d-intl.com http://www.d-intl.com Freedom of the press cannot be limited without being lost. – Thomas Jefferson Tue, 26 May 2015 15:26:47 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=4.1.5 Bitter efter 40 års slit http://www.d-intl.com/2015/05/26/bitter-efter-40-ars-slit/ http://www.d-intl.com/2015/05/26/bitter-efter-40-ars-slit/#comments Tue, 26 May 2015 15:26:47 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39988 När jag nu vid 63 års ålder går i pension inser jag att jag får ut betydligt mindre än den som är nyanländ till Sverige. Om jag är bitter? Det kan ni ge er fan på.

1972, efter att jag gjort min värnplikt i den finska armén som jägare (fänrik), började jag jobba på Wärtsilä-varvet i Helsingfors. Bra betalt och en utbildning med lön. Men ingen bostad.

1975 föll jag för svenska Götaverkens propaganda om bättre lön, egen bostad och allt som utlovades på möten på varvet. Götaverken hade värvningsdagar en dag i veckan, med finska varvets tillstånd.

Väl i Sverige, en flytt jag i dag ångrar, blev jag varse att inget blev som utlovat. Jodå, bättre lön och egen bostad – men sen då? Vi jobbade 60-70 timmar i veckan. Ville man inte jobba över, så var man ute ur ackorden och fick skitjobb med lägre lön.

 

Jag slet i tre år och fick ihop till en möblerad lägenhet med den tidens bekvämligheter, det vill säga VHS och 28 tums teve, soffgrupp, egen bil and all that jazz.

Men varvet lades ned och jag började inom psykvården, som då skrek efter folk. Jag fick utbilda mig till mentalskötare/undersköterska och fick låg lön – men vad gör man inte för att överleva?

Så började jag jobba på ungdomskliniken på Långbro, tills den lades ned. Bytte till Eugeniahemmet på Karolinska sjukhuset, tills det lades ned.

1987 då min dotter föddes kände jag att barn/ungdomspsyk inte längre lirade med min familjesituation, så jag började jobba som snickare. Bad luck: Inga jobb efter cirka två års slit.

Började om ännu en gång och då inom idrotten, som simtränare, efter ny utbildning till elittränare på Bosön.

 

Där står jag nu efter 40 år i ”Svea rikes tjänst”, i en simhall och käbblar med muhammedaner som inte vill anpassa sig till det vi i Sverige anser självklart.

Sens moral: Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv inte fått en sekin av staten eller socialen. När jag nu går i pension, vid 63 års ålder, får jag hålla till godo med en pension som inte räcker tills månaden är slut. Samtididigt vet jag att många som kommer hit i dag, får ut mera än jag som har slitit i 40 år!

Om jag är bitter? Ja, det kan ni ge er fan på.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/26/bitter-efter-40-ars-slit/feed/ 2
Kommer Almedalsveckan att gå upp i rök? http://www.d-intl.com/2015/05/25/kommer-almedalsveckan-att-ga-upp-i-rok/ http://www.d-intl.com/2015/05/25/kommer-almedalsveckan-att-ga-upp-i-rok/#comments Mon, 25 May 2015 16:11:42 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39985 En hög Nato-officer har uttalat att vi förmodligen har kriget över oss redan i sommar. Det är Ryssland/Ukraina-affären som ligger till grund för det, risken finns att Ryssland tar ett steg till och går in i ett av baltländerna (Nato-medlemmar). I Natos artikel 5, den så kallade musketörsparagrafen (en för alla, alla för en), står att om ett Nato-land attackeras är det att räkna som ett angrepp på hela alliansen.

Med tanke på hur mycket Ryssland har rustat upp och övat sin krigsmakt, de ständiga provokativa anflygningarna mot annan makts flygplan, Gotland och Öland, kan man befara att ryssarna testar sina muskler innan de kör igång på riktigt.

Nato testar också sina muskler, för bara en dryg månad sedan genomfördes till exempel en stor flygövning i Baltikum (Sveriges flygvapen deltog) och en del av dess medlemsstater deltar i en av världens största stridsflygövningar som startar i dag. Cirka 115 flygplan från nio olika länder deltar i övningen som Norge, Finland och Sverige arrangerat, och där man bland annat använder F21 i Luleå som bas.

Det svenska försvaret har ingen förmåga att lösa sin uppgift (vilken självklart är att försvara Sverige) på grund av de inkompetenta regeringar vi haft de senaste 40 åren. Försvaret behöver pengar men får alltför lite, den årliga försvarsbudgeten är 42 miljarder kronor. Som en jämförelse kan nämnas att Migrationsverket ska få 50 miljarder kronor/år.

I praktiken används mer av våra mer skattepengar för att få hit människor från ett område vars ideologi och lag vill att vi underkastar oss än till vårt försvar, som ju är till för att vi inte ska behöva underkasta oss en annan ideologi och lag.

 

En hypotetisk fråga är vilken skillnad det blir mot vår nuvarande situation om Ryssland invaderar Sverige.

★ En invaderande makt har sin ideologi och lag med sig.

★ En invasion innebär att det finns mängder med människor på våra gator som till vardags och inbördes talar ett annat språk.

★ Dess soldater är sällan vänliga mot civilbefolkningen

★ De kräver vår anpassning och lydnad.

Hur ser det ut i Sverige 2015?

★ En annan ideologi och lag växer.

★ Vi har mängder med människor som till vardags och inbördes talar annat språk i vårt land.

★ Grupp- och överfallsvåldtäkter är vardagsmat.

★ Bil- och skolbränder är vardagsmat.

★ Upplopp i vissa bostadsområden är ofta förekommande.

★Folkdemokrati existerar knappt längre.

Rent konkret förefaller inte skillnaden bli så stor, förutom det (sannolikt korta men otäcka) krig som skulle vara en tid.

 

Om jag hade varit statsminister skulle jag vara orolig för situationen, och fokuserat på lösningar i stället för att käbbla.

Vårt riksdagshus är en papegojbur, och de flesta av våra riksdagsledamöter är floskelpapegojor, de upprepar samma meningslösa ord varje dag. En del av våra ministrar är riktiga virrhönor, vår statsminister är högsta hönset (eller ”the commander hen”) i denna hönsgård – att de rödgrönas opinionssiffror sjunker dramatiskt är inte konstigt.

Stefan Löfven har gjort en bra sak som statsminister: han gratulerade Måns Zelmerlöv i lördags då Sverige tog hem Eurovision Song Contest.

Löfven råkade dock kläcka ur sig att ”vi bjuder in hela Europa nästa år”. Kära nån, vi har ju redan hela världen på gång hit, men ”det finns plats, och vi öppnar våra hjärtan”.

Kanske är det det ryska bidraget som kommer att smälla högst. Ryska smällare, blixtar och dunder eller extraval och magiska under?

 

 

 

 

Den som lever får se.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/25/kommer-almedalsveckan-att-ga-upp-i-rok/feed/ 1
De verkliga islamofobernas dilemma http://www.d-intl.com/2015/05/20/de-verkliga-islamofobernas-dilemma/ http://www.d-intl.com/2015/05/20/de-verkliga-islamofobernas-dilemma/#comments Wed, 20 May 2015 13:54:27 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39976 I takt med att islam växer i Sverige, börjar debatten och kunskapen om islam spridas till folket. Det är alldeles för sent, vi borde fått lära oss vad islam är för årtionden sedan, innan rörelsen fått alltför stor fäste i vårt land. Islam är nämligen en rörelse, mer jämförbar med extrema sekter än med någon religion.

Islam bedriver, som alla rörelser gör, en skicklig och målmedveten marknadsföring för att få fler medlemmar. Men islam har ett enormt försprång, rörelsen har utveckat sin metod under 1400 år, och vi har inte ens börjat förstå vidden av den.

Inom islam finns begreppet da’wah, vilket är den islamiska termen för att ”kalla” till islam. Da´wah innebär att islams ledare, da´wah-ister (islamsäljare) och lärjungar (vilket enligt islam är alla följare av islam) alltid ska övertyga oss otrogna om islams förträfflighet. Islam ska ”säljas in”. Det finns till och med speciella da’wah-moskéer och da’wah-kongresser för att utveckla försäljningstekniken.

 

I Norrköping hölls en kongress förra året. Norrköpings Tidningar skrev om den:

”Dawa-rörelsen hyr i helgen Himmelstalundshallen och omkring ettusen muslimska män från hela Skandinavien väntas dit. Kvinnor är portförbjudna.”

Da´waister är ute på gator och torg för att sälja in islam, jag har själv stött på dem. Det finns mängder med information på internet, googla, läs och se, bland annat finns denna video från Göteborg som visar da´wa-ister i full aktion:

 


I denna ser vi hur da´wah praktiseras, det är som att se vilken ung mobilabonnemangssäljare som helst i aktion:

 

 

 

En docent och lärare i religionsfrågor vid Malmö högskola, Aje Carlbom, beskrev i tidningen Dagens Samhälle, som läses av politiker samt chefer i kommuner och landsting, da´wah:

”Swedish United Dawa Center (SUDC) missionerar såväl på gator och torg som på internet. De uppmanar blivande anhängare att sprida islam genom att lära sig en speciell ”säljteknik” som går ut på att ”kontrollera konversationen och undvika svåra situationer”.

Ett exempel på da’wah är en artikel i webtidningen Nyheter24, där artikelns unga, kvinnliga och slöjbärande författare glorifierar islam genom att försvara slöjan. Syftet med artikeln är naturligvis att plädera för islam, och visa hur bra islam är.

Ur artikeln:

”När människor tänker på islam i allmänhet och muslimska kvinnor med slöja i synnerhet, så går tankarna oftast till Iran, Saudiarabien eller något annat land som är strängt islamiskt. Länder där staten tvingar en viss religion på människor. Något sådant kommer inte att vara accepterat från vår sida. Inom islam är tvång förbjudet och helt oaccepterat”.

 

 

Det är en ren lögn, enligt islam ska alla leva efter islam och dess lag sharia. Det är till och med fastslaget i de dokument som undertecknades av samtliga medlemmar (57 st) i de muslimska staternas organ OIC. Dokumenten undertecknades 1990 i Kario, och kallas därför ”Kairodeklarationen”.

I ytterligare en artikel, även den författad av unga kvinnor i slöjor, försvaras islam, låt oss se på en del ur texten:

”Kvinnan var under den tiden en ren förbrukningsvara, männen hade mer än gärna flera kvinnor i hemmet och kvinnans enda uppgift var att tillfredsställa mannen. Det ansågs skamligt att föda flickor, de begravdes levande och behandlades värre än boskap. Kvinnorna hade inga rättigheter alls: ingen arvsrätt, rösträtt, rätt att vittna, tjäna egna pengar eller äga något.”

 

 

Sådan är kvinnans lott i stort sett i de muslimska samhällena än i dag, det är faktiskt så att islam förtycker kvinnor. Vad sägs om detta:

★ En man får ha fyra hustrur.

★ En man får ha sexslavar.

★ En man får fullborda äktenskap (ha samlag) med en flicka då hon fyllt nio år.

★ En kvinna som våldtagits måste ha fyra vittnen som betygar att våldtäkten begåtts.

★ En kvinna SKA tillfredsställa sin man sexuellt på mannens begäran.

★ En kvinna som inte lyder sin man får piskas lätt.

Det är ett axplock ur islams regler och lagar (sharia) som gäller kvinnor, och vi ska minnas att sharia gäller alla människor i hela världen (även icke-muslimer) enligt Kairodeklarationen!

 

Gällande klädseln är den historiska bakgrunden följande:

★ Männen fick ha sexslavar, det kunde vara flickor och kvinnor som tagits från fiender (vilket än i dag är tillåtet).

★ Våldtäkter av dessa slavar var naturligtvis vanligt förekommande (vad hade de annars sexslavar till?)

★ För att de muslimska kvinnorna inte skulle utsättas för detsamma blev de beordrade att bära huvudklädnad.

Därifrån stammar synen att flickor /kvinnor utan slöja (hijab) eller annan kyskhetsbeklädnad är lovliga ”sexpartner” mot sin vilja, och att muslimska kvinnor är mer ärbara. Slöjan är på det viset en uniform för ideologin islam, vars Kairodeklaration och Ammanbudskap sopar FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna under mattan. Enligt islam ska alltså alla människor leva efter sharialagar, det är vad islams Kairodeklaration säger.

 

Slöjan är i vårt moderna samhälle utan funktion, snarare är det så att slöjan segregerar flickor och kvinnor enligt gammal islamsk syn: slöjan är ett skydd mot våldtäkter, men obeslöjade flickor anses därför vara lovliga objekt och är därför otrygga och utsatta.

Naturligtvis ska alla flickor och kvinnor vara fredade mot våldtäkter, frågan vi bör ställa oss är: Ska alla av kvinnligt kön tvingas bära slöja (islam) eller ska alla av kvinnligt kön slippa slöja och ändå kunna känna trygghet (vår samhällskultur)?

I webbartikeln anklagas vi för att vara obildade i vårt tankesätt. Författarna utgår från islams tankesätt, där vår värdsliga utbildning är förbjuden (den är boko haram, vilket en av de muslimska terroristgrupperna tagit som sitt namn), endast islams gudomliga budskap får läras ut. Det är faktiskt så att författarna, liksom det stora flertalet i världen, är indoktrinerade eller lurade att tro på islam. Eller så praktiserar de medvetet da’wah. Det är värt att notera att de tre unga författarna är politiskt aktiva, frågan är: Vilken politik vill de bedriva? Islam, kommunismen eller demokrati?

Islams största fiende är kunskap, därför är världslig kunskap boko haram. Mullor och imamer (vilka är de verkliga ledarna inom islam) vill naturligtvis just därför hålla folket okunnigt. I en artikel jag skrev berörde jag att kunskapsbrist är islams styrka (ett okunnigt folk är lätt att manipulera och styra), men samma kunskapsbrist kan fyllas med kunskap, och är därmed ett hot mot islam (kunskap hos folket är hot mot alla former av diktatur).

 

När saklighet och kunskap används i debatter om islam, kommer ofta de osakliga motargumenten upp:

★ Ni är islamofober.

★ Ni hatar muslimer.

Som vanligt är det värdeladdat (ordet hatar), svepande svammel (vem känner alla muslimer på jordens yta?) och osakligt. Vi talar inte om muslimer, vi talar om islam. En kort sammanfattning:

★ Islam är ur ideologisk synpunkt diktatur (Kairodeklarationen och sharia visar det tydligt).

★ Islams politik formas ur den ideologin.

★ Islam är förpackad och presenterad i religionens omslag.

För att förstå detta måste vi informera om och debattera islam.

De som inte vill eller vågar tala om islam, är de verkliga islamofoberna.

Se hur islamofober (vänstern) argumenterar här, det är faktiskt lite gulligt.

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/20/de-verkliga-islamofobernas-dilemma/feed/ 4
RECENSION: ”Nej, det går inte att reformera islam” http://www.d-intl.com/2015/05/20/recension-nej-det-gar-inte-att-reformera-islam/ http://www.d-intl.com/2015/05/20/recension-nej-det-gar-inte-att-reformera-islam/#comments Wed, 20 May 2015 07:11:30 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39972 Även om Ayaan Hirsi Ali inte övertygar mig med sina argument är boken Reformera islam ändå i högsta grad aktuell och lärorik.  Ayaans engagerade röst tränger igenom texten och är väl värd att lyssna på. Tänk om våra makthavare skulle våga sig på att läsa en sådan här bok!

En präst i Svenska kyrkan berättade en gång en historia för mig om en konfirmand som hade frågat om hon verkligen trodde att allt som står i Bibeln är sant. Prästen tyckte frågan var ovanligt korkad och tog det som ett bevis för hur okunniga många unga är om kristendomen. Jag tyckte precis tvärtom, nämligen att det faktiskt var en väldigt intelligent fråga. För vad är det i Bibeln som prästen inte tror är sant? Kan man be henne markera med en färgpenna allt som är osant/falskt? Knappast. Bibeln som religiös urkund säljs visserligen fortfarande i originalskick, men det mesta som står i den är numera att betrakta som lärorika berättelser. Få tror på den bokstavligen. Ingen hänvisar till den i hur vi ska organisera vårt samhälle.

Att det har blivit så beror helt och hållet på att kristendomen varit tvungen att anpassa sig till samhällsutvecklingen. Kyrkan och Bibeln har satts på undantag av upplysningen, industrialismen och det moderna demokratiska samhället och effektivt skilts från samhällets angelägenheter. Det har varit en kamp som pågått i flera hundra år, men nu har religionen definitivt förpassats till att vara en privatsak.

 

Är det möjligt att något liknande kan ske med islam? Ja, säger den somaliska författarinnan Ayaan Hirsi Ali i sin senaste bok som heter just Reformera islam. Tidigare var hon en kompromisslös motståndare till islam men har nu kommit på andra tankar. Hon resonerar som så att problemet med islams fundamentala brister måste lösas och kan inte tänkas bort i en värld där snart var fjärde människa är muslim. Ayaans genomgång av islams största problem (sharia med sitt kränkande av de mänskliga rättigheterna, jihad med sitt hat och våld mot ickemuslimer etc), med att fungera i ett modernt demokratiskt samhälle är exemplarisk och välbekant för den som har brytt sig om att sätta sig in i denna religion, vilket tyvärr alldeles för få har gjort.

Hon klarlägger att den så kallat islamska extremismen egentligen inte är något annat än folk som tar Koranen på fullaste allvar. ”Mördarna i IS och Boko Haram citerar samma religiösa texter som alla andra muslimer”, säger hon och så är det. Det finns alltså inget i dessa gruppers handlande som de faktiskt inte har stöd för i Koranen eller haditherna.  Att påstå att de på något sätt skulle ha kidnappat islam, som många Västpolitiker typ Obama eller Stefan Löfven säger, är bara nonsens.

Ayaan beskriver tydligt och enkelt hur islam är uppbyggd och varför den inte kunnat reformeras eller anpassas till vår moderna civilisation. För i princip är det en religion som är oförändrad sedan den skapades i öknen för mer än 1 400 år sedan och då man byggde in trossatser som effektivt ser till att omöjliggöra några förändringar.

 

Ayaan Hirsi Ali tror nu att något är på gång med islam; internets möjligheter att samla människor, de tiotals miljoner muslimer som nu lever i västvärldens storstäder och som brottas med kulturkrockar, och en avsky bland många vanliga muslimer över de islamistiska gruppernas illdåd med halshuggningar och andra våldshandlingar och alla förtryckta kvinnor i den muslimska världen som vill bli fria. Allt detta är faktorer som hon tror skulle kunna tvinga fram en reformering. En reformering där de värsta surorna som manar till våld och förtryck stryks eller tolkas om. Hon argumenterar med friskt mod och engagemang. Hon är kunnig och beskriver islam inifrån, utifrån högst egna erfarenheter.

Men hennes förhoppning om en snar reformering av islam är nog mest ett rent önsketänkande. Hon radar själv upp alla hinder. En förutsättning för att en reform skulle kunna påbörjas är att de muslimska dissidenterna får stöd av Västvärldens politiker i sin kamp och att de också sätter press på de muslimska stater (flertalet) som tillämpar den barbariska sharialagstiftningen och påverkar dem att införa en lagstiftning likt den vi har i Väst. Med de pinsamma händelserna runt Margot Wallströms uttalande om Saudiarabien i färskt minne pekar det mesta snarast på motsatsen. Västvärldens politiker blundar medvetet för islams inhumana värld av ekonomiska skäl (tänk olja), och det är inte mycket bättre på hemmaplan i den svenska politiken; inte lyfter liberaler, vänstern eller feminister frågan om hur muslimska invandrarkvinnor förtrycks. Ayaan tror dock att islamisternas ökande terror kommer att få våra politiker att tänka om och verka för att islam blir rumsrent i den globala familjen.

 

Alla kristna kyrkor är hierarkiska organisationer. Islam har flera inriktningar men ingen av dem har någon motsvarande organisation. Det finns en hel radda av titlar; imam, kalif, mullah, mufti, ayatolla, shejk med flera men ingen av dessa är jämförbar med kyrkliga makthavare som ärkebiskopar, påvar och patriarker som är direkta ledare för respektive organisation och som de mer eller mindre kontrollerar. Och ofta har dessa kyrkliga ledare i sin tur världsliga herrar över sig som kan utverka reformer.

Islam behöver inte sådana ledare. Den religionen har försäkrat sig om att den är oföränderlig genom att skriva det i klartext i Koranen och därmed basta. Ingen president eller monark kan befalla att en ayatolla eller mullah ska omtolka något. Ingen enskild imam, kalif, mullah, mufti, ayatollah eller shejk kan heller göra det, inte om livet är dem kärt.

Även om det kanske finns enskilda muslimska individer som ser behovet av eller har intresse av en reformering, så finns det helt enkelt ingen ledare med auktoritet och beslutskraft som skulle kunna genomföra den.

Att tro att islam skulle kunna förändras utifrån något slags gräsrotsrörelse bland folket, till exempel genom aktiviteter på nätet som skulle leda till en reformation av islam, är enligt min mening högst naivt.  En stor majoritet av muslimerna är fattiga människor som saknar alla förutsättningar för att kritisera den minsta stavelse. Det börjar redan i hemmet där alla förväntas vakta varandra.

 

Själva fnyser muslimer åt tanken. Så här skriver man till exempel på sajten Islam-svarar.se:

”Om Koranen skulle kunna ändras av världsliga krafter, så skulle den ha ändrats för länge sen. … Men inget har ändrats i det som uppenbarades för över 1400 år sedan.

”Man kan finna hundratals uttalanden i Bibeln som kan testas och visa sig vara osanna. Eller uttalanden som motsäger varandra. Det finns inte något av detta i Koranen, och det kommer inte heller att finnas. Islam har aldrig blivit vanställt för att det ska behöva reformeras. Det har inget slutdatum så att det behöver uppdateras. Dess budskap är lika sant idag som det var igår.”

Kombinationen av att islam i sig själv förbjuder all reformering och att det är en sådan decentraliserad religion gör att det är ett rent önsketänkande att tro att islam kommer att reformeras och anpassas till det moderna samhället. En reformation vore så klart en våt dröm för dem som i dag kramar islam och inbillar sig att alla islamister och muslimska fundamentalister inte är riktiga muslimer. Tills vidare får de nog nöja sig med att blunda och låtsas att det finns moderata muslimer som nästan tänker som vi.

 

De förhållandevis få muslimer som vill ha en förändring ropar i öknen. Däremot finns det många sekulariserade muslimer, inte minst bland dem som lever i det utvecklade Väst, som i praktiken har genomfört en privat reformering på så sätt att de fjärmat sig från islams regelverk. Islam har för dem reducerats till att fira ramadan och att följa muslimskt namnskick.

Även om Ayaan Hirsi Ali inte övertygar mig med sina argument är boken ändå i högsta grad aktuell och lärorik.  Ayaans engagerade röst tränger igenom texten och är väl värd att lyssna på. Tänk om våra makthavare skulle våga sig på att läsa en sådan här bok!

 

Ayaan Hirsi Ali – Reformera Islam. Bonniers 2015.    

 

Fakta:

De fem punkterna i islam som enligt Ayaan Hirsi Ali måste reformeras:

  1. Muhammeds gudomliga ofelbarhet och Koranens bokstavliga sanning och helighet.  I stället måste Muhammed betraktas som en människa, ett barn av sin tid som gjorde vidriga saker som vi i dag måste ta klart avstånd ifrån och att Koranen inte är Guds ord utan ska betraktas som en bok skriven av människor och som därför kan ifrågasättas, tolkas och förändras till den tid vi lever i.
  2. Fokuseringen på livet efter döden i stället för livet före döden. En fixering som gör att vi terroriseras av fanatiker som längtar efter att dö (tänk själmordsbombare, IS-krigare) i stället efter att leva. En inställning som gör att den muslimska världen är efterbliven och inte utvecklas vetenskapligt och tekniskt.
  3. Sharia och den islamiska rättsläran är grym och omänsklig med sin människosyn och straff som halshuggning, korsfästelse, stening och stympning och måste ersättas av lagar likt dem vi har i västerlandet.
  4. Makten för enskilda att påbjuda det rätta och förbjuda det orätta. Folk måste få leva som de vill.
  5. Jihad, maningen till heligt krig mot de vantrogna. Jihads teoretiska grundval är Koranen som legitimerar våld och grymheter. Islam måste ta klart avstånd från de doktrinerna om de ska leva med andra.
]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/20/recension-nej-det-gar-inte-att-reformera-islam/feed/ 0
Kunskapsbrist är paradoxalt nog både islams svaghet och styrka http://www.d-intl.com/2015/05/16/kunskapsbrist-ar-paradoxalt-nog-bade-islams-svaghet-och-styrka/ http://www.d-intl.com/2015/05/16/kunskapsbrist-ar-paradoxalt-nog-bade-islams-svaghet-och-styrka/#comments Sat, 16 May 2015 11:54:02 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39965 I Dagens Samhälle, kommunernas och landstingens branschtidning, skrev docent Aje Carlbom 15 maj en artikel alla i Sverige borde läsa. Den beskriver en del av den välplanerade, stenrika och målmedvetna ideologin islam. Islam är i stort uppdelad i två huvudinriktningar: sunni (90 procent) och shia (10 procent). Shia, som dominerar i Iran och Irak, anses vara den mildare formen av islam, sunni anses vara den hårdare grenen, dit bland andra Saudiarabien bekänner sig till.

För att förstå islam måste vi känna till följande:

★ All världens islam har ett och samma fundament: Koranen.

★ Enligt islam innehåller Koranen guds (Allahs) egna ord, och de får inte ifrågasättas.

★ Koranen predikar en sak: Alla ska underkasta sig islam!

★ Det ska finnas ett kalifat (rike) under en kalif (ledare, profeten Muhammeds ställföreträdare).

★ Islams rättssystem och lag, sharia, ska enväldigt råda.

Det finns alltså likheter med andra diktatoriska ideologier som under 1920-1940-talen växte fram.

Konkurrensen inom islam är stor, eftersom de båda trosinriktningarna vill vara den som skapar kalifatet, och eftersom ledare från båda inriktningarna vill bli kalif. Detta är en av orsakerna till stridigheter mellan muslimer, och att konflikter inom islam ofta förekommer. Islam i sin nuvarande form utvecklades för 1 400 år sedan, och har strävat efter världens underkastelse sedan dess, men på grund av kunskapsbrist har ideologin inte nått målet. Om kunskapsbrist varit islams akilleshäl, har tålamod, som predikas i Koranen, varit dess styrka. Islam har inte utvecklats eller ändrats under 1 400 år, även den nyare grenen av sunni, salafismen som utövas i exempelvis Saudiarabien, följer Koranen och islams övriga skrifter samt påbud.

 

Kunskapsbrist är paradoxalt nog både islams svaghet och styrka. Okunniga människor är lätta att dupera, kontrollera och styra, med kunniga människor råder det motsatta. Därför är den form av värdslig kunskap som Västvärlden utvecklat förbjuden enligt islam (Boko haram), det största hotet mot islam är naturligtvis att människor lär sig vad islam är, börjar tänka, ifrågasätter läran och lämnar den. I Sverige har vi inte lärt oss vad islam är, vi är förda bakom ljuset av det skickliga islam, den okunniga makten och de vänsterdominerade medierna.

Den gren inom islam som kommit närmast att upprätta ett kalifat är Islamiska staten, när den utropades var det ett steg mot det mål Koranen predikar. IS, liksom många av de islamistiska terroristorganisationerna, använder våld och propaganda, medan Saudiarabien använder

★ tålamod

★ list

★ pengar och

★ propaganda.

Saudiarabien är ett av världens strängaste muslimska länder, och även deras lära salafismen finns (i konkurrens med Muslimska brödraskapet, Hizb-ut-Tahrir och andra) i Sverige.

 

 

Ur Aje Carlboms artikel:

”En bidragande orsak till salafismens genomslag är att Saudiarabien (och Jemen) erbjudit gratis religiös utbildning. Efter examination har studenterna rest runt i världen med budskapet om hur islam egentligen bör tolkas. Salafister har en förhållandevis hög status hos muslimer i allmänhet tack vare den kompromisslösa religiositet de utövar.

Ungdomar som är aktiva i salafistiska grupper betraktar det omgivande samhället som en plats att islamisera. Swedish United Dawa Center (SUDC) missionerar såväl på gator och torg som på internet. De uppmanar blivande anhängare att sprida islam genom att lära sig en speciell ”säljteknik” som går ut på att ”kontrollera konversationen och undvika svåra situationer”.

Notera detta:

”Det är inte bara saudiska, eller salafistiska, organisationer som missionerar för islam i dagens värld. Den islamiska termen för missionsarbetet är dawa som ordagrant betyder att ”kalla” till islam. Det är ingen reaktion på diskriminering utan ingår i den offensiva strategi islamister använder sig av för att sprida islamiska idéer och göra människor sympatiskt inställda till religionen. Alla islamister uppfattar att dawa/mission är en av de religiösa plikterna”.

 

Den beskrivningen kan passa in på vilken fundamentalistisk och extrem sekt som helst, men detta är alltså en beskrivning av islam. Islam är ideologi och politik, och islam bedriver den politiken varje minut och överallt, men vi märker det inte ens. Mona Sahlin, samordnare mot extremistiskt våld i Sverige, är en av dem som uppenbarligen är okunnig och naiv, hon tror att islam är kidnappat av extremister.

Mona Sahlin har inte förstått att islam är extremismen i sig själv, och att islam är i färd med att kidnappa Sverige. Mona själv verkar redan vara kidnappad, se här hennes uttalande:

”Jag efterlyser att muslimer blir en del av debatten. Det är som Obama säger, att det inte är islam vi för krig mot, utan mot dem som kidnappar islam.”

Mona har kanske gått på da’waisternas sockrade ord, men faktum är att muslimer är följare av islam, och de är i högsta grad delaktiga i debatten.

 

Monas Sahlins partikamrat, utrikesminister Margot Wallström, är sannolikt lika vilseförd som Sahlin och det stora flertalet av svenska folket om vad islam egentligen är, vad islams mål är och hur islam arbetar.

★Wallström anklagade Saudiarabien för deras ”medeltida rättssystem” (vilket alltså är sharia, islams rättsystem).

★Saudiarabien och de 56 andra muslimska stater/områden som är medlemmar i OIC (Organisation of Islamic Cooperation, Organisationen för islamiskt samarbete), fördömde Wallström.

★OICs samtliga medlemmar undertecknade 1990 en deklaration, Kairodeklarationen, där det fastställdes att islam och sharia är övergripande all annan värdslig lag samt FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna.

★Saudiarabien, vars medeltida rättsystem sharia Wallström fördömde, vill nu leda FNs människorättsråd.

 

Det är dags att demaskera islam och noga studera vilka läror det är som flyttar in i vårt land. Vi ska göra som vår demokratiminister Alice Bah Kuhnke sa: Lära folket vad islam är. Vi ska tala om islam, skriva om islam och debattera islam. Vi ska göra det i skolor, på arbetsplatser, i riksdag, kommunhus, på gator och på torg. Vi ska göra det under morgon, middag och kväll.

De som vägrar och inte vågar att sakligt tala om islam är islamofober, och vi har ju av medierna lärt oss att islamofober är rasister.

Vi ska med ord och kunskap befria islam från dessa islamofober och rasister.

Vi ska göra islam till en fredens religion.

Vi ska införa demokrati i islam.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/16/kunskapsbrist-ar-paradoxalt-nog-bade-islams-svaghet-och-styrka/feed/ 5
EU gynnar barnäktenskap http://www.d-intl.com/2015/05/15/eu-gynnar-barnaktenskap/ http://www.d-intl.com/2015/05/15/eu-gynnar-barnaktenskap/#comments Fri, 15 May 2015 14:53:36 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39957 Svenska medier matar den svenska allmänheten med snyfthistorier om de förment förtrycka zigenarna som “måste” komma till Sverige och tigga för att de är förtryckta[1] och fattiga i sina ursprungsländer, och att detta på något sätt är Rumäniens fel. Enda problemet med dessa påståenden är att inte ett enda dugg är sant.

För det första bor det största antalet europeiska zigenare i Spanien[2] och sett till hela världen i USA[3]. Det europeiska land som har den största andelen zigenare i sin befolkning är Bulgarien – där nästan 5 procent är zigensk [4] – följt av Rumänien (3,5 procent) och Makedonien (3 procent).

Zigenare började komma till Sverige i stor skala redan innan Rumänien och Bulgarien blev medlemmar i Europeiska unionen, framförallt som flyktingar från dagens Bosnien och Serbien under Balkankriget på sent 1990-tal.

Den zigenska minoriteten är väldokumenterad i södra Europa (från Spanien till Grekland och från Ungern till Italien) under minst 150 år, så att svenska medier nu skyller zigenarfrågan på Rumänien är minst sagt oärligt.

 

Så vad var det som hände som plötsligt satte zigenarna i rubrikfokus? Svar: Europeiska unionen.

Före bildandet av EU kunde Sverige granska de människor som reste in, och länderna de lämnade (som Rumänien och Serbien) kunde förhindra att de med ett kriminellt förflutet fick pass. Allt detta försvann i och med att EU och den politiskt korrekta ideologin tog ett fast grepp över det mesta i Europa.

Men eftersom de svenska medierna verkar tro att Rumänien inte gör tillräckligt, så låt oss ta en närmare titt på hur saker och ting var innan EU tog över, och hur mycket värre det blivit sedan dess.

Innan Rumänien gick med i EU nekades de flesta återfallsförbrytare ett rumänskt pass under en viss tid, en åtgärd som framförallt användes mot dem som dömts för brott utomlands. Denna lag avskaffades av Bryssel under ansökningsperioden, eftersom den framförallt påverkade zigenare och därför med politiskt korrekta mått utgjorde ”rasism”.

 

En av de nu politiskt inkorrekta sanningarna är att vissa delar av den zigenska kulturen och traditionerna är totalt inkompatibla med ett civiliserat samhälle. En av dessa traditioner är barnäktenskap.

Före 2007 var det naturligt att erkänna och ta itu med dessa fakta i Rumänien. Patruller som utsågs av Generaldirektoratet för barnskydd i samarbete med polisen, kontrollerade rutinmässigt zigenska områden för att rädda barn från att fångas i sådana äktenskap. 2002 års folkräkning nämner exakt 14 fall[5] av gifta minderåriga under 15 år. Mellan 1992 och 2007 översteg denna siffra aldrig 15 per år, och 2006 var den så låg som 3. Efter 2007 tvingade EU Rumänien att sluta med sina rutinkontroller av de zigenska områdena, eftersom detta, enligt de höga herrarna i EU, innebar ”rasprofilering”.

 

Resultaten blev förödande. 2003 noterades 702 gifta barn[6], och mellan 2008 och fram till i dag har siffran aldrig understigit 600. Med andra ord har EUs åtgärder lett till en över 4000-procentig ökning av barnäktenskap i Rumänien. Och nu är myndigheterna direkt förbjudna att vidta åtgärder för att tackla fenomenet – för om de gör det riskerar de en stämning från alla de ideella organisationer som arbetar för ”zigenares rättigheter”.

En sådan händelse inträffade 2013 när Direktoratet för utredning av organiserad brottslighet och terrorism i samarbete med FBI, slog ner på en zigenarklan i sydvästra Rumänien som misstänktes för människohandel. Följden blev att de flesta medlemmarna i klanen dömdes till fängelse, men den rumänska regeringen stämdes för att ha deltagit i ”transatlantisk rasism” [7] – av en koalition med ideella organisationer för ”zigenares rättigheter” som fick stöd av det EU-finansierade Nationella kommittén för bekämpande av diskriminering.

Dessa metoder underminerar helt enkelt polisens ansträngningar för att effektivt bekämpa den organiserade zigenarbrottsligheten. Och sedan får samma polis skulden för att de inte gör tillräckligt.

 

 

Om fyra icke-zigenska rumäner satte samman ett gäng som skickade folk till Sverige för att tigga, skulle polisen hitta och gripa dem på nolltid. Men när en zigenarklan gör exakt detsamma, behöver polisen minst ett år på sig för att gripa någon, för om de inte har ett perfekt åtal kommer ingen domare att döma klanen – av rädsla för rasismanklagelser.

Före 2007 var polisnärvaro i zigenardominerade bostadsområden vardagsmat, och som en följd av det skilde sig inte brottsstatistiken i dessa områden från genomsnittet i landet. Efter 2007, när polisen tvingades genomgå ”sensitivitetsträning”, förändrades deras arbete på så sätt att de fick undvika överdriven patrullering av vissa platser – för att undvika anklagelser om ”rasprofilering”.

Resultatet blev katastrofalt: Extremt våldsamma strider mellan olika zigenarklaner har blivit vardagsmat[8] i nästan alla delar av landet[9]. Säkerhetsnivån i de zigenska områdena har sjunkit dramatiskt, så till den grad att nästan ingen icke-zigensk person vågar sig in där – ett känt faktum för allmänheten, men alltför politiskt inkorrekt för att erkännas i medierna eller av politikerna.

 

I en del zigenska områden, såsom Ferentari-området i Bukarest, har situationen blivit så dålig att till och med polisen är rädd för att gå dit in[10], även med förstärkningar. För mindre än en månad sedan behövdes över 200 polismän för att under säkra förhållanden göra ett gripande i ett av dessa områden[11]. Sådana händelser var ovanliga (om än inte helt okända) före 2007 när lagen började gälla över hela landet.

På grund av det ökande våldet i de zigenska områdena, försöker inga lärare längre genomdriva lagen om skolplikt (som börjar vid 6 eller 7 års ålder i Rumänien). Före 2007 åkte en polis och en lärare hem till familjerna och tvingade dem att skicka barnen till skolan när de fyllde 6 eller 7. Detta betyder att nästa generation zigenare kommer att ha ännu sämre utbildning än sina föräldrar.

 

Trots att zigenarna utgör mindre än 4 procent av Rumäniens befolkning, utgör de nästan hälften av internerna i fängelserna[12]. Men eftersom staten inte längre rapporterar den etniska fördelningen bland internerna, så kan antalet zigenare i rumänska fängelser vara ännu högre nu 2015.

EUs diktat har gjort situationen värre för såväl zigenare som icke-zigenare. Ändå tycks de svenska medierna tro att EU kan fixa detta.

Det enda Rumänien inte gjorde, och inte kommer att göra på länge än, är att bevilja zigenarna extremt generös välfärd. Det kommer aldrig att hända, även om landet skulle kunna ha råd med det. Rumänerna gick ut på gatorna 1989 för att bli kvitt socialismen, inte för att få mer välfärd. Som ett resultat av detta är det post-kommunistiska välfärdssystemet designat efter principen om verkliga behov, och tanken med bidragen är att de ska vara tillfälliga.

 

I Rumänien är det inte meningen att välfärd ska förvandlas till en livsstil, så som fallet är i Sverige. Syftet är att folk ska tillbaka i arbete. Detta kan låta hårt för en del svenska känslor, men är likväl sant.

Med tanke på att de förnuftiga åtgärder som fungerade förr[13] nu har förbjudits, kommer inga framsteg att göras. Vi kan sitta hela dagen och prata om rumänsk politik, om tveksamma inslag i den zigenska kulturen eller om svensk politik, men inget kan förändras förrän problemets grundorsak attackeras. Och grundorsaken heter Europeiska unionen.

 

Lucian Vâlsan är programledare för A Voice for Men Radio, bloggare och euroskeptiker. Han bor i Cluj-Napoca, Rumänien och är chef för europeiska nyheter på avoiceformen.com.

[1] http://www.msn.com/sv-se/halsa/medicin/oscarsson-därför-fortsätter-sd-att-öka/vp-BBjsH34

 

[2]http://web.archive.org/web/20071201172552/http://www.eumap.org/reports/2002/eu/international/sections/spain/2002_m_spain.pdf

 

[3] http://content.time.com/time/nation/article/0,8599,2025316,00.html

 

[4] http://www.nsi.bg/Census_e/Ethnos.htm

 

[5] http://www.insse.ro/cms/files/rpl2002rezgen1/12.pdf

 

[6] http://adevarul.ro/news/societate/recensamant-2011-romania-tara-copiilor-casatoriti-1_51deba62c7b855ff5629d330/index.html

 

[7] http://www.ziaristionline.ro/2013/04/05/in-atentia-cncd-rasism-trans-atlantic-politia-diicot-fbi-si-cia-au-arestat-un-clan-tiganesc-care-trimitea-tigani-in-vizite-de-lucru-in-sua/

 

[8] http://adevarul.ro/locale/suceava/bataie-sangeroasa-doua-clanuri-tigani-13-barbati-arestul-ipj-suceava-1_53a3fdfb0d133766a8be922b/index.html

 

[9] http://www.antena3.ro/romania/rafuiala-ca-in-filme-intre-doua-clanuri-de-tigani-din-resita-s-au-taiat-cu-cioburi-cutite-si-sabii-255827.html

 

[10] http://www.romaniatv.net/povesti-incredibile-din-cartierul-ferentari-cea-mai-periculoasa-zona-din-bucuresti-video_138575.html

 

[11] http://www.romaniatv.net/scandal-intre-tigani–200-de-politisti-si-luptatori-sias-i-au-ridicat-sa-i-duca-la-audieri-video_216157.html

 

[12] http://timpolis.ro/arhiva/pdf-articol-detinuti-rromi-calificati-sa-lucreze-in-alimentatie-13924.html

 

[13] http://www.d-intl.com/2014/04/10/birgitta-ohlsson-provar-lyckan-som-rumansk-vicekung/

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/15/eu-gynnar-barnaktenskap/feed/ 3
Ryssland och Kina i nära samarbete för att bryta amerikansk militärdominans http://www.d-intl.com/2015/05/15/ryssland-och-kina-i-nara-samarbete-for-att-bryta-amerikansk-militardominans/ http://www.d-intl.com/2015/05/15/ryssland-och-kina-i-nara-samarbete-for-att-bryta-amerikansk-militardominans/#comments Fri, 15 May 2015 12:37:15 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39952 ”Att Ryssland och Kina närmar sig varandra är ett tecken på den föränderliga världsordningen där Väst fortfarande är mycket relevant, men inte längre dominerande.”

Så utlät sig den ryske säkerhetsexperten Dmitrij Trenin 9 maj, samma dag som Ryssland på Röda torget I Moskva högtidlighöll 70-årsminnet av segern i vad som med ryskt språkbruk kallas Stora fosterländska kriget – det vill säga Andra världskrigets senare fyra år – med en massiv militärparad samt flyguppvisning för diverse utländska gäster.
Den mest prominente av dessa gäster var Kinas president Xi Jinping som hedrades med att en placering närmast sin ryske motsvarighet Vladimir Putin. Foton som togs vid tillfället avbildar två mysande statschefer, och en rapport i brittiska The Telegraph 13 maj visar att det fanns viss anledning för de båda herrarna att se nöjda ut.
Rapporten, med rubriken ”Hur Kina och Ryssland samarbetar för att undergräva den amerikanska dominansen”, pekar på att de båda stormakterna inte bara var för sig är i färd med att rusta upp sina militärstyrkor utan också söker ett närmare samband med varandra. Således interagerar de båda länderna 11–21 maj i en gemensam flottövning i Medelhavet involverande tio örlogsfartyg, och som 11 maj kommenterades av den ryska nyhetsbyrån Interfax på följande sätt:
 

Övningen, som är den första i sitt slag, påvisar ett allt starkare band mellan Moskva och Peking som formellt inte är förenade i någon militärpakt. Enligt Interfax är inte övningen riktad mot någon tredje part, men det kan råda liten tvekan om att ryssar och kineser på detta sätt vill visa Västmakterna i allmänhet och NATO och USA i synnerhet att de båda länderna är på gång och med full kraft utmanar Väst om den globala militärdominansen.
Ryssland och Kina kan ännu inte fullt ut mäta sig med USA och NATO vad beträffar modern militärteknologi, men båda länderna har moderniserat sina väpnade styrkor och är på väg att sluta gapet.

 

Folkrepubliken Kinas president sedan 2012, Xi Jiping, lovade vid sitt makttillträde att ”bygga den kinesiska drömmen” som omfattar ”den stora föryngringen av den kinesiska nationen”. En icke obetydlig del av denna målsättning inbegriper att få fart på den kinesiska militärapparaten med en personal om 2,3 miljoner man, tre gånger så många som Ryssland förfogar över. Kritiker har pekat på att den kinesiska krigsmaskinen under årens lopp har försvagats märkbart samt blivit korrumperad och stridsoduglig.
I en rapport till kongressen nyligen sammanfattade det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon det kinesiska ledarskapets militära målsättning på följande sätt: ”Kinesiska ledare ser en stark militär som avgörande för att förhindra andra länder från åtgärder som skulle förstöra Kinas intressen och en försäkran om att Kina kan försvara sig självt om de avskräckande åtgärderna skulle misslyckas.”

Rapporten kommenteras av sajten The Diplomat 11 maj här:

 

President Xis föresats att modernisera och effektivisera den kinesiska Folkets befrielsearmé medför en ökning av militärutgifterna från föregående år till motsvarande 85 miljarder brittiska pund eller 1,1 biljoner kronor. Det innebär en påspädning av militärbudgeten med tio procent sedan 2014. Flottan, som redan nu är störst i Asien med fler än 300 krigsfartyg enligt Pentagon, kommer att tilldelas en försvarlig del av nämnda budget.
Peking förfogar i nuläget över 25 jagare och bygger nu vid ett skeppsvarv i nordöstra Kina landets andra hangarfartyg, ett exempel så gott som något på att Kina vill få mer att säga till om på världshaven. Kineserna satsar också på att öka beståndet av ubåtar, som nu enligt ovan nämnda Pentagon-rapport omfattar 59 dieseldrivna och nio atomdrivna farkoster av detta slag.
Den kinesiska krigsmakten saknar emellertid inte problem. I de militära enheterna finns ett övermått av soldater i icke-stridande befattningar samt brist på erfaret befäl, som inte deltagit i strider utomlands sedan det Kinesisk-vietnamesiska kriget 1979.

 
Kina invaderade då Vietnam sedan vietnameserna störtat den omänskliga, och med Kina lierade, Pol Pot-regimen och hotade med att erövra den vietnamesiska huvudstaden Hanoi. Vietnameserna försvarade sig dock tappert och den kinesiska invasionsarmén tvingades retirera. Peking försökte föga framgångsrikt bortförklara debaclet med att man endast velat ge vietnameserna ”en läxa”.
President Xi Jinping är också ordförande i Kinas Centrala militärkommission och har avskedat ett antal höga militärer i syfte att få bukt med den utbredda korruptionen inom den kinesiska militärapparaten. Den högst rankade av dessa var general Xu Caihou, som anklagades för och erkände mutbrott. Den 71-årige Xu, som nyligen avled i cancer, var inte bara vice ordförande i den Centrala militärkommissionen utan också medlem i det styrande kommunistpartiets mäktiga politbyrå. Mer om fallet Xu i BBC News 16 mars.

 

Rysslands krigsmakt är bara en tredjedel så stor som Kinas men har gott om stridsvagnar och artilleri, som man anklagas för att ha använt i samband med Moskvas uppbackning av proryska separatisters kamp mot regeringen i Ukraina. Mellan 2005 och 2014 fördubblade Ryssland sina militärutgifter.
Den dåvarande presidenten Dmitrij Medvedev deklarerade 2010, att Ryssland avsåg spendera 13 biljoner rubler eller 3,4 biljoner kronor på militär upprustning under den närmaste tioårsperioden. Enligt planerna ska 70 procent av den totala ryska beväpningen vara fullt modern omkring 2020. Under 2015 har den ryska militärbudgeten ökat med 33 procent till 3,3 biljoner rubler, även om det finns en medvetenhet om att man kanske måste slå av något på ökningstakten till följd av sjunkande oljepriser och västliga sanktioner.
Under innevarande år kommer den ryska krigsmakten att begåvas med 50 nya interkontinentala ballistiska missiler med kärnvapenbestyckning plus 200 nya stridsflygplan. Flera nya vapen, exempelvis stridsvagnar av typ Armata, visades upp för inbjudna utländska dignitärer vid segerfirandet i Moskva 9 maj vilket dock bojkottades av praktiskt taget hela Västvärlden och många andra länder. Till slut tackade till och med Nordkoreas bisarre diktator Kim Jong-un, som fått en specialinbjudan av Moskva, nej till begivenheten – formellt av inrikespolitiska skäl.

 
Vilket nog kan äga sin riktighet: Kim har enligt sydkoreanska underrättelseuppgifter bland annat varit upptagen med att avrätta sin egen försvarsminister, general Hyon Yong-chol, vilken ska ha somnat under en föredragning av Kim och dessutom ”svarat” denne. Avrättningen ska ha skett medelst luftvärnskanon.
Ryssarna tycks dock inte ha besvärats nämnvärt av manfallet på åskådarläktarna på Röda torget, som skarpt kontrasterade mot hur det såg ut vid 60-årsfirandet 2005 då en leende Vladimir Putin sågs vinka mot åskådarna tillsammans med USAs och Frankrikes presidenter George W. Bush respektive Jacques Chirac. Att vi nu befinner oss mitt i ett nytt kallt krig är alldeles uppenbart.
Den officiella ryska ståndpunkten är att Ryssland just nu upplever en ”ny våg av patriotism”, vilket säkerligen stämmer. Frågan är bara i vad mån denna nyfunna fosterlandskärlek är en spontan företeelse eller en skapelse av den sovjetnostalgiska statsmakten. Nyhetsbyrån Interfax gör ingen hemlighet av att den ”nya” patriotismen riktar sig mot Västvärlden, enkannerligen USA.

 
”Om vi slog nazisterna under sådana enorma uppoffringar, varför skulle vi bry oss om sanktioner och en ekonomisk kris? Detta var budskapet som hovrade över firandet. Det storskaliga, till och med pompösa, Segerdagsfirandet i år var exakt vad en stor majoritet av befolkningen krävde, de som nu känner ett överhängande behov av att känna stolthet för sitt land, även om orsaken till stoltheten ligger 70 år tillbaka i tiden. I själva verket har Segerdagen blivit en avgörande del av den ryska nationstanken, den ryska ideologin. Vi kan betrakta denna årsdag som en seger för den ’nya ryska patriotismen’ en integrerad del av något som nu inte bara är stolthet över ett ärofyllt förflutet utan också starka antivästerländska, framförallt antiamerikanska, känslor.”

Slutligen kan jag inte låta bli att påminna om, att även om Sovjetunionen starkt bidrog till segern över Nazityskland 1945 så var det den sovjetisk-tyska Molotov-Ribbentroppakten från 22 augusti 1939 som möjliggjorde kriget. Moskva räknar krigsutbrottet till 22 juni 1941, då Tyskland angrep Sovjetunionen och inte 1 september 1939 då tyskarna gick in i Polen med Moskvas välsignelse; ett par veckor senare invaderade sovjetiska trupper östra delen av Polen.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/15/ryssland-och-kina-i-nara-samarbete-for-att-bryta-amerikansk-militardominans/feed/ 1
Storbritanniens skeva val http://www.d-intl.com/2015/05/10/storbritanniens-skeva-val/ http://www.d-intl.com/2015/05/10/storbritanniens-skeva-val/#comments Sun, 10 May 2015 12:43:43 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39945 Det brittiska valet 7 maj kommer att få omfattande konsekvenser – inte bara för Det förenade kungariket, utan sannolikt också för EU. Dessutom blottlades den bottenlösa orättvisan med det brittiska valsystemet.

Alla prognoser kom på skam när det natten mellan 7 och 8 maj stod klart att premiärminister David Camerons konservativa parti hade fått egen majoritet i Underhuset. Opinionsundersökningarna hade förutspått att det skulle bli dött lopp mellan de Konservativa och Ed Milibands Labour.

Det gick nu helt annorlunda och med 331 platser av 650 i Underhuset – en ökning med 24 mandat och fem fler än de 326 som krävs för majoritet – kan David Cameron bilda en ren Tory-regering utan att behöva kompromissa med andra partier. Labour åkte på en rejäl smäll och miste 26 mandat.

Och vad gäller procentdelen av alla avgivna röster var skillnaden stor mellan de två stora partierna – de Konservativa fick knappt 37 procent, och Labour strax över 30.

 

På papperet var det EU- och invandringskritiska UKIP (UK Independence Party) valets stora vinnare, eftersom partiet fick 12,9 procent av rösterna – en ökning på hela 9,5 procent jämfört med förra valet. Det motsvarar nästan fyra miljoner röster. Därmed blev UKIP Storbritanniens tredje största parti och i åtskilliga valkretsar näst största efter de Konservativa eller Labour.

Före valet trodde de flesta att UKIPs väljare huvudsakligen skulle komma från de Konservativa, men redan när de första resultaten började strömma in noterade BBCs valkommentator att det nog inte stämde. Väljarflykten drabbade Labour lika hårt.

Men trots att UKIP alltså fick stöd från mer än var åttonde väljare, fick partiet bara 1 mandat. Om Storbritannien inte haft sitt antikverade valsystem utan proportionella val som exempelvis de nordiska länderna, så hade UKIP nu haft 83 mandat i Underhuset.

Nu är i praktiken fyra miljoner britter i stort sett helt utan representation i landets lagstiftande församling.

Resultatet blir ännu mer groteskt när man jämför UKIP med två andra partier: Liberaldemokraterna och de skotska nationalisterna i Scottish National Party (SNP). Tillsammans fick de 12,6 procent av rösterna – alltså mindre än UKIPs 12,9 procent – men belönades med 64 platser i Underhuset.

 

Valsystemet fick även den konsekvensen att det nu går en skarp gräns mellan Skottland och England. Av Skottlands 59 valdistrikt erövrade SNP 56, och är nu helt dominerande medan premiärminister David Camerons regeringsparti i Westminster i stort sett är utan inflytande norr om den skotska gränsen.

Vid en första anblick tyder SNPs valseger på en överväldigande styrka, men faktum är att de skotska nationalisterna fick hälften av de skotska rösterna. Det är ett imponerande resultat, men det betyder också att lika många skottar röstade på Labour, de Konservativa eller Liberaldemokraterna som är emot ett självständigt Skottland.

Som flera bedömare har varit inne på kan det mycket väl sluta med att Skottland river sig löst från Det förenade kungariket, eller i alla fall som Londons borgmästare Boris Johnson föreslog efter valet, att Storbritannien görs om till en federation bestående av England, Skottland, Wales och Nordirland. En sådan lösning skulle betyda att England får sitt eget parlament, där representanter från de andra tre nationerna inte har några platser.

 

Det överrumplande valresultatet fick genast dramatiska konsekvenser genom att tre partiledare meddelade att de lämnar sina poster: Labours Ed Miliband, Liberaldemokraternas Nick Clegg och den färgstarke partiledaren för UKIP, Nigel Farage. Den sistnämnde uteslöt dock inte att han återkommer.

Störst politisk betydelse får Ed Milibands avgång. Han är son till den prominente, marxistiske teoretikern Ralph Miliband och ställde upp med ett Robin Hood-program som skulle ”beskatta de rika och ge till de fattiga”, samtidigt som lovade att inte hålla folkomröstning om Storbritanniens medlemskap i EU.

Som det liberala magasinet The Economist noterade när Miliband junior valdes till Labourledare 2011, är Ed ”en gammaldags tysk socialdemokrat”.

Det spektakulära valresultatet gjorde det uppenbart att marknaden för gammaldags tyska tankar är begränsad i Storbritannien, och Labour blir utan tvekan tvunget att omvärdera sin politiska bas.

 

 

Före valet lovade David Cameron att han, om han vann, skulle utlysa en folkomröstning under 2016 med den enkla frågan: ja eller nej till EU-medlemskap. Efter valet har han bekräftat att han tänker hålla sitt löfte.

Om det skulle sluta med ett nej, kommer EU i realiteten att reduceras till en tysk maktzon så det råder knappast några tvivel om att Bryssel kommer att anstränga sig för att ge eftergifter åt London.

Vad skulle det kunna vara? Kanske att Storbritannien återfår rätten att kontrollera sina egna gränser och därmed möjligheten att begränsa invandringen, precis som den förre konservative ministern John Redwood föreslog på valnatten.

 

Oavsett vad som händer står EU inför stora utmaningar – som om Unionen inte redan hade nog med den grekiska skuldkrisen, hoten från Ryssland och de miljoner afrikaner som står beredda att komma till Europa.

Om det till exempel skulle lyckas den brittiska regeringen att återvinna kontrollen över sina gränser, är det svårt att föreställa sig något annat än att andra medlemsländer kommer att kräva detsamma. Om Storbritannien nekar att ”ta sin andel” av de tusentals som dagligen korsar Medelhavet, varför skulle de andra då öppna sina gränser för den afrikanska folkvandringen? Särskilt om man tänker på att EU inte har hållit sina löften. Schengen-samarbetet om öppna inre gränser (som Storbritannien inte deltar i), åtföljdes av ett löfte om att Bryssel skulle kontrollera Unionens yttre gränser. Det har de inte gjort. Gränserna läcker som ett såll.

 

Fler och fler européer kommer förstås att fråga sig om det är EUs avsikt att förvandla Europa till ett slags nordligt Afrika eller en avläggare till den muslimska världen.

Och skulle det sluta med att Storbritannien helt lämnar EU kommer kravet om utträde eller åtminstone en omförhandling sprida sig till andra medlemsländer, sannolikt Danmark, Holland och Frankrike – för att nämna de mest uppenbara.

Om ett eller flera medlemsländer vänder Bryssel ryggen kommer det att få stora konsekvenser för EUs finanser och storleken på dess byråkrati – om inte det osannolika skulle inträffa att de kvarvarande länderna accepterar att betala ännu mer till ett allt mindre populärt projekt.

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/10/storbritanniens-skeva-val/feed/ 3
Bödlarna ibland oss http://www.d-intl.com/2015/05/07/bodlarna-ibland-oss/ http://www.d-intl.com/2015/05/07/bodlarna-ibland-oss/#comments Thu, 07 May 2015 20:57:44 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39938

Se denna video. Här sitter en imam från London, Anjem Choudary, och förklarar att han vill mörda den amerikanska frihetskämpen Pamela Geller – förutom Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali, homosexuella, människor som vänt islam ryggen och alla andra som inte vill rätta sig efter islams blodtörstiga befallningar.

Anjem Choudary ler oavbrutet medan han vittnar om sin mordlystnad. Man minns Shakespears Hamlet: ”One may smile, and smile, and be a villain.” [Man kan le och le, och vara en skurk.] Den långskäggade barbaren är emellertid mer än en skurk, det finns nästan inte ord för att beskrivs hans avgrundsdjupa ondska och glädje över att se andra lida och dö.

 

Vad har Pamela Geller gjort för att förtjäna döden?

Hon har organiserat en Muhammed-teckningstävling i Garland, Texas, där den holländske politikern Geert Wilders talade. Det blev för mycket för Islamiska staten som enligt egen utsago beordrade två av sina heliga krigare i USA att skjuta mot evenemanget med automatvapen. Lyckligtvis blev angriparna, Elton Simpson, som konverterat till islam, och Nadir Soofi, dödade av en vaken polis.

En nätkommentar dagen efter illdåden i Texas, som verkar komma från anhängare till Islamiska staten, förklarar utan omsvep vad syftet är:

Angreppet från Islamiska staten i Amerika är bara början på våra ansträngningar att upprätta en wiliyah [provins] mitt i fiendeland. Vårt mål var khanzeer [svinet, grisen] Pamela Geller, och att visa henne att vi struntar i vilket land hon gömmer sig i eller vilken himmel som beskyddar henne. Vi kommer att skicka alla våra lejon för att slakta henne. Det kommer att lätta våra bröders och systrars hjärtan. Till dem som beskyddar henne: Detta blir vår enda varning mot att skydda denna kvinna och hennes cirkusföreställning. Envar som ställer lokaler till hennes förfogande och ger henne en plattform att spy ut sitt svineri, är tillåtna mål. Vi har noga observerat vilka som var närvarande vid arrangemanget och vem som sköt våra bröder. Vi visste att målet var beskyddat. Vår avsikt var att visa hur lätt det är för oss att ge våra liv för Allahs sak.”

Meddelandet säger att IS har 71 tränade soldater i 15 amerikanska delstater.

”De nästa sex månaderna blir intressanta”, avslutar IS.

 

Det stämmer nog, men ännu intressantare blir vad regeringarna i de västliga länderna tänker göra för att skydda sina befolkningar.

Överallt går det nu runt folk som har fått militär träning och lärt sig korsfästa eller skära halsen av folk nere i Syrien, Irak eller Afghanistan. Knappt har de torkat blodet av sina knivar förrän de kan vända tillbaka till USA, Danmark, Sverige och så vidare, där regeringarna tar emot dem med öppna armar.

Västvärlden är ett bra ställe att föra krig, för våra ledare slår inte tillbaka. Och kriget är för länge sedan förklarat. Hur många av våra medborgare tänker regeringarna offra för att blidka islam?

Om inget görs medan Västländerna fortfarande har makten att göra det, står vi inför ett blodbad.

Det är hög tid att Västländerna slutar sända sina bästa trupper till muslimländer för att blanda sig i deras ändlösa krig.

Dem behöver vi här hemma.

 

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/07/bodlarna-ibland-oss/feed/ 6
Verkligheten har överträffats av dikten http://www.d-intl.com/2015/05/05/verkligheten-har-overtraffats-av-dikten/ http://www.d-intl.com/2015/05/05/verkligheten-har-overtraffats-av-dikten/#comments Tue, 05 May 2015 17:24:20 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39933 Redan 1996 skrev Tom Clancy boken Presidentens order. Handlingen går i korthet ut på att Iran och Irak bildar en ny nation i världen, FIR (Förenade islamiska republiken), med målet att erövra hela arabiska halvön. Ayatolla Daryaei, FIRs ledare, planerar även att lamslå USA genom att sprida ebola i hela landet. Knappt 20 år senare är bokens handling verklighet.

När USA kommer på att det är FIR som ligger bakom ebola-angreppet, anfaller de FIR tillsammans med Kuwait och Saudiarabien. Agenter lyckas ta sig in i Teheran och leda två missiler till Ayatolla Daryaeis hus och döda honom. Koalitionen vinner över banditerna.

Nu har bokens fiktion blivit verklighet:

★ Fiktionens FIR är verkligheten IS.

★ Bokens Ayatolla Daryaei är verklighetens Abu Bakr al-Bagdadi (bilden).

★ Kriget mellan muslimerna är i full gång.

★ En koalition bestående av den fria Västvärlden och några arabiska stater slår tillbaka mot IS.

★ USA och Europa är under attack, men i stället för ebola används hot, våld och propaganda (diktaturers klassiska och enda metod).

 

 

Försöken att ena muslimerna under en flagga har pågått under årtionden, men har misslyckats av olika skäl.

★ En orsak är maktkampen mellan den hårdare sunni (90 procent av världens muslimer) och den mildare shia (10 procent av världens muslimer, shia dominerar i Irak och Iran).

★ Islam i sig är en orsak, eftersom Koranen predikar slagord och ideologi à la 600-talet (död åt de otrogna, Allah är störst), men inte moderna strategier och kunskap.

Men sedan några år tillbaka har något ändrats: kombinationen av Västvärldens kunskap och islams 1 400 år gamla vision och mål att härska över alla människor har frambringat en för demokrati och frihet dödlig cocktail: Islamiska staten, IS.

 

Det kan inte göras utan en karismatisk och kunnig ledargestalt, verklighetens FIR (Islamiska staten) har Abu Bakr al-Bagdadi. Han har av Forbes utsetts till en av världens mest inflytelserika män. Han är också en av världens farligaste män, att al-Bagdadi finns på Forbes lista är som om Stalin eller Hitler hade funnits på den.

Nu säger källor att al-Bagdadi är allvarligt skadad efter angrepp från koalitionen, han göms i irakiska Mosul. IS har i propagandistiskt syfte sagt att de ska hämnas sin ledare, målet för hämnd är Europa enligt engelska tidningen The Guardian.

 

Vi vet redan att IS-anhängare bor i Sverige, nu kan vi till och med läsa i en artikel i Expressen att barn i Sverige leker IS, och bland annat ”skär halsen av fångar”. IS behöver alltså inte (som i boken av Clancy) sprida något virus om de vill ”hämnas” på oss, vi har redan starka och radikala IS-sympatisörer som är beredda att utöva brutalt våld i landet. IS propaganda fungerar och drar till sig nya sympatisörer och rekryter, men vi är ovetande.

Fortfarande tror de flesta att IS ”bara” är en av de många islamistiska terrororganisationerna som med hot, våld och Koranpropaganda vill åsamka oss materiell och finansiell skada. IS är mycket mer än så, IS står för Islamiska staten, IS är en ny stat som kommer att rita om gränserna om de inte stoppas av koalitionen. IS vill härska även i Sverige.

 

 

Islamiska staten är inte erkänd som nation (än) men har:

★ stora landområden

★ en ideologi och politik (islam)

★ mycket gott om pengar (enligt Forbes får de in cirka en kvarts miljard kronor/månad bara på försäljning av olja) och

★ sannolikt fler anhängare än vad vi är invånare i Sverige.

Vår största fiende är kunskapsbristen om islam och islams långvariga dröm om ett muslimskt världsomspännande rike (kalifat). Islamiska staten (som är embryot till deras motsvarighet till Hitlers Tredje rike) är ett resultat av islams vision, och vi har helt missat det. Vi måste lära oss om islams vision, mål, ideolog och politik för att kunna bemöta både argument och hot. Då duger det inte att låta en islamolog eller religionshistoriker läsa snälla avsnitt ur Koranen, de vet faktiskt inte vad de talar om. Vi måste i stället betrakta islam som en ideologi exakt så som vi betraktar nazism, kommunism och fascism.

 

 

De första som borde sättas på skolbänken är alla våra förtroendevalda politiker, från alla partier och på alla nivåer. De är skrämmande naiva i denna fråga, liksom mediekårens anställda. Vår svenska rödgröna regering har redan erkänt en islamistisk terrororganisation och dess landområde, Palestina, som stat (turligt nog är FN klokare i den frågan).

Om IS erkänns som stat av FN, har inte bara Sverige utan världen erkänt ideologisk terrorism som metod, och då vinner verklighetens banditer över demokrati och frihet. Om det blir så kommer några av våra barnbarn förmodligen att mördas (som yazidierna mördas i Islamiska staten) och svenska feminister kommer i framtiden att kväsas brutalt.

Vi har alla facit vi behöver, nu är det ditt val:

Demokrati eller islam.

 

 

 

 

 

 

Boktips:

 

 

* Tom Clancy: Presidentens order.

 

* Loretta Napoleoni: Islamiska staten.

 

* Ayyan Hirsi Ali: Reformera islam.

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/05/verkligheten-har-overtraffats-av-dikten/feed/ 4
Målet mot Michael Hess en glödhet potatis http://www.d-intl.com/2015/05/05/malet-mot-michael-hess-en-glodhet-potatis/ http://www.d-intl.com/2015/05/05/malet-mot-michael-hess-en-glodhet-potatis/#comments Tue, 05 May 2015 17:16:21 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39930 Hovrätten över Skåne och Blekinge sitter nu med en glödhet potatis i knäet. Friar de Michael Hess från hets mot folkgrupp ger de carte blanche för kritik mot islams syn på kvinnor och sex, och vad säger då demokratiminister Alice Bah som ska lära svenska folket att gilla islam? Dömer de honom blir det i princip omöjligt att kritisera islams syn på kvinnor och sex. Inte undra på att hovrätten behöver tre veckor på sig för att avkunna dom.

I dag, två år efter att SD-politikern Michael Hess skrev en kommentar till en ledare i Aftonbladet och ett år efter tingsrättens dom, hölls förhandling i hovrätten i Malmö. Blekinge tingsrätt dömde Hess till villkorlig dom och 80 dagsböter – en dom han nu vill ha ändrad. Kommentaren som utlöste åklagaren Lena-Marie Bergströms beslut att väcka åtal, löd:

”När ska ni journalister inse att det är djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA länder.”

I tingsrätten förklarade Michael Hess klart och tydligt (ett förhör som spelades upp i hovrätten) att hans syfte med kommentaren var att få ledarskribenten Jonna Sima – och hennes kolleger – att se ett samband de helt förnekar. Nämligen att den islamiska sharialagen gör våldtagna kvinnor helt rättslösa, eftersom det krävs fyra manliga vittnen till våldtäkten för att döma någon. Ofta slutar det med att kvinnan döms för äktenskapsbrott, ett brott som enligt sharia kan straffas med döden genom stening.

 

 

Michael Hess är ingen novis i shariasammanhang. Han har bott elva år i muslimska länder som styrs med sharia, han har läst relevanta Koranverser och shariasamlingen Reliance of the Traveler. Och framförallt hade han vid tidpunkten för kommentaren läst islamexperten Bertil Malmbergs sammanfattning av islams syn på kvinnor och sex.

Att män som vuxit upp med islam och sharialagar skulle genomgå en metamorfos vid ankomsten till Sverige, är det nog få som tror. Och alla svenska studier som gjorts av våldtäktsmännens ursprung visar att invandrare är kraftigt överrepresenterade: Män från Nordafrika våldtar 23 gånger så ofta som svenskar, och män från Irak 20 gånger så ofta, vilket alltså bevisar att Hess hade helt rätt när han skrev att det finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA (Mellanöstern/Nordafrika)-länder.

 

 

Men åklagare Bergström har inte tid med sådana “oviktiga” ting som sanningen. Enligt henne får man inte säga som det är – om detta samtidigt kan tolkas som att man visar “missaktning” mot en folkgrupp. Det är därför hon vill att Michael Hess ska dömas för hets mot folkgrupp.

Om hon trots en mycket svag insats i hovrätten lyckas att en än gång få Hess dömd för att han skrev sanningen om islams syn på kvinnor och sex, har den svenska yttrandefriheten fått sig ännu en knäck. En fällande dom innebär att vi svenskar inte får tycka illa om islams syn på kvinnor och sex, åtminstone får vi inte offentligt uttrycka vårt förakt för lagar som gör våldtagna kvinnor rättslösa och lär männen att det är helt okej att förgripa sig sexuellt på kvinnor.

 

Om hovrätten vill upprätthålla yttrandefriheten (och de sista resterna av sunt förnuft) i Sverige, måste den frikänna Michael Hess. Men en friande dom skulle ju också kunna tolkas som att det faktiskt är något fel på islams syn på kvinnor och sex, och betyda att allt fler svenskar upptäcker det.

Ett val mellan pest och kolera för en hovrätt som givetvis inte har missat att demokratiminister Alice Bah Kuhnke vill göra svenska folket mera positivt till islam.

Mitt stalltips är att hovrätten 26 maj avkunnar en friande dom – genom att hänvisa till att kommentaren faktiskt vände sig till journalister och inte till invandrare från MENA-länder. På så sätt undviker hovrätten att ta ställning till själva knäckfrågan om islams syn på kvinnor och sex. Om det är fegt eller salomoniskt kan diskuteras, men det räddar åtminstone kvar en gnutta yttrandefrihet i Sverige.

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/05/malet-mot-michael-hess-en-glodhet-potatis/feed/ 10
40 år efter kommunisternas maktövertagande i Saigon http://www.d-intl.com/2015/05/04/40-ar-efter-kommunisternas-maktovertagande-i-saigon/ http://www.d-intl.com/2015/05/04/40-ar-efter-kommunisternas-maktovertagande-i-saigon/#comments Mon, 04 May 2015 07:10:38 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39925 I samband med årsdagarna efter kommunismens maktövertagande i Sydvietnams huvudstad Saigon brukar medierna göra reportage om alltmer grånade FNL-veteraner som gick i demonstrationstågen och skanderade ”USA ut ur Vietnam” och eventuellt också stod i gathörnen och skramlade med insamlingsbössor till förmån för ”Vietnams folk”. Detta år, då det i slutet av april var jämnt 40 år sedan Sydvietnam och därmed hela Vietnam blev kommunistiskt, var inget undantag.
Moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark skriver på sin blogg 28 april ett inlägg som tar avstamp i ett inslag i radioprogrammet P1 Morgon, där det förts samtal om den svenska Vietnam-opinionen 40 år efter det att Nordvietnams stridsvagnar intog Saigons gator.

Hökmark avslutar sitt inlägg på följande sätt:

”Det är anmärkningsvärt att den svenska FNL-rörelsen så snabbt glömt vietnameserna som i dag för fyrtio år sedan sattes under brutalt kommunistiskt förtryck. Det är lika anmärkningsvärt som att Sveriges Radio inte förmår behandla detta som mer än ett trevligt samtal om radikalt engagemang. Det är ett hån mot dem som dödats och fängslats och mot alla dem som förtryckts. Och det är ett hån mot demokratins grundläggande värderingar. Sveriges Radio bör fundera på en internutbildning kring demokratins värden och vad dess försvar kräver. Till exempel att man inte förtränger människor som förtrycks till förmån för radikalt myssamtal.”

 

Den kommunistiska samhällsomvandlingen blev i södra Vietnam något mindre dramatisk än vad som blev fallet i angränsande Kambodja, där Pol Pots gerillarörelse Röda khmererna upprättade ett skräckvälde med få, om ens några, motsvarigheter i världshistorien. Från och med gerillans erövring av huvudstaden Phnom Penh 17 april 1975 och fram till dess fall från makten 1978 genom den vietnamesiska invasionen av det så kallade Kampuchea, föll cirka 1,7 miljoner människor offer för dess exempellösa brutalitet.
Direkt efter Phnom Penhs erövring drev unga gerillakrigare ut hela huvudstadens befolkning på landsbygden för att de skulle bli jordbruksarbetare och bygga ett nytt, verkligt kommunistiskt samhälle. De som inte hängde med sköts ihjäl på stället. Oönskade folkelement såsom intellektuella och sådana med förmodade Västsympatier – ibland räckte det med att någon hade glasögon för att stämplas som Västlakej – avrättades rutinmässigt. För att spara dyr ammunition slogs många ihjäl med jordbrukshackor eller kvävdes med plastpåsar.
De flesta av de tusentals människor som deltog i olika slags manifestationer till förmån för den motståndsrörelse som kallades FNL – i den övriga världen mestadels kallad Viet Cong, en förkortning av det vietnamesiska uttrycket för ”vietnamesiska kommunister – föreställde sig sannolikt att sedan motståndsrörelsen och dess allierade Nordvietnam segrat, skulle någon form av humansocialistiskt styre med ”mänskligt ansikte” upprättas i Sydvietnam. För detta talade, sa FNL-anhängarna, det faktum att i gerillan ingick en ”tredje kraft” bestående av bland andra buddhister och studenter som påstods förhålla sig neutrala mellan Saigon- respektive Hanoi-sidan.

 
De som trodde på detta scenario blev eftertryckligt lurade. En av dem som insåg det, och även hade kuraget att erkänna det, var studentledaren Doan Van Toai (född 1945), författare till boken the Vietnamese Gulag (New York 1986, ursprungligen utkommen på franska 1979).
Doan fängslades flera gånger av den dåvarande Saigon-regeringen på grund av sin studentaktivism och sitt samröre med Viet Cong. Efter kommunisternas maktövertagande i slutet på april 1975 anställdes Doan som högre tjänsteman i den provisoriska regeringens finansministerium.
Den 22 juni 1975 arresterades emellertid Doan då han besökte en konsert i Ho Chi Minh-staden – som Saigon hade döpts om till – av vietnamesisk militär. Han hade av allt att döma gripits av misstag, då han hade ett liknande namn som en person som hade stött den sydvietnamesiske presidenten Nguyen Van Thieu och alliansen med USA. Doans förhoppningar om att misstaget snart skulle rättas till kom emellertid på skam, och han tvingades tillbringa 28 månader i det system av omänskliga fängelser och läger för oliktänkande som han kallat Vietnams gulag.

 

Den närmaste tiden efter Nordvietnams maktövertagande – det så kallade FNL eller Viet Cong, som bildats på det nordvietnamesiska kommunistpartiets kongress 1960, upplöstes 1976 –  var det vanligt med summariska avrättningar efter ”domar” utfärdade av så kallade folkdomstolar i Ho Chi Minh-stadens gathörn. En till Thailand utsmugglad pressbild som dök upp i världspressen inklusive Svenska Dagbladet i Sverige visade exempelvis hur en ung, tanig man vid namn Nguyen Tu Sang 29 maj 1975 döms till döden av en folkdomstol. Han avrättades på platsen. Kommunisterna avrättade vid denna tid i avskräckande syfte på stället människor som kallades ”terrorister” eller ”tjuvar”.
Bortsett från sådana öppna grymheter var dock de nordvietnamesiska kommunisternas metoder i syfte att tvinga folket till underkastelse betydligt mer sofistikerade än de Röda khmerernas blodiga slakt i grannlandet Kambodja. Doan Van Toai beskriver i Vietnamese Gulag och ytterligare några böcker ett fängelsesystem vilket i sin cyniska omänsklighet effektivt mal ner hundratusentals människor, vilka ofta inte hade någon aning om varför de fängslats.

 
Sedan USA slopade sitt handelsembargo gentemot Vietnam 1994 har det moderna Vietnam sökt locka till sig västerländskt kapital genom en liberalare handelspolicy som kan sägas påminna om Kinas. Turismen är en viktig och växande inkomstkälla. I likhet med Kina har dock Vietnam förblivit en kommunistisk diktatur med en sådans alla kännetecken.
Enligt den oberoende organisationen Freedom House, som rankar världens länder efter måtten av politiska och medborgerliga fri- och rättigheter, är Vietnam alltjämt fast förankrat i kategorin ”ofria” länder. Den av kommunistpartiet styrda staten kontrollerar alla viktiga samhällsfunktioner såsom politik, media, rättsväsende, den akademiska världen och den religiösa sfären. Det påstås ibland i debatten att ekonomisk liberalisering ofelbart leder till politisk demokratisering, men i fallet Vietnam har snarast motsatsen varit fallet.

 

Sedan Vietnam antogs som medlem i World Trade Organization (WTO) 2007 har, framhåller Freedom House i sin Vietnam-rapport 2013, den vietnamesiska regimen ”… slått in på en väg där man slår ner på fredliga dissidenter … dussintals dissidenter greps, och många dömdes till långa fängelsestraff. Processen fortsatte i många år, med en växande betoning på regimkritiker som uttryckte sig på nätet”. (…embarked on an extended crackdown on peaceful dissent…dozens of dissidents were arrested, and many were sentenced to lengthy prison terms. The process continued over the next several years, with a growing emphasis on government critics who expressed themselves online”. )

Vietnam har under senare år vidare utsatts för allvarliga ekonomiska problem inklusive inflation och massiva skulder som drabbat statsägda företag. En av följderna har blivit en stigande oro inom det styrande kommunistpartiet, vilket lett till hårdare kontroll av partirelaterade aktiviteter och uttrycksformer.
Utrikespolitiskt har det gamla spänningsförhållandet mellan Vietnam och Kina under senare år blossat upp i form av sammandrabbningar kring Spratly- och Paracel-öarna i Sydkinesiska havet.

 

Den som, i likhet med exempelvis Gunnar Hökmark på sin blogg (se ovan), diskuterar ”Vietnam-opinionen” i Sverige, avser praktiskt taget undantagslöst den vänsterinriktade propagandaflod till förmån för Viet Cong och Nordvietnam som vällde över Sverige från slutet av 1960- till mitten av 1970-talet. En bidragande orsak till USAs nederlag i Indokina var utan tvivel just den oerhört ensidiga åsiktsbildningen i Västvärlden, där Sverige framstod som ett extremfall.
Vietnamrörelsen bidrog till att demonisera och isolera Sydvietnam, som trots talrika fel och brister ändå var ett i grunden demokratiskt och västorienterat land, och undergräva USAs hjälp till landet att stå emot den kommunistiska aggressionen från Nordvietnam och den inhemska femtekolonnen i form av Viet Cong. Vietnamkriget blev också det första riktiga ”mediekriget”.

 
I Sverige byggde kommunistanhängarna under perioden 1965-1975 på ett skickligt sätt upp en välfungerande propagandaaparrat. De första FNL-aktivisterna, som gärna slogs med polisen och förstörde sydvietnamesisk egendom i Sverige, framstod visserligen till en början som ett slags samhällets paria. För det stora flertalet svenskar kändes det mer naturligt att solidarisera sig med USA, precis som man gjort under Andra världskriget och Koreakriget. Konfliktens medieexponering tog dock alltmer ut sin rätt, och för många TV-tittare tycktes de amerikanska bombplanen symbolisera själva ondskan.
Det stora genomslaget fick den vänstervridna Vietnam-opinionen med en demonstration som hölls i Stockholm 22 februari 1968. Dåvarande utbildningsministern Olof Palme gick då arm i arm med Hanois Moskva-ambassadör – Nordvietnam hade ännu ingen ambassad i Stockholm – Nguyen Tho Chyan i ett fackeltåg där det skreks bland annat ”USA mördare samt ”Tage (Erlander) och (Arne) Geijer, Lyndons (Johnson) lakejer”. Någon vecka senare erkände den socialdemokratiska regeringen Nordvietnam.

 

Det fanns emellertid också en annan Vietnam-opinion som föddes ur de protester som trots allt förekom mot den massiva propagandan för Nordvietnam och Viet Cong/FNL. Något av ett startskott för denna opinion kom med Ture Nermans skrift Sverige på glid (Andromeda förlag 1967).
Ture Nerman (1886-1969), en före detta kommunistisk och senare socialdemokratisk riksdagsman och skriftställare, kanske mest känd för att ha skrivit texten till visan Den vackraste visan om kärleken, upprördes över ”de exempellösa utsvävningar i USA-hat, som de sista åren har skämt ut Sverige inför den västerländska opinionen” (citerat från baksidestexten) och varnade bland annat för ”hur massmedierna infiltreras av den odemokratiska oppositionsriktningen”. Sverige på glid blev en inspirationskälla för ett försök till motoffensiv mot vänsterdominansen inom framförallt Vietnam-opinionen.

 
Detta resulterade i bildandet av först Kommittén för ett fritt Asien av den konservative juristen och författaren Bertil Häggman och därefter i tillkomsten av den tvärpolitiska organisationen Demokratisk Allians (DA) med Anders Larsson som tillskyndare. Ungefär samtidigt startade civilingenjören Svante Hjertstrand den gratisutdelade, antikommunistiska debattidningen Argument för frihet och rätt som hade Vietnam som en av sina huvudfrågor. Jag gick med i DA 1972 och var ordförande i Stockholms-avdelningen 1974-1975 och sålde otaliga Argument i Stockholms city genom åren.
Trots aktningsvärda försök att under några år med begränsade medel bemöta vänsteroffensiven, fick den alternativa Vietnam-opinionen till slut erkänna sig besegrad. Vänsterns utbredning i medierna och samhällsinstitutioner, som är märkbar än i dag, resulterade i ett oerhört ensidigt opinionsklimat där de röster som avvek från normen – vad som långt senare kom att kallas den politiska korrektheten – marginaliserades som tillhörande extremister och fascister.

 
Jag måste avrunda med att konstatera att Gunnar Hökmarks parti – från 1969 kallat Moderata samlingspartiet, tidigare Högerpartiet – ingalunda avvek från den dominerande vänsterströmningen i Vietnam-opinionen så länge konflikten i Indokina varade. Snarare var partiet påtagligt följsamt gentemot denna opinion. Kulmen för denna hållning kan sägas ha infallit i december 1972, då Socialdemokraternas partisekreterare Sten Andersson fick moderatledaren Gösta Bohman att skriva under den famösa så kallade ”Namninsamlingen för fred i Vietnam”, i realiteten ett ensidigt ställningstagande för kommunistsidan i konflikten.
Enstaka rakryggade M-riksdagsledamöter såsom Tage Adolfsson, Hans Wachtmeister och Tore Nilsson vägrade skriva på det röda uppropet och fick ordentligt på skallen för det. En annan politiker som försökte hålla emot var Anders Björck, senare försvarsminister och förste vice talman i riksdagen. Partiet som helhet kapitulerade dock för vänstertrycket, det kommer vi som var med på den tiden och protesterade mot fjäsket för extremvänstern aldrig att glömma.

 

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/04/40-ar-efter-kommunisternas-maktovertagande-i-saigon/feed/ 5
Tredje riket av i dag heter IS http://www.d-intl.com/2015/04/29/tredje-riket-av-i-dag-heter-is/ http://www.d-intl.com/2015/04/29/tredje-riket-av-i-dag-heter-is/#comments Wed, 29 Apr 2015 09:00:29 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39922 1938 for Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain till Tyskland. Hans uppgift var att sluta en överenskommelse med Adolf Hitler för att undanröja det överhängande krigshotet. Chamberlain återkom till England och uttalade de berömda orden ”Peace for our time” – ett år senare bröt Andra världskriget ut. Vi står nu inför en liknande fara – bara mer långsam.

I söndagens tv-program Agenda var det muslimen och före detta socialdemokraten Nalin Pekgul och religionshistorikern/islamologen Christer Hedin som agerade Chamberlain och försökte mildra hotet de inte ens är medvetna om, hotet från islam. De kommenterade exmuslimen och den mycket islamkunniga Ayyan Hirsi Ali som hade intervjuats om sin nya bok Reformera islam. Enligt Ayyan Hirsi Ali står dagens muslimer inför ett vägval, och det är Islamiska staten, IS, som tvingar dem att välja: Islam eller en form av islam light, ett reformerat islam? Att alternativen konvertering till annan tro eller ateism inte ens tas upp kan tyckas märkligt, men förklaringen är att islam förbjuder det.

 

 

Enligt Ayyan Hirsi Ali säger IS tydligt att en äkta muslim måste hålla med om allt som står i Koranen, allt som profeten Muhammed sa och gjorde. Bara om man följer det bokstavligen är man en äkta muslim, annars är man en falsk muslim. Det är faktiskt inte IS som säger det, det är Koranen, och det vet Hirsi Ali. Jag tror att hon uttrycker sig som hon gör för att hon sett det som få människor i världen förstått – att islams politiska makt och välde växer. IS har lyckats göra något som muslimska araber och islamistiska terroristorganisationer strävat efter under mycket lång tid: Att ena muslimerna under en flagga. Vad som sker just nu är samma sak som skedde i Tyskland under 1930-talet, då Hitler tog makten och med sin nya ideologi enade tyska folket under nazismen. Skillnaden är att nazismen var ny, islam är 1 400 år gammalt, nazismens ledare var ny, Allah har funnits 1 400 år, Hitler var människa, Allah är en gud, Hitler dog, Allah är odödlig.

 

En snabb bakgrund:

★ Det arabiska islam utvecklades av Muhammed för 1 400 år sedan.

★ Muhammed använde historier om övernaturliga väsen (Allah och ärkeängeln Gabriel) för att lura människorna.

★ Muhammed sa sig få uppenbarelser via ärkeängeln Gabriel, uppenbarelser som kom från Allah själv.

★ Under början av Muhammeds karriär som profet var uppenbarelserna snälla, med tiden blev de mer vålsamma och maktfullkomliga och inriktade mot dem som Muhammed uppfattade som sina fiender (exempelvis har judar sedan Muhammeds tid hatats av islams anhängare).

★ Allt Muhammed sa och gjorde sammanställdes efter hans död i det som nu är Koranen.

★ Alla ord i Koranen är Allahs egna ord, de får inte ändras, tas bort eller ifrågasättas.

★ Är det en enda liten del i Koranen (eller hadither, sira eller sunna) som en muslim inte bekänner sig till eller följer, är denne inte muslim enligt islam, det är viktigt att minnas.

 

 

I Agenda sa Hirsi Ali bland annat att islam måste sluta mana till heligt krig. I nya boken Reformera islam, där hennes ton mot islam är mildare än tidigare, lägger Ayaan Hirsi Ali fram fem punkter som måste till för att en grundläggande reformering av islam ska kunna ske:

★ Tillåt kritik av Muhammed och Koranen.

★ Prioritera detta liv, inte livet efter döden.

★ Bryt sharialagens makt över den sekulära lagen [sharialagen är himmelsk, det är Allahs ord som är lag, svensk lag är skapad av oss människor, min anm].

★ Sluta uppmana enskilda att tillämpa islamisk lag genom att ”påbjuda det rätta, förbjuda det orätta”. [Det vill säga: lägg dig inte i hur andra lever sitt liv.]

★ Sluta mana till heligt krig.

För den som har kunskap om islam, är hennes förslag kontroversiella. Koranens ord påbjuder ju att inget får ändras, tas bort eller ifrågasättas. Bokstavstrogna muslimer tror benhårt på det, och de är tillräckligt många för att kunna genomdriva den fundamentalistiska doktrinen.

Ett antal människor är beredda att gå i döden för sin profet och sin gud, andra mördar bestialiskt dem som på något vis anses stå i vägen för deras tro. Islam är enligt mig världens största och farligaste sekt. Jag påstår att islam inte kan reformeras, islam sitter fast i sig självt.

 

 

I boken Islamiska staten av Loretta Napoleoni, beskrivs hur olika islamistiska ledare från olika falanger under lång tid arbetat för att återskapa det gamla kalifatet. Det islam som beskrivs i hennes bok är det riktiga islam, enligt de fundamentala texterna i Koranen. Det är det islam som jag tror Ayyan Hirsi Ali har sett växa fram och fruktar. IS är inte längre namnet på en terroristorganisation, IS är Islamiska staten, det kalifat muslimerna strävat efter att återupprätta sedan Muhammeds död.

Precis som Hitlers välde utökades, utökas IS territorium, inte minst genom våld mot de muslimer som inte är ”rättrogna” och våld mot ickemuslimer. Likheterna med nazismen är på många sätt slående, till exempel är den propaganda som IS producerar och sänder via internet syftad till att skapa stolthet hos muslimer, stolthet över Allah, islam och kalifatets pånyttfödelse. Napoleoni kallar faktiskt Islamiska staten för ”Fågel Fenix” – fågeln som återuppstod ur askan och flög igen.

 

Det totalitära, diktatoriska islam som Muhammed skapade för 1 400 år sedan växer och tar över Mellanöstern, med hjälp av modern teknik och nyvunna kunskaper om propaganda och strategi. I stället för att utföra enskilda terroristattacker i USA och Europa har IS ledare förstått att de måste ha en bas i Mellanöstern: Syrien och Irak. Därifrån attackerar de och lägger under sig andra muslimska stater, människor och inte minst oljefält (IS har mycket gott om tillgångar). Det är orsaken att muslimska länder slåss mot varandra, Saudiarabien med flera vill självklart härska över sina egna oljetillgångar och territorium. Islamiska staten är ett hot mot dem, likväl som mot oss, men paradoxalt nog har de samma övergripande mål: Hela världen ska underkasta sig islam.

Islamiska staten har redan nästa mål klart för sig: Europa. Det är inte en reformering av islam som kommer att ske, det är islams reformering av våra demokratiska och fria samhällen som pågår framför våra ögon. Det vi ser ske i Syrien och Irak, är bara början på islams erövring av världen, men världen har inte förstått det än. Jag är dock övertygad om att Ayyan Hirsi Ali har förstått det.

 

 

Min spontana reflektion under inslaget med Ayyan Hirsi Ali var att hon är så kunnig, och att programledaren Anna Hedenmo och kommentatorerna Nalin Pekgul/Christer Hedin framstod som obildade och inskränkta. Hedenmos naiva fråga om Bibeln och om Ayyan Hirsi Ali numera ser islam som fredens religion, är exempel på en björns dans med en balettdansös. Svaret blev: ”Att tala om andra religioner löser inte problemen med islam. Islam, som den ser ut i dag, är inte en fredsreligion. Det är därför islam måste reformeras.”

Hon sa sig vara fullt medveten om att en sådan anklagelse och sådana krav upplevs som mycket stötande, för att inte säga kränkande, av många muslimer och även icke-muslimer. I Agenda sade hon: ”Min bok säger att det är dags att vi granskar det som profeten gjorde och vad Koranen säger om det. Om du som muslim blir kränkt, så får du bli det.”

 

 

Nalin Pekgul, (född Baksi, hon är syster till den kurdiske aktivisten och miljöpartisten Kurdo Baksi) anklagade Ayyan Hirsi Ali för att stå på de konservativa muslimernas (IS) sida genom att hävda samma sak som IS gör. Pekgul har uppenbart inte kunskapen om att Ayyan Hirsi Ali beskriver hur islam är medan IS lever som islam lär. Pekgul anklagade även Ayyan Hirsi Ali för islamofobi. Hur hon under sju minuter klarade av att både anklaga Ayyan Hirsi Ali för att vara konservativ muslim i klass med IS, och samtidigt islamofob är en gåta. De flesta som ser programmet och inte har kunskap om islam tror kanske på det, men jag tror att en och annan tittare tydligt såg skillnaden mellan den kunniga Ayyan Hirsi Ali och den svamlande Pekgul.

Jag dristar mig till att påstå att Pekgul är den konservativa muslimen, vilket inte är konstigt enär hon vuxit upp i en familj bestående av imamer. En liten humoristisk twist är Pekguls exempel på hur islam reformerats: Under ramadan (då muslimer är ”tvingade” att äta och dricka bara under dygnets mörka timmar) skulle de inte överleva ramadans fyra veckor i Norrland, där ju solen aldrig går ner under sommaren. Därför har de lärde utfärdat en ”fatwa” (en politisk regel) som gör att muslimer i övre Norrland kan följa de klockslag fatwan satt för ”mörkrets inbrott” respektive ”ljusets intåg”. Ett annat exempel på en fatwa är den som reglerar hur muslimer får torka sig efter toalettbesök! Det är sådant Pekgul kallar reformering av islam …

 

 

Vad islamologen gjorde i programmet är ytterligare en gåta, en islamolog som är okunnig om islam kan inte vara nyttig i en sakligt hållen debatt. Det var Christer Hedin inte heller, han var bara nyttig för det konservativa islam. Dessvärre tror många att alla religionshistoriker och islamologer kan något om det ideologiska och politiska islam. De kan de ofta inte, de sitter fast med näsan i Bibeln, Koranen och diverse andra teologiska böcker, vilket begränsar dem.

Det är synd att Ayyan Hirsi Ali inte fick bemöta deras märkliga och okunniga argument.

Hon säger sig vara fullt medveten om att en reformering av islam inte kommer att gå fort, men hon anser att förändringen egentligen redan har börjat, särskilt bland muslimer som lever ett modernt liv i storstäder. I intervjun i Agenda sa hon:

”Förändring börjar med ett litet steg. Dåliga idéer börjar som en tanke hos en enda person. Bra idéer börjar på samma sätt. Det är det boken handlar om.”

 

Jag är övertygad om att många muslimer egentligen är kristna, buddhister, agnostiker, ateister eller annat, de vet bara inte om det. De förbjuds att lämna islam, straffet kan vara döden.

Den muslimska världen har väntat i århundraden på sin kalif och sitt kalifat. Nu ser det ut som att det har skapats. Det börjar bli farligt. Ser vi inte upp är det kanske slut med ”peace for our time”.

 

 

Se inslaget i Agenda här

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/29/tredje-riket-av-i-dag-heter-is/feed/ 2
Annie Lööf och flosklerna http://www.d-intl.com/2015/04/27/annie-loof-och-flosklerna/ http://www.d-intl.com/2015/04/27/annie-loof-och-flosklerna/#comments Mon, 27 Apr 2015 20:14:44 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39917 Flosklarna flockas ovanpå varandra, alla ivrar för att vara den godaste av de goda. Detta mejlade jag till Centerpartiets Annie Lööf i dag:

”Mail till Annie Lööf.

den 27 april 2015

Annie Lööf, enligt min uppfattning har du klivit ner i det berömda floskelträsket igen. Kommer du ihåg då du sa: ”I Sverige är det förbjudet att bedriva verksamhet med kriminellt syfte?”

 

 

Det är väl fiffigt, Annie, att det är förbjudet att bryta mot lagen i Sverige? Det tråkiga är att allt fler i Sverige verkar ha glömt det.

Kanske du ska ta din bössa (jag anspelar på den klassiska filmen Annie, get your gun, det är alltså en ordvits) och åka på föreläsnings- och utbildningsturné i Sverige? Du lyckas kanske bättre än Mona ”Får jag bjuda herr terrorist på en Toblerone” Sahlin.

 

 

Det vore väl fint om Expressen kunde skriva att det har kommit en ny sheriff i stan, vilka löpsedlar det skulle bli: ”Pang-pang, Annie, get your gun.” Det vore som när seriefiguren Lucky Luke rider in i staden och resolut men snällt återställer ordningen.

 


Minns du ditt: ”Vi kan ta in 30 miljoner invandrare!” Du fick erkänna att det bara fungerar om de börjar arbeta och integrerar sig den första dagen de kommit hit. De måste kunna försörja sig och prata svenska, det sa du i TV.

Det tråkiga är att allt fler i Sverige verkar ha glömt det.

I gårdagens Expressen publicerades det jag anser vara ditt senaste trampande i floskelträsket. Du skriver att ”samhällsklimatet har hårdnat”.

Som man brukar säga: ”No shit, Sherlock!” Tror du vi har missat det? Bland andra är de våldtagna tonårsflickorna och de 12-13-åriga flickorna som tvingas utföra ”orala tjänster” på klasskompisarna medvetna om det. De flickorna kallas ”orrar”, det ordet betyder ”prostituerad”. Det är det samhällsklimatet vi har numera. Men du kanske inte vet att sådant förekommer?

Sedan fortsätter du med: ”Främlingsfientligheten och extremismen ökar. Nu måste vi som vill se ett mer medmänskligt samhälle kliva fram och säga: nu räcker det, skriver Annie

Det finns enligt min uppfattning en gräns för när vi som vill leva i en värld präglad av omtanke för våra medmänniskor inte längre kan stå vid sidlinjen och bara se på medan samhällsklimatet blir allt hårdare.”’

 

 

Annie, jag har en fråga till dig: vad säger du om 91-åringen som kastas ut på gatan? Är det ett bra samhällsklimat tycker du?

Du ökar på ditt flockande: ”Den gränsen är passerad när röster höjs för att stänga gränserna samtidigt som hundratals människor i överbelamrade och sjöodugliga båtar drunknar på flykt över Medelhavet, för att det inte finns någon laglig väg in.”

Annie, jag har en fråga till: Vilken väg in för de 50 miljoner människorna som är på flykt undan svält, jordbävningar och islamistiska inbördeskrig vill du ha? Hur många ska få komma hit, menar du? Vilka av dem ska du neka att få komma hit? Och hur ska du få de 50 miljoner människorna att lära sig svenska och börja jobba (och försörja sig) dag ett? Det har du ju sagt i TV att de måste göra.

Och du Annie, hur många av dem ska bo hos dig?

 

 

Annie, hur tänkte du nu när du i artikeln skriver:

”Den är passerad när tungt beväpnad polis måste stå utanför judiska skolor för att förhindra terrorattacker. Eller när människor på en restaurang i Göteborg blir ihjälskjutna med automatvapen.

Den är passerad när vart tredje barn kränks på nätet och allt fler vaknar upp med sårande och elaka meddelanden väntandes i telefonen eller i sociala medier: ”Du är det fulaste jag vet. Du äcklar mig.”

Annie, det är väl förbjudet med kriminell verksamhet i Sverige, det har ju du sagt. Du måste fixa det här nu, du är ju förtroendevald, riksdagspolitiker och dessutom partiledare. Det är din uppgift att fixa allt som är fel. Ingen av oss vill ha det som du beskriver, som nu förekommer i Sverige, men som för bara tjugo år sedan var en otänkbarhet. Här är en länk till artikeln så att du kan läsa den igen:

 

Du skriver en lång harang om precis det majoriteen svenskar inte vill ha, och vet du vad Annie, i regeringsformen står det att all offentlig makt i Sverige utgår från folket, och riksdagen är folkets främsta företrädare. Det du. Om du inte känner till det kan jag informera dig om att det är du, Annie, och dina riksdagskollegor som skapat det hårda samhällsklimatet. Ingen annan. Nu får ni fixa det.

Du skrev ”Dagligen funderar jag och andra politiker med mig på förändringar vi vill göra, avtryck vi vill sätta. Nivåer, summor, anslag. Siffror, meningar och formuleringar som ska förändra samhället till det bättre.”

Annie, det är ju det enda ni gör, funderar, flosklar och framhäver er själva. Under tiden går det allt mer på allvarligt tok i Sverige. Vad är det ni inte begriper? Ni politiker är ju de som satt oss i eländet, du är en av dem. Nu skyller du på allt annat än dig själv. Du avslutar artikeln med orden:

”Då är det dags att vi som vill se ett mer medmänskligt samhälle kliver fram och säger: nu räcker det”.

Exakt. Precis. Och jag är en av de många som gör det. Men när vi gör det kallas vi, folket, rasister eller annat ovidkommande och nedsättande av dig och andra.

 

Annie, get your gun (jag anspelar återigen på den klassiska filmen, och menar att du måste ta ditt ansvar nu). Åk ut i Sverige och se vad som händer, på riktigt.

★ Tala om för dme som inte begripit vad de ska göra vad de ska göra. Fixa det.

★ Om de inte förstår dig när du talar svenska, är väl något fel. Du sa ju att 30 miljoner kunde komma hit bara de lärde sig språket, började arbeta och ”integrerade sig” direkt. Fixa det.

★ Tala om för dem som våldtar flickor, de som skjuter på gator, torg och i pizzerior, de som bygger stora läger i stadsparker, de som eldar upp skolor och bilar, de som kastar sten på brandmän och poliser och de som rånar barn som säljer majblommor att det är förbjudet. Fixa det.

 

Annie, åk på en en road-trip och upplev verkligheten, som Thelma & Louise gjorde i filmen med samma namn. Tag med dig Mona Sahlin, Magdalena ”Tomt i ladan” Andersson, Åsa ”Jag målar min båt med vad jag vill” Romson och Rosanna ”Jag visar mina t-shirts i riksdagen” Dinamarca.

Ni kan köra in i solnedgången medan ni sjunger ”I’m a poor lonesome cowboy…”

Annie, seriefiguren Lucky Luke drar snabbare än sin egen skugga. Politikers munnar verkar vara snabbare än sin egen skugga, dessvärre verkar det inte gälla er uppfattningsförmåga och tankeverksamhet.

Kör långsamt, det finns ett välfärdsstup där framme, det är den välfärden ni politiker förstör nu.

Med vänlig hälsning

Mikael Carlsson

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/27/annie-loof-och-flosklerna/feed/ 5
Det forna osmanska riket kan vara EUs sista bastion mot islam http://www.d-intl.com/2015/04/27/det-forna-osmanska-riket-kan-vara-eus-sista-bastion-mot-islam/ http://www.d-intl.com/2015/04/27/det-forna-osmanska-riket-kan-vara-eus-sista-bastion-mot-islam/#comments Mon, 27 Apr 2015 10:50:59 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39912 Den turkiska filmen The Cut berättar historien om en armenisk man som överlever folkmordet 1915, som utfördes av det osmanska, islamistiskt styrda, Turkiet. Frågan om folkmordet på armenierna, assyrierna och andra kristna folkgrupper är fortfarande ett öppet sår i Turkiet, så infekterat att det riktades dödshot mot regissören och filmens skådespelare.

I år uppmärksammas 100-årsdagen av islams folkmord på 1,5 miljoner kristna. Att islam låg bakom morden är sannolikt en av orsakerna till att frågan är så infekterad, islams företrädare vill (likt kommunisterna) rita om kartan så att islam framställs i god dager.

Men trots att riksdagen redan 2010 erkände folkmordet på armenierna börjar nu statsminister Löfven vackla – trots att det var de rödgröna som drev fram erkännandet. Kanske av rädsla för islam (efter debaclet med Saudiarabien är regeringen antagligen skräckslagen för att reta upp fler islamiska länder), pratar Löfven nu om att ”utreda frågan”.

”Utrikesdepartementet har startat en översyn av hur vi ska beteckna den här typen av massövergrepp”, säger Löfven till TT.

 

För ett år sedan sa Löfven enligt Metro, 24 april:

”Jag kommer arbeta för det. Har vi fattat beslutet i riksdagen ska vi naturligtvis fullfölja det. En regering har att rätta sig efter riksdagens beslut.”

Men som vi sett ett antal gånger är löfteshållande inte Löfvens starkaste sida, han framstår som alltmer opålitlig. Löfvens beröringsskräck för verkligheten och historiska fakta är märklig, de är ju facit på vilka ideologier och rörelser som under mänskligheten orsakat konflikter, krig och lidande. Löfven ska utreda ”hur vi ska beteckna den här typen av massövergrepp”, när vi i stället borde motarbeta att de upprepas!

 

 

Några exempel på folkmord sedan år 1915 och det islamistiska folkmordet på kristna :

★ Strax innan och under Andra världskriget mördades 6-7 miljoner judar systematiskt av nazisterna.

★ Under Stalins Sovjetkommunistiska välde mördades minst 20 miljoner människor (en del hävdar att det är 60 miljoner), men det räknas enligt FN inte som folkmord.

★ Under Kinakommunismen och Maos välde mördades cirka 70 miljoner kineser.

★ 1959 invaderade Kina Tibet och cirka 1 miljon tibetaner miste livet.

★ Under kommunisternas, Pol Pots och Röda khmerernas regim mellan 1975 och 1979 mördades cirka 2 miljoner människor i Kambodja.

★ I Rwanda mördades från april till juli 1994 omkring 1 miljon rwandier, ca 85% av Rwandas tutsier mördades, de övriga offren var moderata hutuer.

★ I Kongo och Centralafrikanska republiken har mängder med människor mördats, men vi vet inte om det eftersom att allt fokus numera riktas mot Syrien och Islamiska staten, IS.

★ I Syrien har 200 000 människor dödats sedan inbördeskriget startade. 2013 fördubblades dödstalet, sannolikt eftersom IS slog sig samman med syriska Jabhat-al-Nusra och började träna sina soldater på den försvarslösa civilbefolkningen.

 

 

I Syrien, Irak, Libyen och Jemen mördas människor av IS, som expanderar det territorium de härskar över.

IS expanderar sitt territorium till att omfatta de landområden det arabiska islam härskade över innan turkarna trängde dem tillbaka och tog över islams fana. Kort förklarat kan man säga att araber och turkar konkurrerade om landområden, och de använde sig av det framgångsrika politiska verktyget islam. Vi ska minnas att detta var under en lång period då folk var okunniga och vidskepliga, att lura dem med historier om gudar, belöningar för trogna och straff för otrogna var lätt. Den arabiskislamistiska utvecklingen var i korthet:

 

★ Muhammed hade maktbegär, han enade araberna under islam på 600-talet.

★ En arabisk expansion ägde rum under århundradet efter Mohammeds död, huvudmotiven var politiska och ekonomiska, Arabien var överbefolkat.

★ Den religiösa och politiska kraftsamling som Muhammed hade genomfört med sina ”uppenbarelser” blev en viktig förutsättning för de arabiska framgångarna.

 

Men det var inte bara Muhammed och araberna som hade maktbegär, norr om Mellanöstern uppstod och växte konkurrenten – det osmanska (turkiska) riket. Turkarna trängde tillbaka araberna och erövrade under sin framfart den bysantinska huvudstaden Konstantinopel och Egypten med Palestina och Syrien. Araberna återtog sedermera landområdena.

Även det osmanska riket använde islam för att tygla folket, precis som araberna gjorde. Islam var den delen av världens diktatoriska politiska verktyg, framgångsrikt därför att massorna trodde på en gud (Allah) som talade om att de var övermänniskor. Likheterna med nazismen är slående. Turkarna valde också tyskarna som bundsförvanter under Första världskriget, och därmed var sista spiken i det Osmanska rikets kista slagen. Det ersattes av det moderna Turkiet.

 

Osmanska riket mördade alltså 1,5 miljoner kristna några år innan kalifatet upplöstes av Kemal Ataturk. 100 år senare avrättas fortfarande, på den afrikanska kontinenten och i Mellanöstern, kristna som vägrar att underkasta sig islam. Islam vill oförändrat dominera och existera som den enda sanna ideologin.

I rapporten Christianity 2011: Martyrs and the Resurgence of Religion, publicerad i International Bulletin of Missionary Research i januari 2014, noteras att ungefär en miljon kristna dödats det senaste decenniet. En kristen mördas på grund av sin tro var femte minut. Det är så lång tid det tar att koka ett ägg.

 

25 april var årsdagen för det som kallats ”Svärdets år”, då 1,5 miljoner kristna blev avrättade av det islamtrogna ottomanska riket. Islam växer under en flagga som, precis som på Muhammeds tid, enar alltfler varande eller blivande islamister. Det är Islamiska statens flagga, och när Islamiska staten tagit över Mellanöstern står förmodligen norra delarna av det gamla Ottomanska riket och Turkiet på tur. Tänk då på konsekvenserna av att ha Turkiet som EU-medlem, gränserna är helt öppna för islamisterna. Kommer folkmordet 1915 att upprepas? En kristen dör redan nu var femte minut.

Det forna osmanska riket är kanske EUs sista bastion mot islam, bara det borde avgöra frågan om Turkiets EU-medlemsskap.

Vi har alla det facit vi behöver för att inse hotet från islam.

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/27/det-forna-osmanska-riket-kan-vara-eus-sista-bastion-mot-islam/feed/ 1
Mark Steyn får de enfaldigas världsbild att rämna http://www.d-intl.com/2015/04/26/mark-steyn-far-de-enfaldigas-varldsbild-att-ramna/ http://www.d-intl.com/2015/04/26/mark-steyn-far-de-enfaldigas-varldsbild-att-ramna/#comments Sun, 26 Apr 2015 07:28:47 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39908 Om du som är politiskt intresserad vill veta lite mer om islam och dess påverkan på Sverige och andra EU-länder, så är det inte lönt att du besöker ett kommunbibliotek. Besöker du en bokhandel så kommer du att gå lika tomhänt därifrån. Att det är så beror på att det finns ambitiösa människor som inte vill att den sortens böcker läses; politiskt korrekta bibliotekarier och försiktiga inköpschefer ser till att korridoren är trång.

Då får den vetgirige leta efter kunskap på andra vägar och det finns som tur är böcker som innehåller så mycket spännande fakta, reflektioner och insikter att det kanske är bäst att de som nu tillhör de patologiskt goda avstår – annars skulle sannolikt deras enfaldiga världsbild rämna.

AApaperbackmediumEn sådan bok är Mark Steyns America alone. Trots att det är nästan är tio år sedan den kom ut så är den fortfarande i högsta grad läsvärd. Mark Steyn levererar fakta om muslimer och islam och drar slutsatser på ett sätt som imponerar. Det han befarade då står nu redan i farstun; Europas ursprungliga befolkning minskar och i deras ställe väller det in människor från tredje världen varav flertalet är muslimer.

 

Steyn driver tesen att USA kommer att stå ensamt i framtiden. Dess gamla allierade kommer att bli islamiserade inom ett antal årtionden och då kommer de knappast att vara vänner till det land som muslimer kallar den ”Store satan”. Utvecklingen kommer att gå olika snabbt i olika länder, men det finns inget som pekar på att slutresultatet inte kommer att bli det Steyn förutspår. Han presenterar ett fyrverkeri med uppgifter och data som stödjer hans tes.

Tyvärr har Europas intellektuella fastnat i sin godhet och de varken vågar eller vill diskutera något längre. I Sverige nöjer de sig med att försöka misstänkliggöra sina politiska motståndare med allsköns politiska epitet och pejorativ. Bekvämt för då behöver de aldrig läsa en bok som utmanar den egna uppfattningen.

 

Mark Steyn skriver i ett ursinnigt tempo, språket är friskt och levande. Respektlöst avhandlar han allt, inklusive sådant som i Sverige är tabu.  Att läsa honom känns som att få andas frisk luft efter att länge ha varit instängd i ett unket rum, för så illa är det tyvärr i dag. Svenska journalister, kulturarbetare och politiker verkar tävla i enfald. De måste för sin överlevnad bekänna sig till ”värdegrunden” och det blint. Något sådan ängslan verkar inte hejda Steyn; han levererar sanningar som tål att användas i debatter om nu någon lyckas hitta någon motdebattör.

Steyn grundar sin pessimistiska framtidsyn på ett antal faktorer som är svåra att bestrida: befolkningen i Europa krymper och det i rask takt. Demografiskt ser det mörkt ut. För att en befolkning ska vara stabil krävs det att den totala fertiliteten är 2,1, det vill säga antal barn per kvinna. I genomsnitt är det nu 1,38 i Europa och inget pekar på att den dystra siffran skulle förändras.

 

Det betyder i klartext att folk är på väg att försvinna. Som i Spanien där siffran just nu är nere på 1,1 (hälften så många barn som föräldrar) och befolkningen kommer att halveras på en generation. Samtidigt kommer stora grupper muslimer inflyttande. Unga människor till ett åldrande Europa. Och de invandrade muslimernas fertilitet är det inget fel på. Deras kvinnor levererar 3,5 i Europa. Lek lite med din miniräknare och du kan lätt se att något stort sker!  Även om muslimerna bara är 30 procent av hela befolkningen kommer de att dominera förvärvslivet och skolväsendet för de är den yngre delen.

För att inte tro att denna utveckling kommer att få en stor betydelse för urinvånarna måste man vara en Candida Olsson som glatt går sin egen undergång till mötes i sin övertygelse att allt är bara bra.

 

Steyns uppgifter tål att granskas och då kan man undra varför denna fråga inte diskuteras mer. Vi blir visserligen matade med att vi i Sverige behöver nya människor som ska göra arbetet. Men händer det inget mer när man byter ut en befolkning? Jo, säger Steyn med emfas och han skräder inte orden. Han klär av islam dess falska dräkt och avslöjar vad som sker när muslimerna blir allt fler. De har minsann inte kommit till våra länder för att bli som vi. Nej, det är det omvända de vill. De vill i grunden förändra vårt samhälle och våra liv.

Steyn är påläst och kunnig. Vill du veta mer om islam och hur muslimer agerar i våra västländer är America alone en bra inledning. Det enda som drar ner läsvärdet en aning för en svensk läsare är att han stundtals svävar ut i politiska utläggningar som mest är avsedda för läsare hemma i Amerika, och då använder han sig också av politiska begrepp och politisk slang som är främmande.

Recension: Mark Steyn – America alone- the end of the world as we know it.  Regnery Publishing 2006.

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/26/mark-steyn-far-de-enfaldigas-varldsbild-att-ramna/feed/ 1
Är moderata muslimer egentligen kristna? http://www.d-intl.com/2015/04/25/ar-moderata-muslimer-egentligen-kristna/ http://www.d-intl.com/2015/04/25/ar-moderata-muslimer-egentligen-kristna/#comments Sat, 25 Apr 2015 14:53:02 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39903 När morden i Paris begicks av islamistiska terrorister, sades att det inte hade med islam att göra. Samma sak då människor mördades i Köpenhamn, och varje gång Islamiska statens soldater eldar upp levande människor, skär huvudena av knästående bakbundna fångar eller kastar homosexuella män från hustak.

En del framhåller de ”moderata muslimerna” när islams grymheter i Mellanöstern visas på tv eller via internet. Det märkliga är att de ”moderata muslimerna” är tysta, ingen av dem fördömer den ideologi som påbjuder dessa hemska handlingar.

En del av islams företrädare pratar om islams reformering (anpassning) till Västvärldens demokratiska och jämställda samhällen, de får hjälp i sin propaganda av okunniga otrogna. Med tanke på att 1 400 år förflutit sedan Koranens tillkomst, och islam fortfarande följer den våldspredikande boken bokstavligt, är det väl dags att reformeringen börjar på riktigt nu?

 

Men problemet är att om Koranen och islam reformeras är det inte längre islam.

★ Tar man bort sharialagar, kvinnoförtryck och den med mänskliga rättigheter icke förenliga värdegrund islam har, är det inte islam längre.

★ Försvinner tron på att det är islams gud Allahs egna ord som finns i Koranen, och att de orden måste följas bokstavligt, finns inte islam längre.

★ Tar man bort profeten Muhammeds status som okränkbart manligt ideal (Muhammed var bland mycket annat en grym ökenpirat som gillade mycket unga flickor) finns inte islam kvar.

Det talas om moderata muslimer som inte tror på en del av islams budskap, men är de egentligen muslimer? De kanske är kristna utan att veta om det?

 

I Dagens Nyheter skrev Erik Helmerson en artikel om Ayaan Hirsi Alis nya bok Reformera islam. Artikelns rubrik lyder ”Relevant reform av islam”, och slutar med orden:

”Reformationen av islam pågår redan. Men den är en komplicerad process med små framgångar och stora bakslag. Kanske har Ayaan Hirsi Ali inte de rätta svaren, men frågorna hon ställer är viktiga.”

Ayaan Hirsi Ali är förmodligen en av dem som faktiskt kan ställa de rätta frågorna, som kan förklara vad islam är och som har de rätta svaren. Lite bakgrundsfakta om henne:

★ Hon är född i Somalia, men 1976 tvingades hon och familjen lämna landet för att slutligen hamna i Tyskland.

★ Som 18-åring lovades hon bort till en släkting, men bröt då med familjen och flydde till Holland, där hon fick politisk asyl.

★ Hon har i Holland arbetat som tolk på bland annat flera abortkliniker och kvinnohus.

★ Hon har studerat statskunskap vid universitet.

★ 2003 valdes hon in i det nederländska parlamentet.

★ Numera bor hon i USA.

 

Tillsammans med filmaren Theo van Gogh gjorde Ayaan Hirsi Ali 2004 kortfilmen Underkastelse, som handlar om kvinnoförtrycket inom islam. Filmen väckte ilska bland många muslimer i Nederländerna, de såg filmen som hädelse. Den 2 november 2004 mördades van Gogh av en muslim, och på van Goghs döda kropp fanns ett brev med dödshot riktade mot Ayaan Hirsi. Efter detta tvingades hon leva på hemlig adress och under ständigt livvaktsskydd. Det är bara ett exempel på islams sätt att verka genom hot och våld, här är fler:

★ För några år sedan gjordes en film om profeten Muhammed, fyra människor på ambassaden i Benghazi mördades 2012 med hänvisning till den.

★ I Sverige har vi Lars Vilks som tvingades lämna sitt hem, och nu flyttas från plats till plats på grund av islams hot.

★ I Paris mördades 17 människor för att de ritade karikatyrer av Muhammed, försvarade demokratin eller var judar.

★ I Köpenhamn dödades två oskyldiga i attentaten mot Kruttønden och synagogan på grund av islam.

Trots flytten till USA är Ayaan Hirsi ändå i fara; islam vill med hot, våld och propaganda tysta alla kritiker. Framförallt vill de göra sig av med dem som konverterat från islam, som med sin kunskap kan berätta om det sanna islam och därmed är farliga för den förtryckande ideologin. Diktaturers värsta fiender är kunskap, upplysning, fri kommunikation, fria åsikter och fritt tänkande – saker som vi i vår demokratiska samhällskultur tar för givna, men som inom islam är förbjudet (haram).

 

Erik Helmerson skrev i DN att det är värre att tysta islamkritiker än att kritisera islam, och att epitetet ”kontroversiell” borde hellre klistras på dem som vill tysta kritiker som Ayaan Hirsi Ali, men av någon orsak verkar detta efter bara ett halvt dygn vara bortredigerat ur hans text.

Artikelförfattaren verkar ha mer kunskap om islam än många andra, eftersom han i sin artikel om boken Reformera islam beskriver, analyserar och drar denna korrekta slutsats:

“Att ‘Muhammeds halvt gudomliga och ofelbara status’ skulle kunna ‘reformeras eller ogiltigförklaras’ är ungefär lika sannolikt som att världens kristna skulle acceptera ett nytt testamente där Jesus inte längre var både människa och Gud.”

Det är alltså omöjligt att reformera islam.

I tidningen New York Times säger Ayaan Hirsi: “Islamic violence is rooted not in social, economic or political conditions — or even in theological error — but rather in the foundational texts of Islam itself.”

På svenska blir det: ”Islamskt våld är inte uppkommet ur sociala, ekonomiska eller politiska betingelser – eller ens ur teologiska fel – utan snarare i de fundamentala texterna om islam självt.

 

En kvinna som fler borde lyssna på är Mona Walter, som flyttade till Sverige från Somalia 1994. Hon kan islam och beskriver islam som det är. Mona lever, precis som Ayaan Hirsi, under hot från det muslimska samhället.

Mona tystas av det svenska etablissemanget, ändå skrev Erik Helmerson i DN att ”det är värre att tysta islamistkritiker än att kritisera islam”.

När kommer DN att göra reportage om och intevjuer med Mona Walter? När kommer det ”opartiska” och av oss betalade SVT låta Mona vara med i morgonprogrammens soffor, nyheterna, Agenda och Debatt? Hon har nyligen varit med i ett inslag i den amerikanska tv-kanalen CBN, ni kan läsa om den här.

 

Jag har börjat läsa boken Islamiska staten av Loretta Napoleonsk, som handlar om det faktiska islam. I boken beskrivs hur olika islamistiska ledare från olika falanger under lång tid arbetat för att återskapa det gamla kalifatet. Det islam som beskrivs i boken är det riktiga islam, enligt de fundamentala texterna om själva islam som kan läsas i Koranen. Detta islam finns i Europa och Sverige nu. Erik Helmerson skrev alltså: ”Reformationen av islam pågår redan. Men den är en komplicerad process med små framgångar och stora bakslag.” Jag påstår att islam inte kan reformeras, islam sitter fast i sig självt.

 

 

I stället är det diktatoriska våldsamma islam som Muhammed skapade för 1 400 år sedan, med modern teknik och nyvunna kunskaper om propaganda och strategi, på väg att ta över Mellanöstern. Det islam har redan nästa mål klart för sig: Europa. Det är inte en reformering av islam som kommer att ske, det är islams reformering av våra demokratiska och fria samhällen som pågår framför våra ögon. Det vi ser ske i Syrien och Irak, är bara början på islams erövring av världen, men världen har inte förstått det än. Om vi inte lär oss mer om islam är vi chanslösa i det krig som faktiskt pågår. Tre enkla steg för att kunna debattera islam:

    1. Börja er kunskapsinhämtning med att lyssna på Mona Walter i Radio Länsman.
    2. Köp boken Islamiska staten.
    3. Och gå inte på lögnerna ni hör om islam som en ”fredens religion”.


Islam eller demokrati? Du måste göra ditt val.

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/25/ar-moderata-muslimer-egentligen-kristna/feed/ 4
”Konflikten i Mellanöstern” rinner ut i sanden http://www.d-intl.com/2015/04/24/konflikten-i-mellanostern-rinner-ut-i-sanden/ http://www.d-intl.com/2015/04/24/konflikten-i-mellanostern-rinner-ut-i-sanden/#comments Fri, 24 Apr 2015 15:47:19 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39890 Utan tvekan minns alla ”konflikten i Mellanöstern”. Den mångåriga konfrontationen mellan Israel och palestinierna. Det var som om alla andra konflikter överallt där det bodde muslimer, från Filippinerna i öst till Marocko i väst – för att inte tala om alla problem Västvärlden har importerat med den muslimska massinvandringen – bleknade i jämförelse med den apokalyptiska ”alla konflikters moder”.

Våra ledare och medier har i decennier bombarderat oss med uppfattningen att om man bara kunde lösa problemen i det lilla område som utgörs av Israel, Västbanken och Gaza, skulle allt annat i den muslimska världen falla på plats. Implicit i detta argument låg att Israel var den verkliga skurken bakom allsköns olyckor.
 

Israels existens har både i den muslimska och i Västvärlden använts som ursäkt för att de omkringboende araberna inte kunde lösa sina enorma problem med fattigdom, analfabetism, kvinnoförtryck, befolkningsexplosion och odemokratiska regeringar. Hur skulle man kunna anklaga dem för detta när Israel fortsatte att vara så ondskefullt?

Utifrån antagandet att Israel är roten till allt ont i Mellanöstern och Nordafrika, har Västvärldens ledare satt igång det ena ”fredsinitiativet” efter det andra. Västerländska sändebud har rest i skytteltrafik mellan palestinier och israeler för att få dem att enas om en tvåstatslösning. ”Fredsprocesser” har sjösatts tillsammans med optimistiska proklamationer om att nu stod freden och harmonin för dörren.

Förr i tiden slöt man fred när den ena parten tvingades dra sig ur kampen. I dag inleder man en ändlös ”process” vars effekt är att kriget kan fortsätta i oändlighet. Och det kommer det garanterat att göra så länge Hamas har makten i Gaza, Hizbollah i delar av Libanon och Islamiska staten i norra Syrien och Irak – allt medan mullorna i Iran lägger ved på brasan och levererar vapen och expertis så att deras lakejer kan planera nya angrepp på den judiska staten.

 

Den senaste tiden har det verkat som om hela diskursen om ”fredsprocessen” och ”tvåstatslöningen” har avstannat, och till detta finns goda skäl. För det första håller tvåstatslösningen på att gå upp i rök. Som den utomordentligt välinsatte, palestinske journalisten Khaled Abu Toameh nyligen kunde rapportera kan det antagligen aldrig – oavsett vad Israel gör – etableras en palestinsk stat väster om Jordanfloden. Det verkar nämligen som om Hamas på Gaza och PLO-myndigheten på Västbanken är så i luven på varandra att Hamas nu överväger att utropa sin egen ministat. Som det nu ser ut kan man som bäst hoppas på en ”trestatslösning”.

De som svurit sig till fredsprocessen måste snart erkänna att den israelisk-palestinska konflikten är långt ifrån mittpunkt för alla bekymmer i den muslimska världen.

 

Om världens muslimer ska kunna leva i bara något som liknar harmoni med omvärlden och varandra, behövs det åtskilliga fredsprocesser. Marocko har aldrig slutit fred med Polisario som sedan 1976 kämpar för ett självständigt Västsahara. I Libyen, som inte längre existerar som stat, bör det sättas igång ett stort antal processer för här ligger ett flertal klaner och krigsherrar i strid med varandra.

Man kan fortsätta: Andra behövande är Egypten, Sudan, Mali, Nigeria, Centralafrikanska republiken, Mauretanien, Kenya, Somalia, Jemen – och naturligtvis Syrien, Libanon, Irak och Kashmir, för att inte glömma Pakistan, Afghanistan, Iran, Myanmar och Filippinerna.

Till sist kan vi konstatera att Turkiet i åratal har legat i strid med kurderna, som också slåss mot Islamiska staten.

Därtill kommer att lågintensiva krig redan är en realitet i flera av de västerländska storstäder som blivit berikade av muslimsk invandring.

 

Vid något givet tillfälle måste till och med de dummaste politikerna fråga sig själva vad alla dessa stridigheter och problem har med Israel att göra.

Där det finns stora koncentrationer av muslimer, råder krig. Om det inte finns vantrogna att slå ihjäl, kastar de sig över varandra.

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/24/konflikten-i-mellanostern-rinner-ut-i-sanden/feed/ 1
Svenska politiker och medier är medskyldiga till tusentals människors död http://www.d-intl.com/2015/04/23/svenska-politiker-och-medier-ar-medskyldiga-till-tusentals-manniskors-dod/ http://www.d-intl.com/2015/04/23/svenska-politiker-och-medier-ar-medskyldiga-till-tusentals-manniskors-dod/#comments Thu, 23 Apr 2015 18:50:54 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39887 Det är en tragedi med alla flyktingar som drunknar då de färdas över Medelhavet, från Afrika mot Italien. Och det är en stor skam att de drunknade används som slagträ i den svenska debatten.

Vem minns inte Fridolins evinnerliga tjat om ”Lampeduuuusa” i debatterna före senaste riksdagsvalet? Miljöpartiet använde en katastrof för att vinna politiska poänger, jag fick till och med en känsla av att Fridolin tycker det är svenskarnas fel att tragedierna inträffar.

Men vilka är egentligen skyldiga till tragedierna och de som drunknat? Bland andra de människosmugglare som mot betalning organiserar resorna. De är hajar, skrupulösa typer som bokstavligt talar kliver över lik för att tjäna pengar.

 

Italiensk polis misstänker att Mered Medhanie och Ermias Ghermay är ledare för smuggelmarknaden i Libyen, varifrån båtarna avgår. Ghermay misstänks ha organiserat den båt som förliste utanför Lampedusa 2013 där 366 människor omkom. Dessa herrar packar så mycket folk de kan ombord på båtarna, för det handlar om pengar, stora pengar.

En resa från Etiopien till Libyen kan kosta 47 000 kronor, den livsfarliga resan över Medelhavet kostar cirka 13 000 kronor, enligt artikeln. Vill de som kommit fram till Malta eller Italien vidare mot exempelvis Sverige (som är målet för de flesta) kostar det ytterligare 20 000-30 000 kronor.

 

Under en 12-månadersperiod har människosmugglarna skeppat 8 000 människor över Medelhavet – det innebär en årsintäkt på 104 miljoner kronor, bara för resorna över Medelhavet. Sammantaget kan de under ett enda år ha fått in över en halv miljard kronor. Naturligtvis vill människosmugglarna packa så många människor ombord som de bara kan, vi ska ha klart för oss att de inte bryr sig ett dugg om människoliv. Om de förlorar några ”kunder” finns det flera på kö, enbart i Libyen tros en miljon syrier vänta på nästa båt.

Men det är inte bara de skrupulösa människosmugglarna som bär skulden till katastrofen – de som kliver ombord på båtarna gör det frivilligt, och de har betalat ett pris som många svenskar inte hade haft råd med. Jag är övertygad om att alla som kliver på båtarna hört ryktet om det goda livet i Europa. De som reser till oss har ett mål: försörjning. Om vi inte kravlöst hade försörjt dem utan i stället hjälpt dem på plats, är jag säker på att trafiken över Medelhavet inte varit så stor.

”Sverige är en av de stora slutdestinationerna för människosmuggling”, slår NOAs gränspolischef Patrik Engström fast.

 

Libyen ligger i norra Afrika, huvudstaden Tripoli ligger cirka 400 mil från Etiopens huvudstad, 500 mil från Somalias och det är över 200 mil från Amman i Jordanien (dit många syrier flydde från inbördeskriget) och Libyens Tripoli. Det är uppenbart att grundproblemen bakom drunkningarna finns långt från Tripoli.

En miljon syrier finns redan i Libyen, och de har självklart inte kommit dit för att stanna, de är på väg till oss. Om inte Migrationsverket hade utfärdat permanenta uppehållstillstånd för alla som säger sig komma från Syrien, hade naturligtvis inte lika många varit beredda att riskera livet i de överlastade båtarna.

 

Talespersonen för EUs gränskontroll Frontex, Isabella Cooper, anser att gränskontroll inte är lösningen på de mänskliga tragedierna utan manar till ett mer globalt perspektiv, att se till ”flyktingarnas ursprungsproblem” och då främst till människosmuggligen som ”nationer som Libyen inte gör något för att stoppa”. Cooper säger det som Sverigedemokraterna sagt länge: Vi måste hjälpa människor på plats, i närområdet.

Cooper tror även att det behövs möjligheter att söka asyl på plats i Nordafrika. Det är en vacker tanke, men sanningen är att om till exempel Sverige inrättar asylambassader på plats, kommer de som får avslag ändå att tvingas betala stora summor för att ta sig till Europa. Vår regering är, som i så mycket annat, inte överens i den frågan. Som vanligt är det Miljöpartiet som förordar den destruktiva och naiva lösningen.

 

Om närområdets samtliga stater tog sitt ansvar, skulle inga båtar på Medelhavet kapsejsa, människor skulle inte drunkna, och människosmugglare skulle inte bli rika. Det rika Saudiarabien och de andra Gulfstaterna har alla möjligheter att ta hand om dem som vill försörjas, men de tar emot exakt noll syriska flyktingar. Det verkar som om de är mer intresserade av att ge pengar till moskébyggen i Sverige än av att hjälpa sina grannar.

 

Vi ska ha klart för oss att det är saker som hat, motsättningar och konflikter mellan klaner och ideologier (islam är en sådan ideologi) som orsakar flyktingströmmarna. Saudiarabien är inte utan skuld.

Vi ska också ha klart för oss att de människor som kliver ombord på båtarna tar sina konflikter och sitt hat med sig. Nu kommer de första uppgifterna om religiöst våld ombord på båtarna, ombord på en båt har grupper börjat gräla av religiösa skäl. En grupp kristna från Nigeria och Ghana var i minoritet, och enligt ögonvittnen på båten kastades ett tiotal av dem överbord av muslimska män.

Det hatet och det våldet kommer nu till Europa och Sverige. Vi måste tala klarspråk om de här sakerna, innan det slutar i samma sorts katastrofer som de vi ser i Mellanöstern och delar av Afrika.

 

Italienska polisens presstalesmann, Renato Cortese, sa på en presskonferens att det är Sveriges fel att tusentals människor de senaste veckorna dött på Medelhavet när de försökt ta sig från Afrika till Europa.

Sverige fortsätter på den dödliga kursen, nu ska Löfven tillsätta en utredning om huruvida vi ska skicka ner kusbevakningsfartyg till Italien. De ska bistå Frontex med att ta upp nödställda människor ur vattnet – var de nödställda sedan ska ta vägen har han ingen lösning på. Att slösa bort ännu mer av våra skattepengar genom att skicka svenska skattefinansierade fartyg och personal, bekymrar inte Löfven – han får ju framstå som god en stund (precis som Fridolin gjorde med sitt ”Lampeduuuusa”).

 

De skattepengar vi redan betalat in för u-landbistånd (över 30 miljarder per år) vill Miljöpartiets biståndsminister Isabella Lövin ta av för att försörja de människor som kommer hit som flyktingar. På det viset kan vi säga att Lövin och Mp är medskyldiga till katastroferna i Medelhavet. Nästa år antas hela 21 procent, eller 8,42 miljarder kronor, av biståndsbudgeten gå till mottagandet i Sverige.

Sverigedemokraterna har länge sagt att vi måste hjälpa människor på plats [något som blir alltmer uppenbart), och har protesterat mot Miljöpartiets dödliga politik.

 

Det är de facto Sveriges politiker, medier och vänster/miljöpartistetablissemanget som bär skulden till tusentals människors död. De som utropat sig som ”goda” kväver världen till döds med sin falska godhet. Ett exempel på den snabba populistiska snedvridningen finns i gratistidningen Metro 23 april, där Johan Norberg skriver: ”Mer än tio människor drunknar varje dag för att EU inte erbjuder lagliga asylvägar för flyktingar.”

Jag undrar:

  • Vad är ”laglig asylväg”?
  •  Och om EU erbjuder lagliga asylvägar, hur många menar Norberg att Europa ska ta in? Vi måste tala volymer.
  • Och vad gör vi med dem som inte får resa den lagliga vägen?

 

Norberg har inte tänkt hela linan ut. EU-ländernas ledare verkar däremot ha gjort det: Enbart 5 000 flyktingar kommer, enligt ett hemligt dokument som The Guardian hänvisar till, att få stanna. Resten ska skickas tillbaka.

 

En summering ger vid handen att vi borde satsa alla resurser vi kan på att hjälpa människor i de länder och närområden de finns. Det duger inte att göra ett helt land (Sverige) fattigt, otryggt och kunskapslöst för att hjälpa några hundratusen av de 50 miljoner flyktingar som finns i världen.

Sveriges politiker (Fridolin, Lövin och Löfven ingår i det gänget) och Migrationsverkets ledning är faktiskt medskyldiga till döden i Medelhavet, men det är vi som med våra skattepengar tvingas betala för det.

Om det var val nu, skulle ni rösta på humanitet och hjälp till människor i nöd, eller fortsatt ökning av svenska fattigpensionärer och död på Medelhavet?

För ni vill väl inte vara medskyldig till tusentals människors död?

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/23/svenska-politiker-och-medier-ar-medskyldiga-till-tusentals-manniskors-dod/feed/ 2
Islams likheter med maffiaverksamhet http://www.d-intl.com/2015/04/21/islams-likheter-med-maffiaverksamhet/ http://www.d-intl.com/2015/04/21/islams-likheter-med-maffiaverksamhet/#comments Tue, 21 Apr 2015 10:29:36 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39880 Den sicilianska maffian har, genom bland annat Gudfadern-filmerna, många gånger fått gestalta den organiserade brottsligheten. Uttrycket ”I’ll give you an offer you can’t refuse”, är klassisk filmhistoria. Faktum är att islam i mångt och mycket påminner om maffiaverksamhet.

Vid bröllop söker gästerna audiens hos Gudfadern, i hopp om att få tjänster uppfyllda av denne. I de fall Gudfadern beviljar tjänster, är det alltid med förbehållet att få tjänsten återgäldad någon gång. Ett effektivt sätt att bilda nätverk och få åtkomst till annars låsta rum.

Ett annat legalt och från verkligheten hämtat exempel, är Joseph P Kennedy. Genom lyckade affärer och ett nätverk av viktiga personer skapade han ett politiskt imperium i USA.

I Maffiabröder (1990) spelar Joe Pesci en rå, hänsynslös brottsling som går utanför även de kriminella regelverken. Dock går han varje morgon upp för att laga frukost och skjutsa sin son till skolan. Samhällsstrukturen ska tjäna honom, inte tvärtom. Regler är till för andra att följa. Har ni inte sett filmen kan jag antyda att hans rollfigur går ett våldsamt öde till mötes.

 

Profeten Muhammed verkade på ett snarlikt sätt. Med våld och hot om våld skapade han sig rikedom och makt. I händelse av kraftigt numerärt underläge är taktiken att låtsas fredlig, om nödvändigt förneka sin tro, men i hemlighet skapa kaos tillsammans med trosbröder och andra allierade. Muhammed var en genialisk strateg, med en taktik som genomsyrade nästan allt.

Nutidens underrättelsetjänster, militärer och terrorister använder sig av samma taktik. Hemliga agenter inhämtar information, alternativt planterar desinformation. Militära specialstyrkor tar sig osedda till ett område och förstör viktig infrastruktur. Terrorister slår ofta till mot civila mål för att skapa kaos, förvirring och rädsla.

I sekel härskade muslimerna över Medelhavet där de kapade fartyg (en affärsidé som än i dag utövas utanför Somalias kust) och idkade slavhandel. Handeln mellan Medelhavsländerna upphörde nästan helt i många år. Kvinnor var en viktig handelsvara, eftersom den som äger livmodern kontrollerar framtiden. Muslimer bedrev även beskyddarverksamhet för att finansiera sin ideologi.

 

Lojalitet till ”familjen”, heder och vedergällning är tre begrepp som också förenar maffia och islam. Som inom maffian uppstår ibland krig mellan olika muslimska grupper, sunni mot shia till exempel. Det är även teoretiskt möjligt att al-Shabab skulle bekämpa Boko Haram i händelse av intressekonflikt.

Om sharialagar införs, kan man som icke-muslim välja följande alternativ för att undvika döden:

  1. Betala skatt (jizya)
  2. Lämna muslimskt kontrollerat område
  3. Konvertera till islam (skattebefriat!)

Vän av godhet invänder nu att moderata muslimer inte alls har som mål att tvinga folkgrupper och länder till underkastelse. Svaret är att de inte äger beslutsrätt, de som bestämmer är bokstavstroende och radikala. Profeten Muhammed är ett moraliskt föredöme och Koranen en oantastlig text. Om moderata muslimer opponerar sig, är de att jämföras med vantrogna och ska straffas därefter. Sveriges egen Mona Walter är en initierad källa med sin kunskap och erfarenhet.

 

I sanningens namn har även vita européer begått samma synder. Vikingar har plundrat längs kusterna, slavhandel har frodats och Kyrkan har hållit medborgaren i gudsfruktan. Krig har förts i Guds namn, orättfärdiga kolonisationer med mera. Ingen går fläckfri ur historien.

En viktig skillnad mellan kristendom och islam är att islam är en yngre religion, som ännu inte genomgått någon revidering och heller inte tillåts göra det. Kristendomen har ett kärleksbudskap och tillåts vara pragmatisk. Islam är dogmatisk och fördömande.

Islam står ansvarigt för över femhundra krigiska anfall mot företrädesvis kristna och judar sedan 1 400 år tillbaka. Även hinduer i Asien förföljdes och dödades. Om vi inte erkänner och identifierar skadliga skeenden i samhället, kan vi inte förhindra sönderfallet. Organiserad brottslighet och fördömanden – bakåtsträvande religioner får aldrig accepteras som norm.

Cynikern

 

Källa: Why We Are Afraid, A 1400 Year Secret, by Dr Bill Warner.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/21/islams-likheter-med-maffiaverksamhet/feed/ 1
Recension: Boken om det blodbesudlade IS http://www.d-intl.com/2015/04/21/recension-boken-om-det-blodbesudlade-is/ http://www.d-intl.com/2015/04/21/recension-boken-om-det-blodbesudlade-is/#comments Tue, 21 Apr 2015 06:46:39 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39874 För många svenskar är situationen i Mellanöstern snårig och näst intill obegriplig. Eviga krig, självmordsbombare och ett virrvarr av grupper.

IS-250x364
Med jämna mellanrum ses skäggiga män i våra teverutor, män som avfyrar sina Kalasjnikovs i luften och upphetsat skriker att deras gud är stor. Svåruttalade namn flimrar förbi. Sällan någon vettig analys, trots långa utläggningar av så kallade experter. Det känns dessutom så väldigt långt borta.

Plötsligt kommer det något som avviker. En ny militant islamistgrupp publicerar proffsiga videor på nätet med brutala avrättningar. Bilder som snabbt sprids till sensationshungriga medier runt om i världen. Så får vi veta att unga män från våra egna förorter, oftast andra generationens invandrare med muslimsk bakgrund, åker iväg för att bli jihadister och kriga för den här gruppen, den Islamiska staten. IS har förfört dem, säger medierna bekymrat och det är nog i princip vad gemene man vet om IS. Det har också varit väldigt viktigt för medierna att samstämmigt berätta för oss att de här blodtörstiga typerna minsann inte på något sätt är representativa för islam. Deras tolkning av islam är extrem. De är extremister.

 

Den italienska journalisten Loretta Napoleoni har skrivit en bok om den här blodbesudlade gruppen; Islamiska staten. Napoleoni bidrar egentligen inte med någon direkt ny kunskap. Det hon gör är att lägga pussel och sedan pedagogiskt berätta historien om Islamiska statens framväxt och dess relativa framgångar. För till skillnad från de andra islamistgrupperna verkar de har lyckats uppnå många av sina mål. Och de håller stånd mot alla sina fiender inklusive högteknologiska amerikanska flygplan som tar sin tribut bland krigarna.

Men inte värre än att det fylls på med mångfalt nya krigare från när och fjärran. De är bevisligen skickliga på propaganda och behärskar sociala medier, något som förklarar hur de så framgångsrikt lockat till sig en strid ström av krigare inte minst från Sverige. Det finns många unga muslimska män runt om i världen som uppenbarligen känner sig kallade att vara med och bygga upp något nytt. De åker inte för att mörda, men dödandet ses som en oundviklig del i kampen. De blodiga bilderna är mest propaganda som syftar till att sätta skräck i fienden. Andra filmer lockar skickligt och uppmanande muslimer i hela världen att ansluta sig.

 

För likt sionisterna som en gång lockade judar i diasporan till ett Israel, lockar nu IS muslimer att återvända till ”det förlorade landet”. I arabländerna finns det stora grupper av arga frustrerade män som ser hur hopplöst ruttna deras länder är. Många av dem följer med intresse vad som sker i IS och tänker att de kanske lika gärna kan slåss för ett visionärt kalifat som att tröstlöst gå arbetslös utan någon framtid.

Loretta Napoleoni menar att det är något alldeles nytt som vi nu skådar, en grupp som försöker realisera en pånyttfödelse av det historiska Kalifatet som grundades av självaste profeten Muhammed. Kalifatet är muslimernas idealstat där det inte finns någon västerländsk synd, ingen korruption utan det är ett samhälle där det är broderskap och heder som gäller och lagen är sträng sharia. Kalifatets ledare är en kalif och denne står per automatik högre i rang än någon saudisk kung eller despotisk president. Kalifen är nämligen Muhammeds sanne efterföljare, och ingen vanlig despot som styrs av utländska oljebolag och västmakter.

 

Terrorgrupper som al-Qaida har hittills inte haft några andra ambitioner än att mörda och spränga fiender i luften medan Islamiska staten, förutom att föra krig, faktiskt nu kontrollerar ett stort geografiskt område (stort som Texas enligt uppgift) som de förvaltar med skattesystem (de verkar ha ordning på sina finanser), rättsväsende, skolor med mera.

IS framgångar bottnar enligt Napoleoni i att de skickligt knyter an till en dröm som många sunnimuslimer när sedan länge, drömmen om att ett kalifat ska växa fram som en fågel Fenix ur det rådande kaoset. För det råder numera kaos i många områden i Mellanöstern och detta sedan länge. Ett kaos som utländska interventioner, inte minst USAs i Irak, till stor del har skapat.

 

Det kan mycket väl sluta som Napoleoni förutspår, nämligen att Islamiska staten faktiskt till slut blir en stat som omvärlden måste erkänna. Det finns många korrumperade regimer i Mellanöstern som saknar legitimitet och folkligt stöd som har all anledning att frukta IS. I takt med att IS styrka växer (de kan i dag mönstra tiotusentals välbeväpnade soldater), sitter de löst. En sådan stat kommer också utan att tvekan få stor påverkan på de stora muslimska befolkningsgrupperna i Väst.

Napoleoni förklarar pedagogiskt och informativt historien om IS, men boken känns ändå faktamässigt en aning tunn. Mest av det enkla skälet att IS med sin självutnämnde kalif al-Baghdadi fortfarande är osynliga och omgivna av största mystik. De fakta Napoleoni har är fragmentariska. Vad tiden lider lär vi få veta mer.

 

Loretta Napoleoni – Islamiska staten. Fri tanke förlag 2015.

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/21/recension-boken-om-det-blodbesudlade-is/feed/ 0
Aftonbladet censurerar ex-muslims debattartikel http://www.d-intl.com/2015/04/20/aftonbladet-censurerar-ex-muslims-debattartikel/ http://www.d-intl.com/2015/04/20/aftonbladet-censurerar-ex-muslims-debattartikel/#comments Mon, 20 Apr 2015 14:02:48 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39869 Samtidigt som svenska medier ger fritt utrymme till muslimer som utan bevis påstår att de blir illa behandlade för att de bär slöjor, åker rödpennan fram när det gäller fakta om islam. Ex-muslimen och islamkritikern Mona Walter drabbades nyligen av denna censur.

Dispatch Internationals läsare och Radio Länsmans lyssnare känner väl till somaliskan Mona Walter som flydde till Sverige för ett 20-tal år sedan. I Somalia hade hon aldrig burit slöja eller brytt sig om att gå till moskén, men så fort hon kom hit blev grupptrycket på henne enormt. Mot sin vilja tog hon på sig slöjan och lyssnade till imamerna i moskén.

Efter en tid blev hon så upprörd över det hon fick höra (att svenska muslimer inte ska ta kristna och judar som vänner eftersom vi är vantrogna ”kaffirer”, och att de ska föda många barn för att ta över Sverige), att hon bröt med islam. I början vände hon sig helt ifrån Gud, men efter några år upptäckte hon Bibeln och är nu kristen.

Mona Walter kan Koranen som ett rinnande vatten, och försöker nu sprida kunskap om islam till Svenska kyrkan, politiker och journalister. Det är ingen lätt uppgift – eftersom få vill lyssna till henne. Nyligen skickade Mona Walter denna debattartikel till Aftonbladet – allt rödmarkerat är censurerat av tidningen:

 

”I ivern att värna minoriteters rättigheter lyfter man gärna fram den muslimska kvinnans rätt att bära slöja. Genom okunskap kring slöjans historik inom islam och dess verkliga betydelse, understöds då ett system som förtrycker kvinnor. Särskilt anmärkningsvärt blir det när inte ens feminister förstår hur denna sedvänja berövar kvinnor rätten att utan repressalier själva få välja sin klädsel.

Seden inom islam att täcka sig är inget kvinnligt påfund utan sprungen ur ett patriarkaliskt samhälle med intresse att förtrycka kvinnan. På profeten Muhammeds tid var slavinnor allmänt gods för männen att utnyttja enligt eget godtycke, men kunde vara svåra att särskilja från muslimska kvinnor. En uppenbarelse från Allah (sura 33:59 och 24:31) gav Muhammed lösningen på detta dilemma; genom att förse de muslimska kvinnorna med slöja eller sjal blev de lätt identifierbara. Med detta enkla påfund kunde männen skyddas från att av misstag begå handlingar som strider mot islams lära. En rättrogen muslim får nämligen inte ofreda en muslimsk kvinna. Som en konsekvens därav, behöver en obeslöjad kvinna inte respekteras enligt islam. Bruket av slöja är således mer ett utslag av islams ständiga omsorg om den muslimske mannen än om kvinnan.

Jag växte upp i ett muslimskt samhälle i Somalia där det i skolan var förbjudet att bära slöja och något som få kvinnor gjorde till vardags. Att i svenska förorter uppleva hur vissa imamer och självutnämnda sedlighetspoliser utövar påtryckningar på muslimska familjer är förfärligt. Kopplingen mellan dessa kvinnors klädsel och omgivningens respekt har dessutom skrämmande likhet med de argument som alltför ofta förs fram i samband med våldtäktsrättegångar; den som klär sig fel får skylla sig själv!

Att aningslöst ställa sig bakom seden att bära slöja, innebär samtidigt ett svek mot alla de kvinnor som bär den utifrån rädsla för konsekvenserna av att inte göra det.”

 

En del av det strukna kan ha med utrymmesskäl att göra, men lägg märke till att Aftonbladet strukit bort hänvisningen till de Koranverser som slår fast att det Mona Walter säger inte är åsikter, utan fakta.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/20/aftonbladet-censurerar-ex-muslims-debattartikel/feed/ 6
Nordkorea och Ryssland levererar robotar till Iran – USA mörkar http://www.d-intl.com/2015/04/20/nordkorea-och-ryssland-levererar-robotar-till-iran-usa-morkar/ http://www.d-intl.com/2015/04/20/nordkorea-och-ryssland-levererar-robotar-till-iran-usa-morkar/#comments Mon, 20 Apr 2015 13:25:57 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39864 ”Nordkorea levererade flera transporter av missilkomponenter till Iran under de nyligen genomförda kärnsamtalen, en överföring som tycks bryta mot Förenta Nationernas sanktioner mot båda länderna, allt enligt amerikanska underrättelsetjänstemän.”

Ovanstående analys görs av den amerikanske utrikes- och säkerhetsjournalisten Bill Gertz på sajten The Washington Free Beacon 15 april. Gertz hänvisar till information från uppgiftslämnare som föredrar att vara anonyma, om att minst två leveranser av robotdelar från Nordkorea till Iran har skett sedan september förra året.

Uppgifterna blixtbelyser den kritik som riktats mot ramavtalet som förhandlats fram av den USA-ledda Västvärlden, Kina och Ryssland å ena sidan och Iran å den andra – enligt kritiken misslyckas avtalet med att ta ställning till Irans robot- eller missilprogram, vilket är av central betydelse för Irans möjligheter att framställa kärnvapen. Skarp kritik mot ramavtalet har bland annat förekommit i den amerikanska kongressen.
 

Leveranserna ska inkludera varor som omfattas av the Missile Control Regime, en frivillig överenskommelse bland 34 länder som begränsar överförandet av missiler samt delar av system med en räckvidd som överskrider 186 engelska miles, det vill säga nästan 300 kilometer. Enligt en tjänsteman som Gerts varit i kontakt med har bland annat motorer med stor omkrets levererats från Nordkorea till Iran, vilka skulle kunna användas i ett framtida iranskt robotsystem med lång räckvidd.
Till yttermera visso belade FNs säkerhetsråd i juni 2010 Iran med sanktioner på grund av landets illegala anrikningsprogram för uran. Dessa sanktioner syftade till att blockera Iran från att få tillgång till teknologi relaterad till robotar med kärnvapenkapacitet. De tjänstemän som försett Gertz med uppgifter menar att leveranserna från Nordkorea till Iran tycks bryta mot nämnda sanktioner.
Vapenleveranser från Nordkorea till mullornas Iran har i själva verket ägt rum sedan början på 1980-talet, då ayatollah Khomeini var högste iranske ledare. Nordkoreanerna, som då leddes av Kim Il-sung, levererade kompletta Scud-missiler samt produktionsteknologi som Pyongyang använde för att utveckla Nodong-roboten med en räckvidd på 630 engelska miles, närmare hundra svenska mil. Även andra robotar och robottteknologi har levererats.

 

Enligt ett telegram från oktober 2009, som blivit offentligt genom Wikileaks, har de nordkoreanska leveranserna spelat en nyckelroll för Irans strävanden att modernisera sin robotteknologi: ”Denna teknologi skulle förse Iran med mer avancerad missilteknologi än den som för närvarande används i landets Shahab-serie av ballistiska missiler och kan ligga främja framtida iranska missiler och /rymdraketer/.
Ytterligare ett telegram från september 2009 avslöjar att Irans Safir-raketer använder styrmotorer som troligen kommer från Nordkorea och är baserade på ballistiska missiler av typ SS-N-6, härrörande från Sovjettiden, som avfyras från ubåtar.
Det är för närvarande Spanien som sedan januari i år ansvarar för FNs sanktionskommitté. Landet meddelade nyligen att det inte kommunicerat med USA sedan spanjorerna tog över ansvaret.
Till kritikerna av det ramavtal som ingicks i schweiziska Lausanne 2 april hör den förre amerikanske FN-ambassadören John Bolton. Han har påtalat att missil- och teknologiöverföringarna från Nordkorea till Iran bryter mot FN-sanktionerna mot Iran, men också mot de sanktioner avseende kärnvapen- och robotteknologi som Nordkorea utsattes för 2009 vilka förbjuder dem att exportera sådana komponenter som nu levererats till Iran. Bolton citeras på följande sätt i Bill Gertz artikel:

“Och om ett brott mörkades av den amerikanska regeringen skulle det bara vara typiskt för de senaste årtiondenas mönster. Tragiskt nog skulle det också förebåda hur svårt det skulle vara att få fram ärliga rapporter till allmänheten den dagen Iran börjar bryta mot avtalen.”

 


Även den före detta CIA-analytikern Fred Fleitz är mycket kritisk till hur Obama-administrationen hanterat rapporterna om den nordkoreanska teknik- och robotöverföringen till Iran och citeras:

”Obamaadministrationen har uteslutit alla icke-nukleära krigförande och illegala aktiviteter från Irans sida, under de nukleära förhandlingarna med Iran. Landets ballistiska missilprogram har medvetet lyfts ur samtalen trots att dessa missiler utvecklas som kärnvapenbärare.”

Inte heller, framhåller Gertz i sin informativa artikel, har Irans roll som sponsor av internationell av terrorism framförallt i Mellanöstern – där Iran backar upp exempelvis Hamas i Gaza och Hezbollah i Libanon – beaktats i de förhandlingar som ledde fram till ramavtalet i Lausanne 2 april.

 

Såvitt jag kunnat utröna har de nordkoreanska robot- och teknologiöverföringarna från Nordkorea till Iran – två länder som brukar betecknas som ”skurkstater” – inte alls uppmärksammats i vare sig svenska eller internationella medier, med ett undantag: Israel, det land som i första hand löper risk att utsättas för iranska kärnvapenattacker.

Den israeliska tv-kanalen Arutz Sheva, som refererar till artikeln i The Washington Free Beacon, skriver om den amerikanska regeringens uppenbara ovilja att sätta sökarljuset på de nordkoreanska och iranska sanktionsbrotten med följande ord: ”Den amerikanske presidenten Barack Obama fick information om transporten i sina dagliga underrättelsegenomgångar, men tjänstemän sa att informationen doldes för FN av Vita huset så att FN inte skulle vidta åtgärder mot brotten mot sanktionerna.”

För Barack Obama och den amerikanska administrationen har det av allt att döma varit viktigare att snabbast möjligt få fram ett avtal, och därmed framstå som mänsklighetens räddare undan ett eventuellt kärnvapenkrig, än att på allvar komma till kärnan av det iranska hotet mot omvärlden och då framförallt den judiska staten Israel.

Om det med få undantag rått största möjliga internationella tystnad om Nordkoreas leveranser till Iran av ovan skisserat slag, har Rysslands beslut nyligen att återuppta robotförsäljning till Iran rönt viss om än begränsad uppmärksamhet. Svenska YLE hade 13 april en artikel med rubriken: ”Ryssland börjar sälja missiler till Iran igen.”

Det rör sig heller inte om vilka robotar/missiler som helst. Robotsystemet S-300 tillhör de mest avancerade i världen och kan skjuta ner såväl robotar som flygplan. Försäljningen var på gång redan 2010, men då beslöt sig den dåvarande ryske presidenten Dmitrij Medvedev för att stoppa den efter påtryckningar från bland andra USA och Israel. Avtalet, som sägs omfatta 20 miljarder US-dollar, innebär att Ryssland även förbinder sig att köpa 500 000 fat råolja från Iran. Biträdande ryske utrikesministern Sergei Rjabkov: ”I utbyte mot iransk råolja kommer vi att leverera vissa varor. Detta är inte förbjudet enligt de nuvarande sanktionerna.”
President Vladimir Putins ursäkt för att återuppta robotförsäljningen till Iran består i att det framförhandlade ramavtalet – som ska ersättas av ett permanent avtal 30 juni – är att detta gör det omöjligt för Iran att utveckla kärnvapen, något som emellertid är högst tvivelaktigt. (Se min artikel om ramavtalet i Dispatch International 14 april).

Den ryska robotförsäljningen kommer att göra det extremt svårt att angripa Irans kärnenergianläggningar, vilket Israel sagt sig kunna tänka sig att göra som en sista åtgärd i syfte att förhindra iranska kärnvapenangrepp mot landet.
Ryssland hoppas att det nya avtalet med Iran ska leda till utökade handelsförbindelser mellan de båda länderna. Även Kina vill utvidga handelsförbindelserna med Iran. Såväl ryssar som kineser har hittills stött FN-sanktionerna mot Iran.

 

 

  

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/20/nordkorea-och-ryssland-levererar-robotar-till-iran-usa-morkar/feed/ 3
Ny grupp kräver: Stoppa valfusket i Sverige! http://www.d-intl.com/2015/04/20/ny-grupp-kraver-stoppa-valfusket-i-sverige/ http://www.d-intl.com/2015/04/20/ny-grupp-kraver-stoppa-valfusket-i-sverige/#comments Mon, 20 Apr 2015 11:25:06 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39855 Kan det pågå valfusk i Sverige? Den frågan ställer sig en nybildad grupp som vill engagera alla riksdagspartierna i rejäla kontroller av de svenska valresultaten.

– Alla borde ställa upp på detta, säger gruppens talesman Lars Agerstig till Dispatch.

De flesta svenskar känner sig nog övertygade om att valsystemet är demokratiskt och säkert. Ändå förekommer det vid varje val att valsedlar från ett eller flera partier försvinner från vallokalerna, och den som vill rösta på ett parti utan valsedlar måste alltså gå fram till en valförrättare och be om rätt lapp – och därmed avslöja sin valhemlighet. I Danmark finns inte denna risk eftersom man där bara använder en enda valsedel, där alla partier finns med.

Men det är inte detta förfarande som ”Stoppa valfusket” fokuserar på, även om de tycker att rejäla förbättringar bör göras även i vallokalerna. Det man har upptäckt är att ingen har kontroll på vad som händer i Valmyndighetens databas från det att röstetalen matats in till dess att resultatet redovisas.

– Vi tror att man kan känna sig ganska trygg med den rösträkning som sker, säger Lars Agerstig. Där sitter ju rösträknare från alla partierna och där finns många ögon som håller koll på de andra.

 

^629889ADCF0519B50802BE7A2619D0EAED4247C0F380EAB092^pimgpsh_fullsize_distrNär rösträkningen är avslutad skickas alla avgivna röster i en förseglad låda till Länsstyrelsen, där den öppnas och kontrollräknas. När allt stämmer utses en person som matar in resultatet i Valmyndighetens databas.
– Därefter vet ingen vad som händer. Ingen kontrollerar att det som kommer ut faktiskt stämmer med det som matades in, säger Lars Agerstig.
Men vad skulle kunna hända i databasen?
– Det finns två sätt att mixtra med resultaten. Det ena är att någon har skickat in ett så kallat spyware (spionprogram) i databasen, som har till uppgift att omfördela röster. Låt oss säga att den som skickat in detta spyware inte vill att Folkpartiet ska bli för stort. I ett valdistrikt kanske Folkpartiet har fått 100 röster. Programmet drar då av tio stycken och fördelar dessa på övriga partier. För dem blir det bara några promilles ökning, men Folkpartiet har förlorat tio procent av sina röster i detta distrikt.
– Den andra möjligheten är egentligen samma sak, men kan bero på att de som har byggt systemet redan från börjat har programmerat det att omfördela röster.

 

Men låter inte detta övermåttan konspiratoriskt?
– Inte alls. Alla vet att det är pengar som styr världen. Om mäktiga personer riskerar att förlora pengar om Sverige för en viss politik, har de ett enormt intresse av att styra valresultatet. Och det enda vi faktiskt begär är en granskning av Valmyndighetens databas. Vi har förstås talat med Valmyndigheten och de medger att de inte ens har tänkt på den här möjligheten.
Gruppen Stoppa valfusket kommer i veckan att skicka ut sitt förslag och sin uppmaning till alla riksdagspartier och alla stora medier i Sverige. Förslaget går ut på att varje parti utser en granskare, en dataspecialist, som sitter med när rösterna räknas i nästa val.
– Innan röstetalen matas in i Valmyndighetens databas så skickas hela programmet över till granskarnas datorer, som då är fria från spyware. Därefter jämför man resultaten – stämmer allt överens har vi inget valfusk, men om siffrorna skiljer sig så har vi ett stort demokratiskt problem och ett valresultat som givetvis måste ogiltigförklaras.
Lars Agerstig hoppas på stor uppslutning för gruppens förslag.
– Vem kan vara emot det? frågar han retoriskt. Det enda vi begär är ju en kontroll av systemet så att vi kan utesluta valfusk.

Fotnot: Stoppa valfusket har en Facebook-sida som hittas här.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/20/ny-grupp-kraver-stoppa-valfusket-i-sverige/feed/ 2
Arabvärlden: Egyptens farliga dödläge http://www.d-intl.com/2015/04/19/arabvarlden-egyptens-farliga-dodlage/ http://www.d-intl.com/2015/04/19/arabvarlden-egyptens-farliga-dodlage/#comments Sun, 19 Apr 2015 12:32:17 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39853 Trots alla hans ansträngningar för att bekämpa islamisk terror och uppror, har president Sisi ännu inte uppnått de resultat som behövs för att förhindra att landet glider tillbaka i anarki och kaos. Den egyptiske presidenten Abdel Fattah al-Sisi kämpar för sitt lands överlevnad – och sin egen.

Den islamiska terrorismen avtar inte, vilket hämmar de livsviktiga ansträngningarna för att få till stånd ett bättre liv för egyptierna genom en återupplivad ekonomi och politisk stabilitet. Sisi vet att han snart måste visa resultat, för att förhindra att landet glider tillbaka i anarki och kaos.

Trots att armén gjort allt den kan för att bekämpa det islamiska upproret i Sinai, finns inget slut i sikte. F 16-plan och Apache-helikoptrar deltar i kampen, säkerhetsstyrkor har dödat eller skadat hundratals terrorister, förstört deras tillhåll och träningsläger – men nya dyker hela tiden upp.

Ansar Bayt al-Maqdis [Husets Försvarare eller Jerusalems Försvarare] beväpnade män, som har svurit trohet till Islamiska staten, fortsätter sina våghalsiga räder mot polisstationer och andra säkerhetsmål som orsakat många döda och svåra skador.

 

I en räd 14 april skadades chefen för den centrala polisstationen i El-Arish; gärningsmännen lyckades fly.

I alla avseenden har situationen nått ett dödläge, men armén har lyckats hålla kvar terroristerna i den norra delen av Sinaihalvön och hindrat dem från att utöka sina aktiviteter söderut och till Suezkanalen – där de kunde ha orsakat outsägliga skador på ekonomin och säkerhetsinfrastrukturen, samt allvarligt ha undergrävt allmänhetens förtroende.

Men fortfarande äger sporadiska terrorattacker rum i Kairo och andra delar av landet.

Bomber exploderar, dödar och lemlästar; kraftledningar sprängs. Ett antal terroristgrupper är inblandade, från Ansar Bayt al-Maqdis och de så kallade Egyptens soldater, till det allestädes närvarande Muslimska brödraskapet; många av dess medlemmar har gripits, deras ledare dömts till döden – även om ingen ännu har avrättats – men de fortsätter demonstrera mot regimen (om än i minskande skaror).

I Jemen är Iranstödda Houthi-stammar redo att ta över det strategiska Röda havet-sundet och därmed hota den fria passagen genom Suezkanalen – en påminnelse, om nu en sådan behövdes, om det faktum att islamisk terrorism inte känner några gränser.

 

Fåfängt försökte den egyptiske presidenten övertyga den USA-ledda koalitionen om att Islamiska staten kommer att utvidga sin verksamhet till hela Mellanöstern. Men den amerikanske presidenten Barack Obama vill inte erkänna att det finns en regional och internationell dimension inom IS.

Fakta är att Islamiska staten skickar terrorister och vapen till Ansar Bayt al-Maqdis på Sinaihalvön från Libyen, där det finns obegränsad tillgång till båda delar. Det spelar ingen roll hur många gerillasoldater som tillfångatas eller dödas av den egyptiska armén – fler och fler kommer genom den stora bergiga ökenregionen, längs den 1 200 kilometer långa gränsen mellan de två länderna.

Och så har vi Gaza, där terroristerna kan finna skydd, omgruppera sig och träna, och där nya vapen kan testas.

 

Kairo försöker desperat skära av Sinaihalvön från Gazaremsan. Rafah-gränsövergången är för det mesta stängd, och när den öppnar är det under strikt övervakning av egyptiska myndigheter. Mer än 2 000 smuggeltunnlar har förstörts och en kilometerlång rensad zon har upprättats, vilket fått till följd att tusentals familjer ryckts upp med rötterna.

De har fått kompensation men förbittringen är stor, och folkomflyttningen har lett till utbredda fördömanden från mänskliga rättighetsgrupper.

Mot denna bakgrund överväger regimen att utöka zonen till fem kilometer, och bestraffa byggandet av smuggeltunnlar med livstids fängelse. En domstol i Kairo har förbjudit Hamas-aktiviteter i Egypten, och en annan har förklarat Hamas en terroristorganisation – men regeringen har överklagat detta beslut för att kunna fortsätta dialogen med Gazaledarna om den palestinska frågan.

 

Hotet från de iranska Houthi har fått Sisi att uppmana till bildandet av en enig, arabisk snabbinsats. Saudiarabien har uppmanat sina grannländer att bilda en koalition mot rebellerna i Jemen som hotar dess gräns i söder, och höll på att ta kontroll över den strategiska hamnen i Aden.

Trots att bildandet av en arabisk enhet beslutades vid ett toppmöte i Sharm el-Sheikh förra månaden, kommer det inte bli lätt att genomföra den. Länder som Libanon och Irak har varnat för att de inte kommer att tillåta någon överträdelse av sin suveränitet; en del Gulfstater och Jordanien har varit mer tillmötesgående och möten mellan arméernas överbefälhavare är inplanerade.

Problemet är att dessa länder inte är pigga på att riskera sina trupper i en markoperation i grannländerna. Arméer är det traditionella försvaret för arabiska regimer; en misslyckad intervenering utanför landets gränser skulle kunna innebära arméns undergång. Men eftersom Väst är i stort sett ointresserat av vad som händer, har Sisi och hans allierade kring Gulfen inget annat val än att enas mot det gemensamma hotet från islamisk terrorism – oavsett om den kommer från sunni- eller shiamuslimer.

 

På hemmafronten har Sisi lanserat en rad imponerande projekt – en ny kanal som ska löpa parallellt med den gamla för att möjliggöra samtidig passage i båda riktningarna, och därmed fördubbla intäkterna; en industriell, kommersiell och turistzon mellan de två kanalerna längs 3 000 kilometer moderna vägar. Kanske är hans mest ambitiösa projekt en ny administrativ huvudstad öster om Kairo, till en kostnad av uppskattningsvis 45 miljarder dollar. Arabstaterna har mobiliserat vid hans sida och lovade miljarder dollar vid ett särskilt ekonomiskt toppmöte förra månaden; internationella grupper har visat intresse för några av projekten – en viktig seger för den hårt ansatte presidenten.

Men Egyptens inhemska problem – befolkningsexplosion, analfabetism som leder till utbredd arbetslöshet och bestående fattigdom, samt en korruption av episka mått – gör inte Sisis uppgift lättare.

Han efterlyser också reformer av islam genom att rensa bort dess extremistiska diskurs, och har redan instruerat utbildningsdepartementet att eliminera extremistiskt material som uppmaningar till jihad och attacker mot andra religioner.

 

Samtidigt är den politiska situationen fortfarande oklar och allmänna val skjuts ständigt framåt, enligt uppgift på grund av oklarheter i vallagen.

Faktum är att presidenten inte har kunnat få ihop ett tillräckligt stort block för att säkra sin valseger, medan Muslimska brödraskapet – trots bannlysningen – och andra islamiska partier fortfarande kan uppbåda ett betydande röstetal.

Kan Sisi vinna alla sina slag? Hur länge kommer det egyptiska folket att vänta på de välbehövliga ekonomiska förbättringarna? Egypten vandrar ensamt, och väntar fortfarande på att Västvärlden ska förstå att Kairo är deras bäste allierade mot den växande terrorvåg som nu kluckar mot dess stränder.

 

Artikeln publicerades ursprungligen i Jerusalem Post.

 

 

Zvi Mazel, medarbetare vid The Jerusalem Center for Public Affairs, är före detta israelisk ambassadör i Rumänien, Egypten och Sverige. 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/19/arabvarlden-egyptens-farliga-dodlage/feed/ 2