaktar på Sverige, måste en diskussion om det svenska försvarets framtid också handla om den inbyggda konflikten kring Migrationsverkets asylmottagande.

En till WordPress-webbplats