d-intl.com http://www.d-intl.com Freedom of the press cannot be limited without being lost. – Thomas Jefferson Sat, 04 Jul 2015 09:40:58 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=4.1.5 Ingrid Carlqvist intervjuad i The Glazov Gang http://www.d-intl.com/2015/07/04/ingrid-carlqvist-intervjuad-i-the-glazov-gang/ http://www.d-intl.com/2015/07/04/ingrid-carlqvist-intervjuad-i-the-glazov-gang/#comments Sat, 04 Jul 2015 09:40:58 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40054 Dispatch Internationals chefredaktör Ingrid Carlqvist intervjuas av Jamie Glazov. Rubriken är ”The Muslim rape of Sweden”.

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/07/04/ingrid-carlqvist-intervjuad-i-the-glazov-gang/feed/ 1
Påvens klimatpolitik sågas jäms med fotknölarna http://www.d-intl.com/2015/07/03/pavens-klimatpolitik-sagas-jams-med-fotknolarna/ http://www.d-intl.com/2015/07/03/pavens-klimatpolitik-sagas-jams-med-fotknolarna/#comments Fri, 03 Jul 2015 14:56:44 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40049 Påven Franciskus har i ett omdiskuterat utspel uppmanat internationella aktörer att ta ansvar för ”nya sätt att hantera produktion, distribution och konsumtion”. Allt i syfte att bekämpa den så kallade globala uppvärmningen genom att bland annat minska konsumtionen av fossila bränslen. Dessutom anklagar han användare av modern teknologi för att vara ”naturens fiender” som inte tar hänsyn till vare sig ansvar eller etik.

Påvens utspel är ganska genomskinligt – uppenbarligen vill han ge påvedömet och romersk-katolska kyrkan en politiskt medveten image som en kyrka som hänger med sin tid och tar ställning i de brännande frågorna. Det betänkliga är att detta sker helt på den politiska korrekthetens villkor utan varje tillstymmelse till originalitet eller eftertanke.
Påven, som tillhör jesuitorden, tycks ha blivit mer en dussinpolitiker än den katolska världens andlige ledare. Eller också har den helige fadern gjort som den nyss avsuttne, indiske IPCC-chefen Rajendra Pachauri och införlivat klimatmytologin med sin egen religion. Inte alla är dock imponerande av den påvliga retoriken, som vi ska se i slutet av denna artikel.

 

I själva verket finns det mycket som talar för att den globala uppvärmningen – det vill säga påståendet att det sker mänsklig påverkan på klimatet genom utsläpp av främst koldioxid från exempelvis industrier och bilar – är en myt som odlas av den klimatologiska korrektheten. Det menade i alla fall tre debattörer i en debattartikel i Dagens Nyheter för något år sedan.

Författaren och journalisten Svenolof Karlsson, filosofie doktorn och universitetslektorn Jacob Nordangård och professor Marian Radetzki uttrycker här åsikten, att vad de kallar ”domedagsinsdustrin” har blivit en självgående maskin:

”Klimathotet har blivit vår tids onda fiende och därmed en fråga som alla kan exploatera. En självgående maskin har skapats, och få verkar vilja stoppa den. Klimathotet har blivit så viktigt som födkrok och ideologiskt argument att fakta i målet inte längre räknas.”

Fakta är exempelvis att det enligt senare forskning inte har skett någon global uppvärmning på närmare 19 år.

 

Men vad betyder det så länge den datorframställda tesen om den globala uppvärmningen, framkallad av människan, förmår generera röster till politiker och politiska partier, anslag och publiceringsmöjligheter för forskare och meteorologer samt ämnen för Hollywood-produktioner och dokumentärfilmare? Sanningen framstår i det perspektivet i bästa fall som jobbig, i värsta fall som hotfull.
En svensk forskare som starkt ifrågasätter tesen om den människoframkallade globala uppvärmningen är eurogeologen Robert Liljequist, baserad i sydspanska Estepona, som i en artikel i den exilsvenska publikationen Svenska Magasinet skriver följande:

”Senare tids överdrivna tro på att en västhuseffekt – orsakad av människans utsläpp av koldioxid – leder till ökad temperatur kan starkt ifrågasättas. Termiterna producerar mer än dubbelt så mycket metangaser som den aktuella förbränningen av fossila bränslen.” (Metan är en mer än 23 gånger effektivare växthusgas än koldioxid).

 

De tre största luftföroreningarna på jorden, framhåller Robert Liljequist i sin artikel, är enligt uppgifter från det amerikanska rymdorganet Nasa saltpartiklar från världshaven, svaveldioxid från vulkanerna samt finfördelad sand från de stora ökenområdena.
Till de värsta luftföroreningarna måste även läggas sotpartiklar från stora skogsbränder, ansamlingar vilka stundom sänker sig ned över stora städer och ger upphov till allergier och retningar i luftvägarna. Den aktiva vulkanen Holuhraun på Island släppte i samband med ett utbrott nyligen ut 60 000 ton svaveldioxid varje dygn samt även koldioxid och vatten. Som en jämförelse kan nämnas att Sveriges årliga utsläpp uppgår till 28 000 ton.

Liljequist konstaterar, att utbytet av koldioxid mellan jordens hav, landmassa och atmosfär äger rum kontinuerligt och att det mänskliga bidraget är otroligt litet vid en jämförelse:

”En ynklig förändring av balansen mellan hav och luft skulle orsaka betydligt större klimatförändringar än någonting som människan är i stånd att producera. Den lilla höjning vi sett av luftens salt från 0,03 procent till 0,04 procent har varit gynnsam för mänskligheten. Öknarna har minskat, skördarna ökat och Jorden har blivit cirka 10 procent grönare.”


Eurogeologen Liljequist passar också på att ge en känga åt IPCC, the Intergovernmental Panel on Climate Change (även kallat FNs klimatpanel), vars påstående att det är till 95 procent säkert att den antropocena (människoframställda) koldioxiden har orsakat minst hälften av temperaturökningarna är enligt Liljequist grundlöst: ”En minskning av molnmängden med två procent, skulle vara tillräckligt för att förklara hela temperaturökningen sedan 1870-talet.”
IPPCs förre ledare, den 74-årige indiern Rajendra Pachauri som tvingades avgå tidigare i år efter anklagelser om sexuella trakasserier riktade mot en 29-årig kvinnlig tjänsteman vid IPCC, avslöjade i ett brev till FNs generalsekreterare Ban Ki-moon i samband med sin avgång att hans miljöengagemang är av religiös eller kanske snarare pseudoreligiös natur. Han citeras på följande sätt av den amerikanska dagstidningen The Washington Times: ”För mig är beskyddandet av planeten Jorden, överlevanden för alla arter och hållbarheten i våra ekosystem mer än ett uppdrag. Det är min religion och mitt dharma.”

Pachauri tilldelades Nobels fredspris 2007 tillsammans med den tidigare amerikanske vicepresidenten och miljöfanatikern Al Gore.

 

Enligt ett flertal forskare är den troligaste klimatförändring mänskligheten står inför på sikt att vi går in i en ny istid. Det är inte alls osannolikt, menar Robert Liljequist, att en markant temperatursänkning kommer att inträda inom de närmaste 200 åren:

”Följderna blir i så fall ödesdigra för de tempererade och högt industrialiserade områdena på jorden”, fastslår Liljequist.

Under de senaste 400 000 åren har fyra större istider omfattande vardera omkring 85 000 år inträffat. Dessa har interfolierats av varmare, interglaciala perioder om 8000 – 12 000 år. Den senaste istiden upphörde för litet drygt 10 000 år sedan. Atlanten var då 10 grader kallare än i dag och havsytan 120 meter lägre.
Under de senaste århundradena har forskare påvisat, att istiderna och jordens klimat i allmänhet påverkas av planeten Tellus (alltså Jorden) bana genom rymden samt variationer i jordaxelns lutning. Lutningen växlar mellan 22 och 24 grader under cykler omfattande 41 000 år. När lutningen är som minst blir vintrarna mildare och somrarna svalare. Därtill ”kränger” jordaxeln beroende på de andra planeterna i vårt solsystem, något som påverkar årstidernas längd.

 
Robert Liljequist: ”En bidragande orsak till att en istid inträffar har visat sig vara variationerna i styrka hos de solstrålar som träffar jordytan. Solens eruptioner och solfläckarna har en direkt påverkan av klimatet på vår jord. Solstrålningen är jordens primära energikälla, och därmed huvudorsaken till vårt klimat.”
Liljequist påpekar jämväl att vi har gott om is. Arktis återhämtar sig och Antarktis har slagit isrekord. Avsmältningen av glaciärerna i Antarktis beror på geotermisk värme (det vill säga aktiva vulkaner under isarna): ”De smälter underifrån vilket har ingenting att göra med IPCCs felaktiga påstående om ett samband med ökad halt av koldioxid i atmosfären. Delar av kusten på Grönland har höjt sig 120 meter efter det att den sista nedisningsperioden avtog. För 4 miljoner år sedan var Grönland isfritt.”

Eurogeologen Liljequist avrundar med följande: ”Motståndet mot den rådande uppfattningen att människans utsläpp av koldioxid leder till ökande temperaturer står inte i motsats till inställningen att vi bör värna om miljö, minska onödiga utsläpp och framförallt se till att våra tropiska skogar inte skövlas.”

 

Anhängarna av den alltmer vacklande tesen om den människoframkallade globala uppvärmningen har dock inte för avsikt att kasta in handduken så lätt. Klimatretoriken står alltjämt som spön i backen bland etablerade politiker, forskare som inte vill se sina anslag indragna samt födoproducenter och andra företagare/producenter som vill tjäna pengar på det klimatalarmistiska domedagsstuket.
Inte ens förfalskande och ändrande data är något som stoppar de aktörer som till varje pris vill få rätt om klimatsituationen på jorden. Dr. H. Sterling Burnett vid det Chicago-baserade the Heartland Institute i USA påpekar enligt den amerikanska tidskriften Newsmax att Australien, Paraguay och Schweiz har ändrat sina officiella data avseende jordens klimat i syfte att bevisa, att den människoframkallade uppvärmningen är verklig. Sterling Burnetts rön redovisas här av Morgonbladet.

Med andra ord: när verkligheten inte stämmer med de hallstämplade teorierna ändrar man verkligheten genom att justera historiskt uppmätta temperaturer. Newsmax noterar:

”Burnett citerar en rapport från den schweiziske vetenskapsjournalisten Markus Schär och skriver att Schweiz ändrat sina väderdata och nu visas en ’fördubbling av temperaturtrenden’. … Schär noterat att jorden haft en 18 år lång paus i temperaturstigningen, även när man manipulerat data. Schär kallar justeringarna ’ett propagandatrick och inte en tillförlitlig trend’.”


Även regeringsanställda klimatforskare i USA förfalskar data i syfte att underbygga påståendet om den människoframkallade uppvärmningen. I mars rapporterades således att väderdata ofta ändras, officiellt i syfte att korrigera för ofullkomliga testmetoder. Kritiker menar att det verkliga syftet dock är att påvisa en uppvärmningstrend även när en sådan inte bevisas av tillgängliga data.
För att återvända till påvens klimatologiska politiserande, särskilt hans kritik av användandet av fossila bränslen, som inledde denna artikel så sågas det enligt sajten Junk Science jäms med fotknölarna av H. Sterling Burnett:

”Med all respekt för den helige Fadern, så är påven helt enkelt fel ute i den här frågan. Det är inte klimatförändringen utan begränsning eller stopp för användning av fossila bränslen som är receptet för katastrof. Det skulle föra mänskligheten hundratals år tillbaka, och vara den verkliga dödsstöten för nuvarande och framtida generationer.”

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/07/03/pavens-klimatpolitik-sagas-jams-med-fotknolarna/feed/ 0
Skurkstater i samarbete http://www.d-intl.com/2015/07/03/skurkstater-i-samarbete/ http://www.d-intl.com/2015/07/03/skurkstater-i-samarbete/#comments Fri, 03 Jul 2015 08:41:23 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40044 Rapporter visar att Nordkoreas omänskliga kommunistregim förser Angolas korrupta MPLA-styre med militär materiel och träning, något som förklaras bryta mot FNs sanktioner. Samarbetet gäller bland annat fartygsmotorer samt reservdelar till patrullfartyg vilka Nordkorea sålt till Angolas väpnade styrkor under sex års tid.

Rapporterna om det nordkoreansk-angolanska samarbetet har omskrivits i flera tidningar i världen, bland annat i amerikanska The Washington Times 11 juni 2015.
Tidningens utrikespolitiske medarbetare Bill Gertz skriver bland annat: ”Enligt en rapport förser nordkoreanska militärutbildare den angolanske presidentens vaktstyrkor med vapen och säkerhetsutrustning. En FN-panel rörande Nordkorea kom fram till att liknande militärutrustning gavs till regeringarna i Uganda och Tanzania, i strid med FN-sanktioner mot den nordkoreanska skurkstaten.”

 

Enligt asiatiska diplomatkällor ägnar sig det nordkoreanska företaget Saengpil Associated Company åt export av motorer och reservdelar till de 18 patrullfartyg som byggts av Nordkorea med adress Angolas väpnade styrkor (FAA) sedan 2011. Nordkorea har emellertid assisterat Angolas MPLA-regim militärt sedan flera decennier tillbaka, då inbördeskriget mellan MPLA och UNITA rasade som värst.
Saengpil är sammanlänkat med det nordkoreanska företaget Green Pine Associated Corporation, som tidigare påkommits med brott mot FNs sanktiospaket. Båda företagen är delar av nordkoreanska Reconnaissance General Bureau, ett hemligt aktions- och underrättelseorgan som sorterar under Nordkoreas regering.
Det är oklart om överträdelserna av sanktionerna mot Nordkorea kommer att leda till FN-åtgärder även mot Angola, som i oktober 2014 invaldes som tillfällig medlem av FNs säkerhetsråd för 2015-2016 jämte Malaysia, Venezuela, Nya Zeeland och Spanien.
 

Angolas tidigare marxist-leninistiska MPLA-regim, som anses vara en av de mest korrupta och självberikande i världen, hade i maj en kontrovers med FN sedan kontoret för FNs High Commissioner of Human Rights uttryckt oro i anledning av rapporter som visade att Angolas nationella polis massakrerat hundratals anhängare av en kristen kyrka i dennas läger på berget Sumi beläget i Angolas centrala högländer.
Den angolanska regimen krävde då en ursäkt från FN, men ingen sådan utfärdades. En videoupptagning, som uppenbarligen utförts av en polisman, visar hur tungt beväpnade angolanska poliser genomsöker ett område bemängt med döda kroppar samtidigt som de klagar högljutt över sin trötthet efter att under flera timmar ha avfyrat sina vapen mot kyrkomedlemmarna och satt tillfälliga boningar längs bergssluttningarna i brand.
De båda länderna bedriver samarbete även inom andra fält. Ett sådant är vattenteknik. Den statliga nyhetsbyrån Angop i Angola berättade för drygt ett år sedan att man förhandlade om ett sådant inom områden såsom rörsystem för dammbyggen.

 

Den uppenbara intressegemenskapen mellan Nordkorea och Angola – en skurkstat och en genomkorrupt halvdiktatur på auktoritär socialistisk grund – torde underlätta samarbetet mellan de båda länderna.
Angola har sedan åtskilliga år tillbaka även ett välutvecklat samarbete med det kommunistiska Kina, ett av få länder i världen som står på vänskaplig fot med den internationella parian Nordkorea. Ett annat sådant land är Iran.

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/07/03/skurkstater-i-samarbete/feed/ 0
Sveriges nationaldag: en hyllning till mångkulturen? http://www.d-intl.com/2015/06/08/sveriges-nationaldag-en-hyllning-till-mangkulturen/ http://www.d-intl.com/2015/06/08/sveriges-nationaldag-en-hyllning-till-mangkulturen/#comments Mon, 08 Jun 2015 19:04:39 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40036 Ett fåtal länder firar sina respektive nationaldagar med särskild frenesi. Jag kommer i första rummet att tänka på USA, Norge, Frankrike och Irland. Där är det fyrverkerier, parader, flaggviftande och andra muntrationer som gäller. I de flesta länder sker dock nationaldagsfirandet med måtta. 

Danmarks så kallade grundlovsdag, som firas till minne av antagandet av den danska konstitutionen den 5 juni 1849, är inte ens officiellt nationaldag. En dag då mer eller mindre framstående politiker åker runt och håller tal och Dannebrogen vajar på alla flaggstänger. Inte särskilt upphetsande, med andra ord.
I Finland gäller självständighetsdagen 6 december som nationaldag. Det var den dag då det tidigare ryska storfurstendömet deklarerade sin självständighet från det Ryssland som 30 december 1922 officiellt kom att kallas Sovjetunionen. På självständighetsdagen håller republikens president en mottagning och runt om i landet hålls gudstjänster, ceremonier, militärparader och olika festligheter. Någon nationell yra som i Norge är det dock inte fråga om.

 
Det brukar hävdas att nationaldagen firas särskilt eftertryckligt i länder som fått kämpa för sin frihet. Detta stämmer i hög grad in på de flesta av exemplen härovan. Nog förstår vi norrmännens idoga flaggviftande mot bakgrund av Nazitysklands ockupation 1940-1945 och den påföljande befrielsen. Fast i så fall borde väl såväl våra danska, som också genomled en femårig naziockupation, som finska vänner vifta minst lika mycket med sina flaggor i glädjen över att befriats från utländska förtryckarregimer, men så sker alltså inte.
Förklara det den som kan.
Tyskland firar 3 oktober som nationaldag, en dag som går under beteckningen Tag der Deutschen Einheit åsyftande återföreningen mellan öst och väst 1990. Den delstat som innehar ordförandeskapet i Tysklands förbundsråd anordnar då på en viss plats en ceremoni och en medborgarfest, Bürgerfest, för att markera den nationella tyska enheten. Ingen stornationalistisk uppsluppenhet här heller, vilket ju minst av allt är sensationellt för den som har den bittersta kännedom om tysk historia.

 

Någon vildsint, flaggviftande fosterlandseufori rör det sig som alla vet inte heller om på den svenska nationaldagen 6 juni. Vi firar som bekant vår nationaldag till minne av Gustaf Vasas val till svensk konung vid riksdagen i Strängnäs 6 juni 1523, varmed Kalmarunionen officiellt upphörde. Kung Gustaf, ibland kallad Gösta på folkligt vis, antog som sitt valspråk ”Beskydda oss, o Jesus”. Även antagandet av den betydelsefulla svenska grundlagen detta datum år 1809 brukar nämnas som en annan anledning att fira nationaldag.
Att 6 juni skulle bli en svensk bemärkelsedag beslutades om i slutet av det nationalromantiska 1800-talet. Skansens grundare Artur Hazelius spelade en viktig roll i sammanhanget. 1916 kom dagen att kallas Svenska flaggans dag och började firas i närvaro av kungafamiljen på Stockholms stadion, som ritats i nationalromantisk stil av arkitekten Torben Grut till de olympiska spelen i Stockholm 1912 och byggts i tegel.

 

Officiell nationaldag blev 6 juni inte förrän 1983 och allmän helgdag först 2005. Hugo Martinsen i Kungsbacka, som kom från Norge 1993 för att jobba som montör på Volvo. lämnade vid Socialdemokraternas partikongress 2001 in den motion som ledde till att nationaldagen blev helgdag. Beslutet fattades vid S-kongressen 2003. Martinsen själv blev dock så förbannad att han i vredesmod lämnade partiet – därför att man beslutade avskaffa annandag pingst som helgdag. Han hade med sin motion velat ge svenskarna ytterligare en helgdag, inte avskaffa någon.
Om Hugo Martinsens motivation bakom motionen om att göra nationaldagen till helgdag står följande att läsa i den socialdemokratiska tidningen Aktuellt i politiken: ”Vi blir ju fler och fler invandrare. De vill visa att de tillför Sverige och gör rätt för sig här i landet.”

 

Integrationstänkandet blev en viktig anledning för sossarna att bifalla Martinsens motion, vilket är en viktig anledning till att de olika nationaldagsfirandena ute i kommunerna ofta innehåller ceremonier i syfte att välkomna nya svenska medborgare.
På så sätt blir 6 juni också en dag för att markera att Sverige är ett mångkulturellt land, något som fastslogs genom riksdagsbeslut 1975. Läs mer om Socialdemokraternas nationaldagspolitik här. De här uppgifterna är på intet sätt nya, men kommer möjligen som en kalldusch för dem av mina sverigedemokratiska partivänner som nog helst vill se nationaldagen som en storsvensk högtid i sant nationalistisk anda.
I Länstidningen i Södertälje framhölls i en artikel 4 juni rubrikvis att ”Många olika kulturer firas på Sveriges dag”, detta inför det kommunala firandet på Torekällberget 6 juni med medborgarskapsceremonier, prisutdelningar och tal av förra statsrådet Catharina Elmsäter Svärd (M), som var ersättare i bildningsnämnden i början på 1990-taet när jag var ledamot i samma nämnd.

 

I artikeln citeras Torekällbergets chef Stefan Sundblad så: ”Rättigheterna tillhör individen och är inte bundna till etnicitet, religion eller kultur. Det är det som utmärker Sverige i dag, inte det nationalistiska … Vi accepterar till exempel en nationalsång som inte nämner Sverige. Från början är den mycket en hyllning till den nordiska naturen.”
Stefan Sundblad har i sak rätt. Det moderna Sverige kan knappast betecknas som nationalistiskt, och inte heller det ständigt växande riksdagspartiet Sverigedemokraterna (SD) är på något sätt extremt i detta avseende oavsett vad vänstern och den politiska korrektheten må ha att anföra.
SD är officiellt ett socialkonservativt parti på nationalistisk grund som därtill i samband med Jimmie Åkessons vårtal 9 maj lanserade sin nya slogan ”Lagom är bäst”. Knappast en devis som ett extremnationalistiskt eller nyfascistiskt parti – som exempelvis Stefan Löfvens rådgivare Henrik Arnstad såväl som Löfven själv påstått att SD är – skulle välja till sin.

 

Det finns personer med invandraranknytning som tycker att det svenska nationaldagsfirandet är väl mesigt och gott kunde bli litet mer nationalistiskt. Niklas Orrenius skriver exempelvis följande i Sydsvenska Dagbladet i en intressant text om nationaldagen 6 juni 2006 om den tidigare folkpartistiske riksdagspolitikern Mauricio Rojas, numera bosatt i Chile och Spanien: ”Han vill se stora militärparader med tusentals blågula flaggor den 6 juni.”
Nu vet inte jag om Orrenius, en av våra mer beryktade godhetsapostlar och toleransmånglare, med egna ord på detta sätt väljer att sammanfatta vad han tror vara Rojas åsikter om svenskt nationaldagsfirande. Eller om Rojas faktiskt anfört något dylikt; jag har googlat på Rojas och militärparader men bara fått upp Orrenius artikel. Klart är emellertid att Mauricio Rojas genom åren utmanat både sitt eget parti och det politiskt korrekta etablissemanget med stundom okonventionella åsikter.

 
Avslutningsvis förtjänar det påpekas, att även om dagens svenska nationaldagsfirande på många sätt går i måttans och mångkulturens tecken, så blir naturligtvis nationaldagen vad man själv lägger in i ordet. Den som exempelvis ser 6 juni som en dag då svenska militärframgångar bör högtidlighållas eller framförallt ett tillfälle att hylla vårt kungahus har all frihet att göra det.
Nationaldagen blir vad vi själva gör den till.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/06/08/sveriges-nationaldag-en-hyllning-till-mangkulturen/feed/ 0
Analys: Bortglömda fakta och förvrängd Mellanösternhistoria http://www.d-intl.com/2015/06/08/analys-bortglomda-fakta-och-forvrangd-mellanosternhistoria/ http://www.d-intl.com/2015/06/08/analys-bortglomda-fakta-och-forvrangd-mellanosternhistoria/#comments Mon, 08 Jun 2015 18:57:53 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40031 Mellanöstern står i lågor och världssamfundet klamrar sig fast vid teorin att om bara en palestinsk stat uppstår, ska freden sänka sig över regionen.

Än värre är att Israel, och Israel allena, beskylls för att förhindra denna lyckliga utgång. Det är trots allt lättare att lägga press på den enda judiska staten – även om det är en demokrati – än på de 22 arabstater som delar samma religion, en religion som uppfattas som ett direkt hot mot Västvärlden.

Man undrar om till exempel Europeiska unionen och USA är medvetna om själva roten till problemet och de ödesdigra konsekvenserna av att skapa en palestinsk stat. Det må komma som en överraskning, men det har aldrig i historien funnits någon palestinsk stat. Genom historien med ottomanska riket, de arabiska stammarna, kristna av olika slag, judar och kurder så har det aldrig funnits en stat med namnet Palestina.

När det ottomanska riket föll i Första världskriget införde Frankrike och Storbritannien en ny ordning och delade ganska godtyckligt in området under sin egen kontroll.

 

Ett av skälen till att Palestina inte inkluderades i vare sig Syrien eller Irak var Balfour-deklarationen, genom vilken Storbritannien hade lovat att upprätta en judisk nationalstat.

Nationernas förbund gav sin välsignelse till de nya enheterna och anförtrodde dem till de europeiska makterna i syfte att förbereda dem för självständighet. Araberna som bodde i Palestinamandatet skildes från sina släktingar i Syrien och Irak. Mindre än fyra år senare fattade Storbritannien det viktiga beslutet att etablera ytterligare en stat: Transjordanien som fick allt land öster om Jordanfloden, allt som allt fyra femtedelar av Palestinamandatet. De araber som bodde i det som nu återstod av Palestinamandatet ville återförenas med sina bröder i Syrien, Transjordanien och Irak, och drömde om ett nytt kalifat där minoriteter som kristna och judar återigen skulle bli andra klassens medborgare.

 

De vägrade acceptera bildandet av en judisk stat. Vad de vid den tidpunkten inte ville ha var en egen stat. En stat de hade kunnat bilda redan på 1930-talet; 1948; en stat på Västbanken och i Jerusalem när som helst mellan 1949 och 1967 när området låg under jordanskt styre. Det gjorde de inte. I stället bildade de PLO (Palestine Liberation Organization) 1964 med stadgar som slog fast att ”Palestina med de gränser som fanns under det brittiska mandatet är en integrerad, regional enhet”.

De nya och konstgjorda länder som etablerades i det upplösta ottomanska imperiet, försökte förgäves uppnå ekonomisk och politisk stabilitet. Spänningar mellan etniska grupper och klaner ledde till oroligheter och revolutioner, och förhindrade skapandet av nationella känslor som kunde ha legat till grund för nationell enighet.

Efter Sexdagarskriget och freden med Egypten, följde utdragna förhandlingar mellan Israel och olika palestinska ledare som inte ledde någonvart. Är det dags att förnya ansträngningarna?

 

Mellanöstern balanserar på slak lina. Irak och Syrien, Libyen, Somalia och Jemen håller på att upplösas. Egypten står inför aldrig tidigare skådade oroligheter. Vilket öde kan ett litet och svagt land få där? Ett land som dessutom skulle vilja expandera österut mot Jordanien samtidigt som de hyser hoppet om att på något sätt krossa Israel? Hamas och Islamiska staten för sin del skulle göra sitt yttersta för att ta över det nya landet, och kasta ännu mer eld på brasan.

Paradoxalt nog skulle detta tvinga Israel att intervenera … Och Gaza, då? Kommer det fortfarande att förbereda sig för ännu ett dödligt angrepp mot Israel?

Detta betyder inte att en lösning är utesluten – bara det palestinska ledarskapet en gång för alla erkänner Israels rätt att existera som en judisk stat. Men detta vägrar de hårdnackat att göra, samtidigt som de framgångsrikt för fram sin förvrängda version av historien genom att förneka att det judiska folket har någon som helst rätt till Israels land. Israelerna var så övertygade om att ingen skulle tro på sådana lögner att de reagerade för sent. Och nu lever vi i en värld där palestinska ledare kan tala om ”palestiniern Jesus” och en ansedd tidning som franska Le Monde kan ägna en hel sida åt ”firandet av den första julen i det befriade Betlehem”, i samband med att Israel gav självbestämmande åt de palestinska territorierna.

 

Premiärminister Benjamin Netanyahu vet hur farligt det vore att skapa en palestinsk stat i dag, men han måste förhålla sig till den ständiga pressen från FN, EU och USA. Han vet att en lösning bara kan hittas i ett orealistiskt avtal mellan Jordanien och palestinierna, med benäget stöd från Egypten och Saudiarabien.

Men Västvärlden, som var så snabb med att fördöma Netanyahu, måste rannsaka sig självt.

I stället för oavbruten press på enbart Israel, skulle man använda sitt betydande inflytande även på den andra sidan. Historiska och väldokumenterade fakta måste läggas på förhandlingsbordet. Israel har många gånger sagt att man är redo att göra smärtsamma kompromisser för att uppnå en rättvis och varaktig fred. Som det är nu har palestinierna fullt upp med att demonisera den judiska staten i tron att Västvärlden kommer att ge dem det som deras vänner araberna misslyckades med under fem krig på raken.

 

Artikeln publicerades först i Jerusalem Post.

 

Zvi Mazel, medarbetare vid The Jerusalem Center for Public Affairs, är före detta israelisk ambassadör i Rumänien, Egypten och Sverige. 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/06/08/analys-bortglomda-fakta-och-forvrangd-mellanosternhistoria/feed/ 0
Så gör man en GMO-modifierad struts av en fjäder http://www.d-intl.com/2015/06/03/sa-gor-man-en-gmo-modifierad-struts-av-en-fjader/ http://www.d-intl.com/2015/06/03/sa-gor-man-en-gmo-modifierad-struts-av-en-fjader/#comments Wed, 03 Jun 2015 16:27:27 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40027 Så har det hänt igen, några väktare har fångats på film när de gör ett barskt omhändertagande, i detta fall av en busschaufför som försökt åka gratis utan tillstånd.

Precis som i vinterns fall med de två ynglingarna i tunnelbanan rör det sig om ”offer” med utländsk härkomst. Och precis som i fallet med tunnelbanan har medierna inte lärt sig någonting. En film som startar mitt under sekvensen används för att totalt döma ut och skuldbelägga väktarna, och ingen har en aning om vad som har hänt tidigare. I vintras visade det sig att väktarna blev felaktigt anklagade för att bruka övervåld, och risken finns att medierna har karaktärsmördat ytterligare två väktare.

Självklart finns det bättre sätt för väktarna att hantera situationen, deras frågor om ifall han vill ha kvar sitt jobb är verkligen onödiga. Men som sagt har vi ingen aning om vad som hänt innan filmen sätter igång, och hur detta kunnat bli helgens nyhet är fullkomligt otroligt.

 

Vi kan börja med det absurda i att filmens titel varnar för misshandel trots att inget våld brukas över huvud taget, mer än att väktarna ser till att hålla fast den fängslade personen. Att man inte släpper någon med fängsel ur sitt grepp i första taget beror förutom det uppenbara att personen gjort något för att förtjäna fängslet, även på att den som fängslar är ansvarig för den fängslade. Om chauffören exempelvis hade gjort ett utfall och ramlat hade han kunnat stämma väktaren, som ju ansvarar för hans säkerhet.

Vi fortsätter med det faktum att chauffören är minst lika hetsig som väktarna och I stället för att svara på frågorna käftar emot. Han hinner bland annat med att kalla väktarna för apor. Någon med rent mjöl i påsen har ingen anledning att käfta mot väktare, och de flesta normalt funtade människor blir väldigt tillmötesgående så fort en väktare säger till. Pröva att fråga en militär skyddsvakt hur ofta någon inte följer deras uppmaningar. En kvinna som frågar varför han bet henne upplyser oss också om att han förutom att skrika upprört även gjort någon form av motstånd vid omhändertagandet.

 

Jag hade tänkt lämna händelsen därhän och inte bemöda mig att skriva om den, men när jag i dag ser hur en busschaufför som numera vägrar släppa ombord väktare omskrivs i Aftonbladet och unisont hyllas i kommentarerna samt med 10 000 likes, kan jag inte låta bli. En grupp väktare beter sig tvivelaktigt, och chauffören drar alla över en kam. Vi kan ju undra vad som hade hänt om ett invandrargäng rånat Peter, som den väktarstrejkande chauffören heter, och han bestämt sig för att vägra släppa ombord invandrare i bussen. Hade medierna då hyllat honom som en hjälte?

Historien är ytterligare ett bevis på att medierna tar alla tillfällen i akt att utmåla de vita männens roll som onda, och de invandrades roll som utsatta offer. Att någon som omhändertas klassas som offer är symptomatiskt för Sverige, och i detta fallet gör man inte bara en höna utan snarare en GMO-modifierad struts av en fjäder.

 

Rimligheten själv

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/06/03/sa-gor-man-en-gmo-modifierad-struts-av-en-fjader/feed/ 0
RECENSION: ”Alarmisterna” fick rätt om islamisering av Väst http://www.d-intl.com/2015/06/02/recension-alarmisterna-fick-ratt-om-islamisering-av-vast/ http://www.d-intl.com/2015/06/02/recension-alarmisterna-fick-ratt-om-islamisering-av-vast/#comments Tue, 02 Jun 2015 12:02:37 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40016 Om författarna till I krigens hus som kom ut för tolv år sedan, nu har någon glädje av det kan de i dag slå sig för bröstet och säga: Vad var det vi sa?

Att vara tidigt ute och lyfta ett varningens finger förknippas ofta med knäppgökar. De kallas domedagsprofeter och alarmister och deras larm grundas på grumliga eller ibland rentav tokiga antaganden. Den kanadensiske författaren Mark Steyn skojar i sin bok America alone om några av dessa onda profetior som inte bar; på 1960-talet trodde många att vi stod inför massvält på grund av befolkningsökningen, på 1970-talet var det ett allmänt accepterat faktum att världen snart skulle stå utan olja och mineraler eftersom dessa var på upphällningen. Nu senast är det enligt många klimatforskare havsnivån som ska stiga och dränka oss.

För tolv år sedan kom den danska boken I krigens hus (på svenska I krigets hus) ut. Författarna var tre. Helle Merete Brix, Torben Hansen och den för Dispatch Internationals läsare välkände Lars Hedegaard (bilden). I boken varnar de för att islam är på väg att ta över Västvärlden. Inte genom krig (jihad) som islam historiskt har gjort när det expanderat utan genom invandring, för med krig är de inte längre i stånd att expandera på grund sin tekniska efterblivenhet.

 

Denna islamisering av Väst pågår nu för fullt med en årlig påfyllning av enorma folkmassor, vi pratar om hundratusentals människor till Europa varav åtskilliga till Sverige. Det pågår en stor befolkningsökning i den muslimska världen, och en del av överskottet söker sig till Väst. Där arbetar starka krafter (imamer med flera) för att de inflyttade muslimerna ska skapa parallellsamhällen och inte låta sig integreras. Tvärtom jobbar deras talesmän för att vi ska anpassa oss till dem och de har god hjälp av många inom medierna och politiken som enbart ser dem som offer, flyktingar som söker skydd. De utgår från en föreställning om att alla kulturer är lika goda och de tror dessutom att muslimerna på sikt kommer att bli upplysta, toleranta och demokratiska av att leva i ett demokratiskt samhälle.

 

Intressant är att läsa att muslimerna har en helt annan syn på utvandring än den vi har. För det är genom utvandring (hidjra i Koranen) de historiskt har spridit islam. Efter att de militärt erövrat områden flyttade muslimer in och såg till att islam kunde ta över alla samhällsfunktioner. Trots att muslimerna ofta var i minoritet så lyckades de med sitt uppsåt. Så när muslimer flyttar till ett område bebott av otrogna så uppfyller de en plikt till jihad. Väl där uppmuntras man att föröka sig genom att skaffa sig stora familjer, förmå urbefolkningen att konvertera och locka till sig fler landsmän/muslimer. När man nått en viss storlek flyttar man fram sina positioner och ställer högre krav. Krav som att ha separata tider på simhallar för män och kvinnor, halalmat i skolorna, rätten att vara beslöjad i alla möjliga samhällssituationer och rätten att få driva sina egna skolor.

Är då alla muslimer inbegripna i en hemlig konspiration för att ta över våra samhällen? Nej, självklart inte. Men de är anhängare av en religion som också är ett politiskt system och som syftar till att hela världen ska bli muslimsk.

 

Boken I krigens hus är en gedigen genomgång av Västvärldens relationer med islam från dag ett, men med tyngdpunkt på senare tid. Analyserna är ofta knivskarpa. Det är smått kusligt att läsa att det mesta författarna förutspådde då är dagens sanning nu. Dock inte för alla. Många, inklusive vår politiska elit, menar fortfarande att islam är en variant på kristendomen som inte på något sätt skulle utgöra ett hot mot vår kultur. Muslimerna agerar skickligt. De utnyttjar Västs svaghet och splittring, och inte minst tar de fasta på alla rättigheter, rättigheter som de för egen del inte skulle vilja ha i sitt eget idealsamhälle där sharia är lag. Särskilt pinsam är kyrkornas undfallenhet. De om några borde veta vad islam går för. Överallt där de kristna blir i minoritet i en muslimsk miljö blir de hårt ansatta och förtryckta, och det med klart och tydligt stöd i Koranen. I boken ges ett stort antal exempel på hur muslimer har behandlat judar och kristna i både nutid och i det förflutna.

 

Om författarna nu har någon glädje av det kan de i dag slå sig för bröstet och säga: Vad var det vi sa?

I krigens hus är värd att översätta till svenska och då kanske samtidigt bli uppdaterad. Boken är lättläst trots den stora mängden fakta. Ett stort plus är den omfattande notförteckningen, referenserna och inte minst ordlistan.

 

I krigens hus, islams kolonisering af Vesten av Helle Merete Brix, Torben Hansen, Lars Hedegaard. Hovedland 2003.

 

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/06/02/recension-alarmisterna-fick-ratt-om-islamisering-av-vast/feed/ 0
Drabbad pappa svarar feminist om ”snyfthistorier” http://www.d-intl.com/2015/06/01/drabbad-pappa-svarar-feminist-om-snyfthistorier/ http://www.d-intl.com/2015/06/01/drabbad-pappa-svarar-feminist-om-snyfthistorier/#comments Sun, 31 May 2015 23:15:57 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40009 Dagens Nyheter publicerade nyligen en debattartikel av Kajsa Ekis Ekman där hon försöker bemöta Maciej Zaremba och hans kritiska granskning av socialtjänsten och deras diskriminerande behandling av män och fäder i vårdnadstvister. I fem reportage har Zaremba visat den skakande sanningen om bristerna och det politiska och könsideologiska förtryck mot pappor som råder inom den svenska familjerätten.

 

Ett fall som Zaremba har berättat om är pappa ”Eriks”.  När Kajsa Ekis Ekman kallar det han och hans dotter ”Ellen” genomlidit för ”Påstådd skandal och snyfthistoria så tar han illa vid sig. Någon som kan klandra honom? Gör det i så fall gärna öppet här eller på vår Facebooksida.

AVfM-Sverige gör det definitivt inte. I stället väljer vi att publicera ”Eriks” svar till Kajsa Ekis Ekman. Vi tycker nämligen det är viktigt att visa att män och fäder är den enda grupp i vårt samhälle som både kan drabbas av fruktansvärda myndighetsövergrepp och att därefter i medierna kallas lögnare och offerkoftor av mediemänniskor som av någon märklig anledning åtnjuter respekt som seriösa debattörer. Detta torde vid det här laget vara rätt tydligt för alla människor som har ögonen öppna. Om du inte håller med så ställ dig själv denna fråga: Tror du att Dagens Nyheter hade tillåtit en så här elak och lögnaktig artikel om ett kvinnligt offer för övergrepp? Förmodligen kommer du att komma fram till samma svar som vi.

 

Hej Kajsa,

Att de två ”ansvariga” fått lämna sitt jobb i mitt fall stämmer ju inte alls. Så om du ska kasta sten i glashus så ta reda på fakta I stället för att nedvärdera Zaremba.

Dom blev båda två befordrade. En av dem jobbar numera på IVO [Inspektionen för vård och omsorg] med ansvar över tillsynen av socialtjänsten. Hon skall alltså se till så folk gör det jobb hon själv inte klarade av att sköta på ett korrekt sätt. Den andra blev enhetschef i en grannkommun.

Att man totalt negligerat att bry sig om min dotter och hur hon mådde mitt i allt detta är skrämmande. Inte någon gång under de pågående utredningarna talade någon med henne. Varken från socialens sida eller någon annan. Undantaget är förstås polisen som inte tycks ha något emot att förhöra fyraåringar. Deras pappas snoppar verkar vara favoritämnet för barnutredarna på polisen ty förhören glider alltid in på det oavsett vad barnen svarar. Förhörsmetoderna är utstuderade och rent farliga för barn. De har vid en så späd ålder inte en vuxens förmåga att skilja på fantasi och verklighet. Det ena glider lätt in i det andra.

 

Så för att sammanfatta; två av dem som gjorde fel blev befordrade, ingen i allt detta har brytt sig om min dotters mående eller om hon behövde hjälp att bearbeta förlusten av sin pappa.

Javisst Kajsa, jag och mitt barn har återfått varandra, och nu börjar jobbet för min dotters mamma och mig att så gott det går, reparera det som kommunen förstört och som kom att kosta mig över 500 000 kronor i rättskostnader. Mycket av dessa pengar gick åt för att rentvå mig från de anklagelser som socialtjänsten riktade mot mig. Detta trots att det sägs att det ska vara den som anklagar som ska bevisa och inte tvärtom. Till mina personliga kostnader kan även läggas en månads häktning med fulla restriktioner. Den som upplevt det förstår vad jag menar. För andra kan det nog vara svårt.

 

Så hur menar du att rättvisa har skipats Kajsa? Kan man påstå det när min dotter mår dåligt på grund av det hon utsattes för?

Eller menar du kanske att rättvisa har skipats för att socialsekreterarna som är huvudansvariga för myndighetsmissbruket har fått bättre jobb?

Eller menar du att rättvisa har skipats genom att ordföranden i socialnämnden Larry Söder (KD), som var ytterst ansvarig för brotten som begicks belönades med en riksdagsplats?

Eller menar du att rättvisa har skipats genom att förskolan som brustit i sin anmälningsplikt visar sig, på uppmaning av socialtjänsten, ha mörkat andra fall som redan tidigt i processen skulle ha förklarat mitt barns ord?

Eller menar du kanske att rättvisa har skipats genom att de två huvudansvariga och befordrade socialsekreterarna aktivt försökte tysta ett vittne som tidigt kunde ha förklarat hela händelsen på förskolan och därmed ha friat mig från misstankarna?

 

Jag skulle kunna fortsätta så här relativt länge. Och om du inte känner att du kan ta en anonym pappas ord på saken så kolla gärna med JK och IVO. Det finns rikligt med dokumentation i fallet. Maciej Zaremba har gått igenom varenda sida i materialet. Det har inte du. Det tror jag vi kan vara överens om, eller hur?

Det jag emellertid tycker är allra tråkigast med din artikel är lögnen om att det jag drabbades av är unikt (om det nu ens är sant och inte bara en ”påstådd skandal”). Faktum är det inte är särskilt ovanligt alls. Det sker gång på gång över hela Sverige. Ändå försöker du inbilla DNs läsare att det som allt för ofta drabbar pappor och barn bara skulle vara några få enskilda fall.

Men allt kan ju vridas och vändas på i och för sig. Risken att falla offer för allvarliga brott är statistiskt sett väldigt liten i Sverige, som väl är. Betyder det att vi skall sluta bry oss om dem som ändå har oturen att drabbas, eller att vi borde sluta straffa dem som utför handlingen? Låter det som ett samhälle som du vill leva i med dina barn, Kajsa?

 

Dessutom låter du påskina att dessa små petitesser inte skulle vara något för en stjärnreporter som Maciej Zaremba att bry sig om. Du försöker på alla sätt kasta tvivel över hans motiv. Antyda att de skulle vara politiska till exempel. Som ideolog på yttersta vänsterkanten kan jag förstå att du tänker så. På sig själv känner man ju andra. Jag tror dock inte att Maciej Zaremba drivits av något annat motiv än en genuin medkänsla och ett starkt rättspatos. Så har jag och de andra han mött och intervjuat uppfattat honom. En känsla som förstärkts av sakligheten gällande detaljerna i hans reportage.

Problemet med ditt resonemang är alltså främst att det du skriver inte stämmer. Det som hände på IFO [Socialtjänstens Individ- och familjeomsorg] i min kommun är inte ovanligt alls. Bara i den kommunen kan man hitta minst tio andra liknande fall. Att hitta exempel på den här sortens behandling av människor är inte svårt i Sverige. Det är också väl känt att de flesta inte orkar ta striden och stå upp mot myndigheten. Många ger sig och tvingas därmed acceptera orättvisan och lära sig leva med den. Andra tar sina liv. Mörkertalen är stora.

 

Att du kan uppbåda tonvis med medkänsla för kvinnor som du anser drabbats av orättvisor är väl känt. Nu visar du att du inte anser att manliga offer bör ges samma omtanke, ens om de är fäder till döttrar. Det kallas sexism Kajsa, och jo, det gäller åt bägge håll.

Så Kajsa. Jag vet var du står ideologiskt och att du har dina politiska motiv för att skriva som du gör. Du har naturligtvis all rätt att tycka att pappor och familjer är onödiga och att barn med fördel kan separeras från dem. Men snälla, för min dotters skull, säg inte att rättvisa har skipats för henne och mig.

Det är inte bara en lögn. Det är en spottloska rätt i ansiktet på människor som oförskyllt drabbats av en mycket stor orättvisa som ingen tycks vara ansvarig för.

Med vänlig hälsning,

Pappa Erik

 

Detta öppna brev publicerades ursprungligen på A voice for men och publiceras här med benäget tillstånd.

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/06/01/drabbad-pappa-svarar-feminist-om-snyfthistorier/feed/ 1
Brutala polisövergrepp mot domedagssekt – över 1000 döda http://www.d-intl.com/2015/06/01/brutala-polisovergrepp-mot-domedagssekt-over-1000-doda/ http://www.d-intl.com/2015/06/01/brutala-polisovergrepp-mot-domedagssekt-over-1000-doda/#comments Sun, 31 May 2015 23:13:52 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40006 Angolas MPLA-regim, sedan 36 år tillbaka ledd av José Eduardo dos Santos, har med stor brutalitet slagit till mot en kristen domedagssekt med rötter i Sjundedagsadventisterna. I jakten på dess ledare massakrerades 1 080 personer av den nationella polisen i ett höglänt område i provinsen Huambo.

Detta hävdar det största oppositionspartiet, UNITA, efter att på plats ha efterforskat vad som hände. En video som UNITA offentliggjort bekräftar att en massaker ägt rum och ger kanske också ett svar på frågan om vart liken efter de döda tagit vägen.
De angolanska myndigheterna har en längre tid betraktat Seventh Day Light of the World Church som ett hot mot freden och stabiliteten i landet. Kyrkan, som har tusentals anhängare över hela Angola, leds av den karismatiske José Julino Kalupeteka vilken bildade rörelsen sedan han uteslutits ur Sjundedagsadventisterna för 14 år sedan.
För en tid sedan deklarerade Kalupeteka att jorden kommer att gå under 31 december 2015 och uppmanade kyrkans medlemmar att sälja allt vad de ägde för att invänta domedagen i landets bergsområden. President dos Santos beordrade riksåklagaren Joao Maria de Sousa att använda ”… i enlighet med lagen, lämpliga åtgärder för att sätta stopp för den olagliga verksamheten … i sekten”.

 

Den 16 april gjorde den nationella polisen ett tillslag mot en plats i centrala Huambo där tusentals sektmedlemmar uppehöll sig. Syftet var att gripa Kalupeteka, något som också skedde. Priset blev dock mycket högt i människoliv räknat.
En delegation från Angolas största oppositionsparti, UNITA, som mellan 1975 och 2002 utkämpade ett blodigt inbördeskrig mot det länge marxist-leninistiska MPLA, besökte området under tre dagar för att undersöka händelserna. Efter att ha intervjuat ett stort antal personer kom UNITA-delegationen under ledning av den parlamentariske gruppledaren Raul Danda fram till slutsatsen att 1080 individer dödats av polis- och militärstyrkor. UNITA anklagar även polisen för att hindra journalister från att besöka platsen, som heter Caala.
Polisen har tillbakavisat de höga dödstal UNITA offentliggjort. I ett uttalande för den statliga nyhetsbyrån Angop hävdade polistalesmannen Joao Gaspar de Almeida att sammanlagt 22 människor dog under ingripandet. Nio av dessa ska ha varit poliser och resterande medlemmar ur José Kalupetekas livvakt. Om UNITAs uppgifter om över 1000 dödsoffer citerades de Almeida 3 maj i den konservativa amerikanska dagstidningen The Washington Times: ”Jag vet inte var det fanns plats att begrava så många människor.”
Polistalesmannen hänvisade också till att Seventh Day Light of the World övertagit militärbaser som användes av UNITA under det 27 år långa inbördeskriget. Enligt UNITA skedde polisens massaker som hämnd för de nio poliser som dödades i sammandrabbningen med sektmedlemmarna vid tillslaget mot lägret i Huambo den 16 april.

 

Ett par av de människorättsorganisationer som riktat skarp kritik mot Angola är Amnesty International samt Reporters Without Borders (Reportrar utan gränser). Amnesty har genom åren rapporterat om grova brott mot de mänskliga rättigheterna utförda av MPLA, militären och polisen.
Enligt Amnestys chef för södra Afrika, Deprose Muchena, har säkerhetsstyrkor och polis ”gjort sig skyldiga till godtyckliga gripanden, tortyrövergrepp och dödanden utanför rättssystemet”. Vidare: ”I Angola ser vi en stat som har vänt sig mot sitt eget folk, en regering som inte kan ta kritik från sina egna medborgare.” En Amnesty-rapport om Angolas brott mot mänskliga rättigheter 2011 fastslog att fler än 20 protestaktioner mot missförhållanden i landet slagits ner med ”oprortionerligt våld”.
Reporters Without Borders, en franskbaserad sammanslutning som bevakar press- och informationsfrihet i 180 länder, rankar Angola på 123:e plats på en lista som toppas av i tur och ordning Finland, Norge, Danmark, Nederländerna och Sverige. Nederst på listan tronar Nordkorea på plats 179 och Eritrea på 180.

 

Med ledning av de uppgifter som framkommit, och i vetskap om Angolas föga imponerande ”meritlista” vad gäller mänskliga rättigheter, torde det stå helt klart att någon form av brutala polisövergrepp med dödlig utgång ägt rum i Huambo i mitten av april. Om sedan UNITAs uppgifter om 1 080 dödsoffer är helt korrekta är en annan sak.
En av UNITA offentliggjord video som visar hur en polispatrull vandrar omkring på platsen för massakern, och som även omfattar ett par brutala misshandelsscener och där skottsalvor hörs, ger en uppfattning om vad som kan ha hänt. Först visas ett avsnitt med stora, sjungande människomassor på väg till eller på plats i Caala. I videon syns också kraftig rökutveckling som möjligen ger svar på den ovan citerade polistalesmannens frågeställning om var det funnits plats att begrava så många människor. Kanske har offren helt enkelt bränts upp på plats.

 

Angola är ett på flera sätt paradoxalt land i sydvästra Afrika. Den ekonomiska utvecklingen har varit imponerande – den angolanska ekonomin har vuxit med i genomsnitt tvåsiffriga procenttal sedan 1990-talet och särskilt efter inbördeskrigets slut 2002 med oljetillgångarna i enklaven Cabinda längst upp i nordväst som motor. I dag producerar Angola mest olja i Afrika efter Nigeria, vilket framgår av en essä i den välrenommerade amerikanska tidskriften New Yorker 1 juni 2015 där det framgår att situationen i landet är oerhört labil.
Artikelförfattaren Michael Specter citerar i slutet av den långa texten Gustavo Costa, som är en portugisisk utrikeskorrespondent i den angolanska huvudstaden Luanda: ”Men regeringen har byggt ett särskilt slags samhälle – för sig själva. Man kan kalla det välstånd om man vill, men det är oerhört skört. Allt kan ta slut i morgon.”

Just detta kanske kan förklara polisens och militärens förkärlek för ett ibland groteskt övervåld mot besvärliga medborgare som kan förmodas hota MPLAs reella maktmonopol, som i fallet med massakern mot domedagssekten i Huambo.

Välståndet i Angola är alltså oerhört ojämnt fördelat: Medan MPLA-topparna i allmänhet och presidentfamiljen dos Santos i synnerhet vältrar sig i lyx och överflöd är medellivslängden och spädbarnsdödlighet bland de lägst rankade i världen. En annan utmärkande faktor är grov kriminalitet som lämnar polisen i stort sett maktlös.

]]>
http://www.d-intl.com/2015/06/01/brutala-polisovergrepp-mot-domedagssekt-over-1000-doda/feed/ 1
Journalisterna försöker sopa igen sina spår http://www.d-intl.com/2015/05/31/journalisterna-forsoker-sopa-igen-sina-spar/ http://www.d-intl.com/2015/05/31/journalisterna-forsoker-sopa-igen-sina-spar/#comments Sun, 31 May 2015 15:45:06 +0000 http://www.d-intl.com/?p=40002 I takt med Sverigedemokraternas framgångar i opinionsmätningarna börjar journalisterna inse vartåt det barkar. Flera framträdande kolumnister har plötsligt insett behovet av att tala om Sveriges extrema invandringspolitik. I själva verket försöker de sopa igen sina spår, för att senare kunna låtsas att de minsann alltid velat tala om det onämnbara.

Wolfgang Hansson och Lena Mellin på Aftonbladet, KG Bergström och Anna Dahlberg på Expressen är bara några av dem som försöker rädda sina karriärer nu när de ser att skutan är på väg att vända – att svenska folket har fått nog av invandring och att SD inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att bli Sveriges största parti.

Wolfgang Hansson skrev i sin Aftonbladet-blogg 28 maj att ”Sverige är alltmer avvikande i Norden”. Han konstaterar att alla våra grannländer drar ner flyktingmottagandet och att det nordiska ”gemensamma kittet spricker och vittrar sönder”. Visserligen påstår han sig på slutet beklaga att våra nordiska grannar inte gör som vi, men bara det att han skriver att Sverige kommer att följa efter och inte leda är ett tydligt tecken på att han förstått. Om än motvilligt.

 

Dagen därpå, 29 maj, skrev hans Aftonbladet-kollega Lena Mellin (som alltid hamnar högt upp på listor över Sveriges viktigaste opinionsbildare) en krönika om det faktum att SD nu är näst största parti bland manliga väljare. Hon konstaterar att det är hög tid att de andra partierna frågar sig vad de gör för fel. Visserligen låtsas Mellin själv inte förstå vari felet ligger, utan uppmanar 7-klövern att samla sina ”skarpaste hjärnor och friaste tänkare och skicka dem till ett fridfullt ställe”.

Men bara det att Mellin konstaterar att 7-klövern gör fel och att SD gör rätt eftersom de växer så det knakar, är ett tydligt tecken på att hon förstått varåt det barkar.

 

I Expressen gick KG Bergström 30 maj ut i hård kritik mot S-kongressen som valt att inte debattera Sveriges ödesfråga (min formulering]. Han skriver:

“När Sveriges största parti har kongress är landets just nu känsligaste politiska fråga tabu. Motioner om invandringen behandlas inte.” Bergström konstaterar att såväl S som M förr om åren haft en restriktiv invandringspolitik och påminner om regeringen Carlssons Luciabeslut 1989 (där all invandring utom FNs kvotflyktingar stoppades), men att båda nu hamnat i händerna på Miljöpartiet.

Han konstaterar också det som alternativa medier i flera år skrivit om – att de invandrare som kommer till Sverige inte är raketforskare utan i de flesta fall extremt lågutbildade och därför är i princip omöjliga att sysselsätta på vår arbetsmarknad.

 

Samma dag skriver Anna Dahlberg på Expressens ledarsida ”I Sverige är vi rädda för sanningssägare”. Hon konstaterar att duktiga pålästa experter, debattörer och skribenter som Tino Sanandaji, Per Gudmundson och Magnus Ranstorp är non grata i den inhemska debatten, medan de ofta anlitas och refereras till av utländska regeringar och medier.

Anna Dahlberg:

“Vad säger detta om Sverige? Den norske författaren Karl Ove Knausgård liknade nyligen Sverige vid ”cyklopernas land”. Vi söker inte sanningen som den är, menade Knausgård, utan sådan som den bör vara – en tillrättalagd version. Jag tror att det ligger mycket i den iakttagelsen. Det gemensamma för personer som Sanandaji, Ranstorp och Gudmundson är att de skriver om känsliga ämnen och berättar precis som det är, utan några omskrivningar.”

 

Jag kan inte annat än välkomna dessa skribenter till verkligheten. Det jag inte kommer att förlåta dem är att de själva är högst ansvariga för att Sverige ser ut som det gör. De kan inte skylla på politikerna för sanningen är att dessa dansar efter mediernas pipa. De få politiker som vågat gå ut och tala om volymer, exempelvis Tobias Billström, den moderate migrationsministern som ledde en arbetsgrupp inom M som skulle utreda hur invandringen till Sverige kunde minska. Han fick löpa gatlopp i medierna och hudflängdes för att han använde det ”fula” ordet ”volymer”.

Undrar hur det gick med hans arbetsgrupp? Kanske dags att återuppliva den – om nu Moderaterna inte vill se sig omsprungna av Sverigedemokraterna som landets näst största parti …

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/31/journalisterna-forsoker-sopa-igen-sina-spar/feed/ 2
Sweden goes bananas http://www.d-intl.com/2015/05/29/sweden-goes-bananas/ http://www.d-intl.com/2015/05/29/sweden-goes-bananas/#comments Fri, 29 May 2015 10:26:40 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39998 Har ni hör uttrycket ”bananrepublik” någon gång? Det är ett nedsättande uttryck för en liten stat (speciellt i Centralamerika) vars ekonomi domineras av en produkt och är i händerna på utländska intressen. I schablonbilden har den lilla bananrepublikens president överdådigt pråliga uniformer, mängder med medaljer och ett flygvapen bestående av ett eller några gamla propellerplan.

1988 gjordes en filmkomedi som fick den svenska titeln Bananrepubliken, jag rekommenderar den.

Vi är visserligen inte en republik, men Sverige har gått bananas, galenskapen är numera normaliserad i vårt land. Vi har en statsminister som ljuger, en kulturminister som varit programledare i Disneyklubben, en finansminister som pratar om lador, en miljöminister som är miljöbov och en bostadsminister som vill bygga minareter.

I bananrepubliken Sverige har den nyhetsförmedlande svenska mediekåren inte i uppgift att förmedla nyheter, de ska ljuga (precis som statsministern gör). Statsministern verkar för övrigt ha någon rådgivare eller talskrivare som lider av en allvarlig mental åkomma, det talas ständigt om fascister numera. Galenskapen är normaliserad i vårt land.

Våra rikskända artister tävlar i att förnedra befolkningen och via Twitter vräka ur sig fula ord, ju grövre desto bättre verkar det som, då blir de upphöjda till skyarna av sina likatänkande artistkolleger.

Galenskapen är som sagt normaliserad i vårt land.

 

Vi leker att vi har demokrati, vi leker att vi har en försvarsmakt, vi leker att vi har en fungerande skola, vi leker att vi är en stormakt och ett rikt land. Inget av det har vi, inget av det är vi, det är bara käbbel numera. Vi har knappt åldringar kvar, de svälter ihjäl och blir hemlösa i bananrepubliken Sverige.

Många flyttar hit från Mellanöstern, från länder nära de stenrika gulfstaterna Bahrain, Kuwait, Qatar och Saudiarabien. De som flyttar hit sägs behöva komma hit för att:

★ De är på flykt.

★ Ta hand om de allt färre men allt fattigare svenska åldringarna.

★ Utan dem stannar Sverige

★ De behövs för vår framtid, det är alla de som utgör ”befolkningsökningen” i Sverige.

Tänk att flytta till ett land och få titeln ”befolkningsökare” och fri försörjning.

 

Jag undrar varför de stenrika gulfstaterna (Saudiarabien, Qatar och Bahrain med flera) inte hand om sina grannländers flyende befolkning? De ligger nära, de har samma värdegrund och samhällskultur, de talar samma språk och de har råd. Kanske Stefan Löfvens hemligstämplade brev till Sadiarabiens kung handlade om det? Att brevet är hemligstämplat får mig att undra hur mycket i främmande händer vi är.

Saudierna investerar i Sverige, de investerar förmodligen i islamisering av Sverige, de investerar i moskéer i och svenska företag. Delar av den svenska börsen och lite annat smått och gott är köpta av saudierna.

Bensinbolaget Preem ägs sedan 1994 av den saudiske affärsmannen Mohammed Al-Amoudi. Förutom Preem äger Mohammed Al-Amoudi byggföretaget Midroc, Svenska Petroleum Exploration samt ett stort antal fastigheter i Sverige. Totalt sysselsätts cirka 15 000 personer i Sverige genom Al-Amoudis bolag.

Jag undrar om Jonas Sjöstedt har koll på vart de vinstpengarna tar vägen? Mohammed Al-Amoudi är en av världens rikaste män, plats nr 116 på listan och god för 95 miljarder kronor.

 

Saudiarabien är ett av världens rikaste länder, Sverige är ett av världens mest skuldsatta länder. Slår man ihop vad företag, folket och landet är skyldiga ser det illa ut.

Som lök på laxen kommer ytterligare 1 000 personer att sägas upp i det redan av arbetslöshet hårt drabbade Sverige, nu är det energiproducenten Vattenfall som drabbas av regeringens politik. Reaktor 1 och 2 ska stängas i Ringhals, mörkret sänker sig över landet, och snart har vi varken politik, energi, arbetstillfällen eller åldringar kvar i landet. Men vi har en växande befolkning, det är ju bra.

 

En bananrepublik är alltså en liten stat (Sverige) vars ekonomi (BNP) domineras av en produkt (bidragsutbetalningar) och är i händerna på utländska (Mellanöstern) intressen.

Som någon sa i det gamla tv-programmet jag minns från min barndom: ”Gud bevare fäderneslandet, konungen samt Gotland.”

Vår regering gör det uppenbarligen inte. Galenskapen är som sagt normaliserad i vårt land.

För att inte go bananas får vi kyla oss med en smaskig ”Banana split” i solen.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/29/sweden-goes-bananas/feed/ 1
ANALYS: Danmarks ödesval http://www.d-intl.com/2015/05/29/analys-danmarks-odesval/ http://www.d-intl.com/2015/05/29/analys-danmarks-odesval/#comments Fri, 29 May 2015 10:15:19 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39993 Det kom inte som någon stor överraskning när den socialdemokratiska statsministern Helle Thorning-Schmidt 27 maj kallade till presskonferens för att förkunna att hon utlyst folketingsval till 18 juni.

KÖPENHAMN 28 JUNI. Egentligen har valkampen varit igång i flera månader, och framförallt socialdemokraterna har spenderat stora summor på annonser och affischer. Så om kampanjen skulle ha någon effekt innan partikassan sinade, var de tvungna att agera nu.

Givetvis har det också spelat in att Danmark den senaste månaden har upplevt bättre ekonomiska konjunkturer och prognoser, och att sysselsättningen är svagt stigande. Så om det fanns en optimal tidpunkt att slå till, så var det nu.

 

Den sittande regeringens utgångspunkt är emellertid långt ifrån solid. Genom i stort hela regeringens levnad har opinionsmätningarna visat en klar majoritet för det så kallade ”blåa blocket”, det vill säga de fyra borgerliga partierna – Venstre (som i Danmark inte har något med vänsterflygeln att göra), Dansk Folkeparti, De konservativa och Liberal Alliance. Enligt den senaste opinionsmätningen för några dagar sedan har gapet mellan det blåa och det röda blocket (Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti, Det Radikale Venstre och ultravänsterpartiet Enhetslistan) minskat, men fortfarande leder det blåa blocket med 52 procent mot det rödas 48.

Enligt beräkningar från TV2 News måste Helle Thorning-Schmidt vinna över 5 000 röster varje dag fram till valet, om hon ska ha något hopp om att få sitta kvar som statsminister. Det är inte omöjligt, men hon har inte råd med många misstag under valkampen.

Samtidigt står oerhört mycket på spel den här gången för de båda statsministerkandidaterna Thorning och Lars Løkke Rasmussen, Venstres partiledare. Bland kommentatorerna råder bred enighet om att förloraren inte bara går miste om regeringsmakten, utan också tvingas säga farväl till en fortsatt politisk karriär – åtminstone i Danmark. Enligt den politiskt korrekta tidningen Politiken blir valet bland annat därför det viktigaste sedan 2001, vilket ledde till ett genombrott för det baktalade Dansk Folkeparti.

 

Just för att så mycket står på spel, talar allt för att det blir en smutsig valkamp. Det dröjde heller inte många timmar förrän anklagelserna om lögner och svek från Lars Løkkes sida började hagla.

En av Venstres viktigaste valfrågor är att det ska löna sig att arbeta i stället för att gå på offentliga bidrag – både för invandrare och danskar.

Løkke har betonat att Danmark skulle kunna spara 17 miljarder kronor per år om invandrare och deras ättlingar från länder i Tredje världen hade samma sysselsättningsgrad som invandrare från Västländer. Och dit är det långt. TV2 News meddelade i går, torsdag, att tre fjärdedelar av de ickevästliga invandrare i arbetsför ålder som befann sig i landet 2002-2003, fortfarande inte arbetar utan lever på skattebetalarnas pengar.

 

Samtidigt strömmar nya asylansökare och anhöriginvandrare in i en aldrig tidigare skådad omfattning. Som Dansk Folkepartis ordförande Kristian Thulesen Dahl har påpekat betyder det att Danmark under 2014 tvingades spendera 6,3 miljarder kronor extra på invandringen.

Regeringsblocket stoltserar i valrörelsen med att om de behåller makten kommer ytterligare 39 miljarder kronor att användas till välfärdsförbättringar. Det blir 7,8 miljarder årligen – som alltså kommer att ätas upp av invandringen om den nuvarande kursen fortsätter och Danmark inte stänger gränsen för den massiva tillströmningen. Och det har den sittande regeringen uppenbarligen inga planer på att göra.

I gengäld har statsminister Helle Thorning-Schmidt plötsligt kommit på att invandrare som lever på bidrag ska arbeta för pengarna. Hur det ska låta sig göras när hittills inget har fungerat, har hon ännu inte förklarat.

 

För att illustrera att problemet med folk som ligger på soffan i stället för att arbeta och betala skatt, berättade Lars Løkke Rasmussen samma dag som valet utlystes att han hade besökt företaget Panorama i Köpenhamns utkanter. Där berättade direktören att han haft en medarbetare som efter några månaders anställning sagt upp sig för att han fick ut lika mycket i bidrag.

Det gick inte många timmar förrän den lokale ordföranden för fackförbundet 3F antydde att detta inte kunde stämma, och att det nog var Løkke själv som hade hittat på historien. Detta kastade sig Danmarks i huvudsak vänsterorienterade press över, och under ett helt dygn var Løkkes påstådda lögnaktighet en stor nyhet. Dagen efter lyckades journalisterna få tag i direktören – som bekräftade att Venstres partiledare hade återgett historien korrekt.

Men flera timmar efter att sanningen kommit i dagen, fortsatte man på teve att tala om Løkkes ”Panorama-gate”.

Det föll heller inte någon journalist in att fråga statsministern om hon ångrade att hon (som så många andra) hade sått tvivel om Lars Løkke Rasmussens trovärdighet i frågan. Journalisterna hade också kunnat fråga om hon nu tänkte be Løkke om ursäkt, men det gjorde de inte. Hon åtnjuter nämligen den enorma fördel det är att den absoluta majoriteten journalister står till vänster och därför är på hennes sida.

 

På valkampens andra dag tecknar sig följande huvudmotsättning mellan de röda och Venstre: De röda kommer att använda hela ”handlingsutrymmet” 2016-2020 på större offentliga utgifter till välfärden medan Venstre – som har samma handlingsutrymme – kommer att använda en del av pengarna till att sänka skatten för de mest lågavlönade, så att de får ut mera av att arbeta.

Men egentligen är skillnaden närmast mikroskopisk. Chefsekonomen i danska Sydbank visade på torsdagskvällen i teve upp en beräkning som visar att skillnaden mellan de två kombattanternas utgiftspolitik handlar om tre miljarder kronor per år. Som en jämförelse kan nämnas att Danmarks offentliga utgifter uppgår till cirka 1 000 miljarder per år.

 

Jokern i valkampen blir utan tvekan Dansk Folkeparti, som för närvarande ser ut att bli landets näst största eller tredje största parti, med stöd från upp till var femte väljare.

En opinionsmätning från Politiken och TV2 News visar att partiledaren Kristian Thulesen Dahl hittills har framstått som mest trovärdig i debatten. Det är alltså fullt möjligt att DF blir större än Venstre, vilket kan leda till det märkliga resultatet att storebror DF stöder Lars Løkke som statsminister (vilket de hela tiden sagt), men vägrar att sätta sig i en kommande borgerlig regering (vilket partiet också hela tiden har sagt).

Dansk Folkeparti befinner sig i den unika situationen att de lagt sig till vänster om Socialdemokraterna när det gäller välfärdsutgifterna. Thorning vill ha en årlig tillväxttakt av den offentliga konsumtionen med 0,6 procent – Thulesen kräver 0,8 och Løkke vill ha noll.

Samtidigt argumenterar Dansk Folkeparti energiskt för att det som verkligen belastar de offentliga finanserna är de ohämmade utgifterna för invandringen – som danskarna inte har någon nytta av.

 

Under alla omständigheter är det nu upplagt för en valkamp som kan vända upp och ned på dansk politik.

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/29/analys-danmarks-odesval/feed/ 0
Bitter efter 40 års slit http://www.d-intl.com/2015/05/26/bitter-efter-40-ars-slit/ http://www.d-intl.com/2015/05/26/bitter-efter-40-ars-slit/#comments Tue, 26 May 2015 15:26:47 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39988 När jag nu vid 63 års ålder går i pension inser jag att jag får ut betydligt mindre än den som är nyanländ till Sverige. Om jag är bitter? Det kan ni ge er fan på.

1972, efter att jag gjort min värnplikt i den finska armén som jägare (fänrik), började jag jobba på Wärtsilä-varvet i Helsingfors. Bra betalt och en utbildning med lön. Men ingen bostad.

1975 föll jag för svenska Götaverkens propaganda om bättre lön, egen bostad och allt som utlovades på möten på varvet. Götaverken hade värvningsdagar en dag i veckan, med finska varvets tillstånd.

Väl i Sverige, en flytt jag i dag ångrar, blev jag varse att inget blev som utlovat. Jodå, bättre lön och egen bostad – men sen då? Vi jobbade 60-70 timmar i veckan. Ville man inte jobba över, så var man ute ur ackorden och fick skitjobb med lägre lön.

 

Jag slet i tre år och fick ihop till en möblerad lägenhet med den tidens bekvämligheter, det vill säga VHS och 28 tums teve, soffgrupp, egen bil and all that jazz.

Men varvet lades ned och jag började inom psykvården, som då skrek efter folk. Jag fick utbilda mig till mentalskötare/undersköterska och fick låg lön – men vad gör man inte för att överleva?

Så började jag jobba på ungdomskliniken på Långbro, tills den lades ned. Bytte till Eugeniahemmet på Karolinska sjukhuset, tills det lades ned.

1987 då min dotter föddes kände jag att barn/ungdomspsyk inte längre lirade med min familjesituation, så jag började jobba som snickare. Bad luck: Inga jobb efter cirka två års slit.

Började om ännu en gång och då inom idrotten, som simtränare, efter ny utbildning till elittränare på Bosön.

 

Där står jag nu efter 40 år i ”Svea rikes tjänst”, i en simhall och käbblar med muhammedaner som inte vill anpassa sig till det vi i Sverige anser självklart.

Sens moral: Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv inte fått en sekin av staten eller socialen. När jag nu går i pension, vid 63 års ålder, får jag hålla till godo med en pension som inte räcker tills månaden är slut. Samtididigt vet jag att många som kommer hit i dag, får ut mera än jag som har slitit i 40 år!

Om jag är bitter? Ja, det kan ni ge er fan på.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/26/bitter-efter-40-ars-slit/feed/ 4
Kommer Almedalsveckan att gå upp i rök? http://www.d-intl.com/2015/05/25/kommer-almedalsveckan-att-ga-upp-i-rok/ http://www.d-intl.com/2015/05/25/kommer-almedalsveckan-att-ga-upp-i-rok/#comments Mon, 25 May 2015 16:11:42 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39985 En hög Nato-officer har uttalat att vi förmodligen har kriget över oss redan i sommar. Det är Ryssland/Ukraina-affären som ligger till grund för det, risken finns att Ryssland tar ett steg till och går in i ett av baltländerna (Nato-medlemmar). I Natos artikel 5, den så kallade musketörsparagrafen (en för alla, alla för en), står att om ett Nato-land attackeras är det att räkna som ett angrepp på hela alliansen.

Med tanke på hur mycket Ryssland har rustat upp och övat sin krigsmakt, de ständiga provokativa anflygningarna mot annan makts flygplan, Gotland och Öland, kan man befara att ryssarna testar sina muskler innan de kör igång på riktigt.

Nato testar också sina muskler, för bara en dryg månad sedan genomfördes till exempel en stor flygövning i Baltikum (Sveriges flygvapen deltog) och en del av dess medlemsstater deltar i en av världens största stridsflygövningar som startar i dag. Cirka 115 flygplan från nio olika länder deltar i övningen som Norge, Finland och Sverige arrangerat, och där man bland annat använder F21 i Luleå som bas.

Det svenska försvaret har ingen förmåga att lösa sin uppgift (vilken självklart är att försvara Sverige) på grund av de inkompetenta regeringar vi haft de senaste 40 åren. Försvaret behöver pengar men får alltför lite, den årliga försvarsbudgeten är 42 miljarder kronor. Som en jämförelse kan nämnas att Migrationsverket ska få 50 miljarder kronor/år.

I praktiken används mer av våra mer skattepengar för att få hit människor från ett område vars ideologi och lag vill att vi underkastar oss än till vårt försvar, som ju är till för att vi inte ska behöva underkasta oss en annan ideologi och lag.

 

En hypotetisk fråga är vilken skillnad det blir mot vår nuvarande situation om Ryssland invaderar Sverige.

★ En invaderande makt har sin ideologi och lag med sig.

★ En invasion innebär att det finns mängder med människor på våra gator som till vardags och inbördes talar ett annat språk.

★ Dess soldater är sällan vänliga mot civilbefolkningen

★ De kräver vår anpassning och lydnad.

Hur ser det ut i Sverige 2015?

★ En annan ideologi och lag växer.

★ Vi har mängder med människor som till vardags och inbördes talar annat språk i vårt land.

★ Grupp- och överfallsvåldtäkter är vardagsmat.

★ Bil- och skolbränder är vardagsmat.

★ Upplopp i vissa bostadsområden är ofta förekommande.

★Folkdemokrati existerar knappt längre.

Rent konkret förefaller inte skillnaden bli så stor, förutom det (sannolikt korta men otäcka) krig som skulle vara en tid.

 

Om jag hade varit statsminister skulle jag vara orolig för situationen, och fokuserat på lösningar i stället för att käbbla.

Vårt riksdagshus är en papegojbur, och de flesta av våra riksdagsledamöter är floskelpapegojor, de upprepar samma meningslösa ord varje dag. En del av våra ministrar är riktiga virrhönor, vår statsminister är högsta hönset (eller ”the commander hen”) i denna hönsgård – att de rödgrönas opinionssiffror sjunker dramatiskt är inte konstigt.

Stefan Löfven har gjort en bra sak som statsminister: han gratulerade Måns Zelmerlöv i lördags då Sverige tog hem Eurovision Song Contest.

Löfven råkade dock kläcka ur sig att ”vi bjuder in hela Europa nästa år”. Kära nån, vi har ju redan hela världen på gång hit, men ”det finns plats, och vi öppnar våra hjärtan”.

Kanske är det det ryska bidraget som kommer att smälla högst. Ryska smällare, blixtar och dunder eller extraval och magiska under?

 

 

 

 

Den som lever får se.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/25/kommer-almedalsveckan-att-ga-upp-i-rok/feed/ 1
De verkliga islamofobernas dilemma http://www.d-intl.com/2015/05/20/de-verkliga-islamofobernas-dilemma/ http://www.d-intl.com/2015/05/20/de-verkliga-islamofobernas-dilemma/#comments Wed, 20 May 2015 13:54:27 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39976 I takt med att islam växer i Sverige, börjar debatten och kunskapen om islam spridas till folket. Det är alldeles för sent, vi borde fått lära oss vad islam är för årtionden sedan, innan rörelsen fått alltför stor fäste i vårt land. Islam är nämligen en rörelse, mer jämförbar med extrema sekter än med någon religion.

Islam bedriver, som alla rörelser gör, en skicklig och målmedveten marknadsföring för att få fler medlemmar. Men islam har ett enormt försprång, rörelsen har utveckat sin metod under 1400 år, och vi har inte ens börjat förstå vidden av den.

Inom islam finns begreppet da’wah, vilket är den islamiska termen för att ”kalla” till islam. Da´wah innebär att islams ledare, da´wah-ister (islamsäljare) och lärjungar (vilket enligt islam är alla följare av islam) alltid ska övertyga oss otrogna om islams förträfflighet. Islam ska ”säljas in”. Det finns till och med speciella da’wah-moskéer och da’wah-kongresser för att utveckla försäljningstekniken.

 

I Norrköping hölls en kongress förra året. Norrköpings Tidningar skrev om den:

”Dawa-rörelsen hyr i helgen Himmelstalundshallen och omkring ettusen muslimska män från hela Skandinavien väntas dit. Kvinnor är portförbjudna.”

Da´waister är ute på gator och torg för att sälja in islam, jag har själv stött på dem. Det finns mängder med information på internet, googla, läs och se, bland annat finns denna video från Göteborg som visar da´wa-ister i full aktion:

 


I denna ser vi hur da´wah praktiseras, det är som att se vilken ung mobilabonnemangssäljare som helst i aktion:

 

 

 

En docent och lärare i religionsfrågor vid Malmö högskola, Aje Carlbom, beskrev i tidningen Dagens Samhälle, som läses av politiker samt chefer i kommuner och landsting, da´wah:

”Swedish United Dawa Center (SUDC) missionerar såväl på gator och torg som på internet. De uppmanar blivande anhängare att sprida islam genom att lära sig en speciell ”säljteknik” som går ut på att ”kontrollera konversationen och undvika svåra situationer”.

Ett exempel på da’wah är en artikel i webtidningen Nyheter24, där artikelns unga, kvinnliga och slöjbärande författare glorifierar islam genom att försvara slöjan. Syftet med artikeln är naturligvis att plädera för islam, och visa hur bra islam är.

Ur artikeln:

”När människor tänker på islam i allmänhet och muslimska kvinnor med slöja i synnerhet, så går tankarna oftast till Iran, Saudiarabien eller något annat land som är strängt islamiskt. Länder där staten tvingar en viss religion på människor. Något sådant kommer inte att vara accepterat från vår sida. Inom islam är tvång förbjudet och helt oaccepterat”.

 

 

Det är en ren lögn, enligt islam ska alla leva efter islam och dess lag sharia. Det är till och med fastslaget i de dokument som undertecknades av samtliga medlemmar (57 st) i de muslimska staternas organ OIC. Dokumenten undertecknades 1990 i Kario, och kallas därför ”Kairodeklarationen”.

I ytterligare en artikel, även den författad av unga kvinnor i slöjor, försvaras islam, låt oss se på en del ur texten:

”Kvinnan var under den tiden en ren förbrukningsvara, männen hade mer än gärna flera kvinnor i hemmet och kvinnans enda uppgift var att tillfredsställa mannen. Det ansågs skamligt att föda flickor, de begravdes levande och behandlades värre än boskap. Kvinnorna hade inga rättigheter alls: ingen arvsrätt, rösträtt, rätt att vittna, tjäna egna pengar eller äga något.”

 

 

Sådan är kvinnans lott i stort sett i de muslimska samhällena än i dag, det är faktiskt så att islam förtycker kvinnor. Vad sägs om detta:

★ En man får ha fyra hustrur.

★ En man får ha sexslavar.

★ En man får fullborda äktenskap (ha samlag) med en flicka då hon fyllt nio år.

★ En kvinna som våldtagits måste ha fyra vittnen som betygar att våldtäkten begåtts.

★ En kvinna SKA tillfredsställa sin man sexuellt på mannens begäran.

★ En kvinna som inte lyder sin man får piskas lätt.

Det är ett axplock ur islams regler och lagar (sharia) som gäller kvinnor, och vi ska minnas att sharia gäller alla människor i hela världen (även icke-muslimer) enligt Kairodeklarationen!

 

Gällande klädseln är den historiska bakgrunden följande:

★ Männen fick ha sexslavar, det kunde vara flickor och kvinnor som tagits från fiender (vilket än i dag är tillåtet).

★ Våldtäkter av dessa slavar var naturligtvis vanligt förekommande (vad hade de annars sexslavar till?)

★ För att de muslimska kvinnorna inte skulle utsättas för detsamma blev de beordrade att bära huvudklädnad.

Därifrån stammar synen att flickor /kvinnor utan slöja (hijab) eller annan kyskhetsbeklädnad är lovliga ”sexpartner” mot sin vilja, och att muslimska kvinnor är mer ärbara. Slöjan är på det viset en uniform för ideologin islam, vars Kairodeklaration och Ammanbudskap sopar FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna under mattan. Enligt islam ska alltså alla människor leva efter sharialagar, det är vad islams Kairodeklaration säger.

 

Slöjan är i vårt moderna samhälle utan funktion, snarare är det så att slöjan segregerar flickor och kvinnor enligt gammal islamsk syn: slöjan är ett skydd mot våldtäkter, men obeslöjade flickor anses därför vara lovliga objekt och är därför otrygga och utsatta.

Naturligtvis ska alla flickor och kvinnor vara fredade mot våldtäkter, frågan vi bör ställa oss är: Ska alla av kvinnligt kön tvingas bära slöja (islam) eller ska alla av kvinnligt kön slippa slöja och ändå kunna känna trygghet (vår samhällskultur)?

I webbartikeln anklagas vi för att vara obildade i vårt tankesätt. Författarna utgår från islams tankesätt, där vår värdsliga utbildning är förbjuden (den är boko haram, vilket en av de muslimska terroristgrupperna tagit som sitt namn), endast islams gudomliga budskap får läras ut. Det är faktiskt så att författarna, liksom det stora flertalet i världen, är indoktrinerade eller lurade att tro på islam. Eller så praktiserar de medvetet da’wah. Det är värt att notera att de tre unga författarna är politiskt aktiva, frågan är: Vilken politik vill de bedriva? Islam, kommunismen eller demokrati?

Islams största fiende är kunskap, därför är världslig kunskap boko haram. Mullor och imamer (vilka är de verkliga ledarna inom islam) vill naturligtvis just därför hålla folket okunnigt. I en artikel jag skrev berörde jag att kunskapsbrist är islams styrka (ett okunnigt folk är lätt att manipulera och styra), men samma kunskapsbrist kan fyllas med kunskap, och är därmed ett hot mot islam (kunskap hos folket är hot mot alla former av diktatur).

 

När saklighet och kunskap används i debatter om islam, kommer ofta de osakliga motargumenten upp:

★ Ni är islamofober.

★ Ni hatar muslimer.

Som vanligt är det värdeladdat (ordet hatar), svepande svammel (vem känner alla muslimer på jordens yta?) och osakligt. Vi talar inte om muslimer, vi talar om islam. En kort sammanfattning:

★ Islam är ur ideologisk synpunkt diktatur (Kairodeklarationen och sharia visar det tydligt).

★ Islams politik formas ur den ideologin.

★ Islam är förpackad och presenterad i religionens omslag.

För att förstå detta måste vi informera om och debattera islam.

De som inte vill eller vågar tala om islam, är de verkliga islamofoberna.

Se hur islamofober (vänstern) argumenterar här, det är faktiskt lite gulligt.

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/20/de-verkliga-islamofobernas-dilemma/feed/ 5
RECENSION: ”Nej, det går inte att reformera islam” http://www.d-intl.com/2015/05/20/recension-nej-det-gar-inte-att-reformera-islam/ http://www.d-intl.com/2015/05/20/recension-nej-det-gar-inte-att-reformera-islam/#comments Wed, 20 May 2015 07:11:30 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39972 Även om Ayaan Hirsi Ali inte övertygar mig med sina argument är boken Reformera islam ändå i högsta grad aktuell och lärorik.  Ayaans engagerade röst tränger igenom texten och är väl värd att lyssna på. Tänk om våra makthavare skulle våga sig på att läsa en sådan här bok!

En präst i Svenska kyrkan berättade en gång en historia för mig om en konfirmand som hade frågat om hon verkligen trodde att allt som står i Bibeln är sant. Prästen tyckte frågan var ovanligt korkad och tog det som ett bevis för hur okunniga många unga är om kristendomen. Jag tyckte precis tvärtom, nämligen att det faktiskt var en väldigt intelligent fråga. För vad är det i Bibeln som prästen inte tror är sant? Kan man be henne markera med en färgpenna allt som är osant/falskt? Knappast. Bibeln som religiös urkund säljs visserligen fortfarande i originalskick, men det mesta som står i den är numera att betrakta som lärorika berättelser. Få tror på den bokstavligen. Ingen hänvisar till den i hur vi ska organisera vårt samhälle.

Att det har blivit så beror helt och hållet på att kristendomen varit tvungen att anpassa sig till samhällsutvecklingen. Kyrkan och Bibeln har satts på undantag av upplysningen, industrialismen och det moderna demokratiska samhället och effektivt skilts från samhällets angelägenheter. Det har varit en kamp som pågått i flera hundra år, men nu har religionen definitivt förpassats till att vara en privatsak.

 

Är det möjligt att något liknande kan ske med islam? Ja, säger den somaliska författarinnan Ayaan Hirsi Ali i sin senaste bok som heter just Reformera islam. Tidigare var hon en kompromisslös motståndare till islam men har nu kommit på andra tankar. Hon resonerar som så att problemet med islams fundamentala brister måste lösas och kan inte tänkas bort i en värld där snart var fjärde människa är muslim. Ayaans genomgång av islams största problem (sharia med sitt kränkande av de mänskliga rättigheterna, jihad med sitt hat och våld mot ickemuslimer etc), med att fungera i ett modernt demokratiskt samhälle är exemplarisk och välbekant för den som har brytt sig om att sätta sig in i denna religion, vilket tyvärr alldeles för få har gjort.

Hon klarlägger att den så kallat islamska extremismen egentligen inte är något annat än folk som tar Koranen på fullaste allvar. ”Mördarna i IS och Boko Haram citerar samma religiösa texter som alla andra muslimer”, säger hon och så är det. Det finns alltså inget i dessa gruppers handlande som de faktiskt inte har stöd för i Koranen eller haditherna.  Att påstå att de på något sätt skulle ha kidnappat islam, som många Västpolitiker typ Obama eller Stefan Löfven säger, är bara nonsens.

Ayaan beskriver tydligt och enkelt hur islam är uppbyggd och varför den inte kunnat reformeras eller anpassas till vår moderna civilisation. För i princip är det en religion som är oförändrad sedan den skapades i öknen för mer än 1 400 år sedan och då man byggde in trossatser som effektivt ser till att omöjliggöra några förändringar.

 

Ayaan Hirsi Ali tror nu att något är på gång med islam; internets möjligheter att samla människor, de tiotals miljoner muslimer som nu lever i västvärldens storstäder och som brottas med kulturkrockar, och en avsky bland många vanliga muslimer över de islamistiska gruppernas illdåd med halshuggningar och andra våldshandlingar och alla förtryckta kvinnor i den muslimska världen som vill bli fria. Allt detta är faktorer som hon tror skulle kunna tvinga fram en reformering. En reformering där de värsta surorna som manar till våld och förtryck stryks eller tolkas om. Hon argumenterar med friskt mod och engagemang. Hon är kunnig och beskriver islam inifrån, utifrån högst egna erfarenheter.

Men hennes förhoppning om en snar reformering av islam är nog mest ett rent önsketänkande. Hon radar själv upp alla hinder. En förutsättning för att en reform skulle kunna påbörjas är att de muslimska dissidenterna får stöd av Västvärldens politiker i sin kamp och att de också sätter press på de muslimska stater (flertalet) som tillämpar den barbariska sharialagstiftningen och påverkar dem att införa en lagstiftning likt den vi har i Väst. Med de pinsamma händelserna runt Margot Wallströms uttalande om Saudiarabien i färskt minne pekar det mesta snarast på motsatsen. Västvärldens politiker blundar medvetet för islams inhumana värld av ekonomiska skäl (tänk olja), och det är inte mycket bättre på hemmaplan i den svenska politiken; inte lyfter liberaler, vänstern eller feminister frågan om hur muslimska invandrarkvinnor förtrycks. Ayaan tror dock att islamisternas ökande terror kommer att få våra politiker att tänka om och verka för att islam blir rumsrent i den globala familjen.

 

Alla kristna kyrkor är hierarkiska organisationer. Islam har flera inriktningar men ingen av dem har någon motsvarande organisation. Det finns en hel radda av titlar; imam, kalif, mullah, mufti, ayatolla, shejk med flera men ingen av dessa är jämförbar med kyrkliga makthavare som ärkebiskopar, påvar och patriarker som är direkta ledare för respektive organisation och som de mer eller mindre kontrollerar. Och ofta har dessa kyrkliga ledare i sin tur världsliga herrar över sig som kan utverka reformer.

Islam behöver inte sådana ledare. Den religionen har försäkrat sig om att den är oföränderlig genom att skriva det i klartext i Koranen och därmed basta. Ingen president eller monark kan befalla att en ayatolla eller mullah ska omtolka något. Ingen enskild imam, kalif, mullah, mufti, ayatollah eller shejk kan heller göra det, inte om livet är dem kärt.

Även om det kanske finns enskilda muslimska individer som ser behovet av eller har intresse av en reformering, så finns det helt enkelt ingen ledare med auktoritet och beslutskraft som skulle kunna genomföra den.

Att tro att islam skulle kunna förändras utifrån något slags gräsrotsrörelse bland folket, till exempel genom aktiviteter på nätet som skulle leda till en reformation av islam, är enligt min mening högst naivt.  En stor majoritet av muslimerna är fattiga människor som saknar alla förutsättningar för att kritisera den minsta stavelse. Det börjar redan i hemmet där alla förväntas vakta varandra.

 

Själva fnyser muslimer åt tanken. Så här skriver man till exempel på sajten Islam-svarar.se:

”Om Koranen skulle kunna ändras av världsliga krafter, så skulle den ha ändrats för länge sen. … Men inget har ändrats i det som uppenbarades för över 1400 år sedan.

”Man kan finna hundratals uttalanden i Bibeln som kan testas och visa sig vara osanna. Eller uttalanden som motsäger varandra. Det finns inte något av detta i Koranen, och det kommer inte heller att finnas. Islam har aldrig blivit vanställt för att det ska behöva reformeras. Det har inget slutdatum så att det behöver uppdateras. Dess budskap är lika sant idag som det var igår.”

Kombinationen av att islam i sig själv förbjuder all reformering och att det är en sådan decentraliserad religion gör att det är ett rent önsketänkande att tro att islam kommer att reformeras och anpassas till det moderna samhället. En reformation vore så klart en våt dröm för dem som i dag kramar islam och inbillar sig att alla islamister och muslimska fundamentalister inte är riktiga muslimer. Tills vidare får de nog nöja sig med att blunda och låtsas att det finns moderata muslimer som nästan tänker som vi.

 

De förhållandevis få muslimer som vill ha en förändring ropar i öknen. Däremot finns det många sekulariserade muslimer, inte minst bland dem som lever i det utvecklade Väst, som i praktiken har genomfört en privat reformering på så sätt att de fjärmat sig från islams regelverk. Islam har för dem reducerats till att fira ramadan och att följa muslimskt namnskick.

Även om Ayaan Hirsi Ali inte övertygar mig med sina argument är boken ändå i högsta grad aktuell och lärorik.  Ayaans engagerade röst tränger igenom texten och är väl värd att lyssna på. Tänk om våra makthavare skulle våga sig på att läsa en sådan här bok!

 

Ayaan Hirsi Ali – Reformera Islam. Bonniers 2015.    

 

Fakta:

De fem punkterna i islam som enligt Ayaan Hirsi Ali måste reformeras:

  1. Muhammeds gudomliga ofelbarhet och Koranens bokstavliga sanning och helighet.  I stället måste Muhammed betraktas som en människa, ett barn av sin tid som gjorde vidriga saker som vi i dag måste ta klart avstånd ifrån och att Koranen inte är Guds ord utan ska betraktas som en bok skriven av människor och som därför kan ifrågasättas, tolkas och förändras till den tid vi lever i.
  2. Fokuseringen på livet efter döden i stället för livet före döden. En fixering som gör att vi terroriseras av fanatiker som längtar efter att dö (tänk själmordsbombare, IS-krigare) i stället efter att leva. En inställning som gör att den muslimska världen är efterbliven och inte utvecklas vetenskapligt och tekniskt.
  3. Sharia och den islamiska rättsläran är grym och omänsklig med sin människosyn och straff som halshuggning, korsfästelse, stening och stympning och måste ersättas av lagar likt dem vi har i västerlandet.
  4. Makten för enskilda att påbjuda det rätta och förbjuda det orätta. Folk måste få leva som de vill.
  5. Jihad, maningen till heligt krig mot de vantrogna. Jihads teoretiska grundval är Koranen som legitimerar våld och grymheter. Islam måste ta klart avstånd från de doktrinerna om de ska leva med andra.
]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/20/recension-nej-det-gar-inte-att-reformera-islam/feed/ 0
Kunskapsbrist är paradoxalt nog både islams svaghet och styrka http://www.d-intl.com/2015/05/16/kunskapsbrist-ar-paradoxalt-nog-bade-islams-svaghet-och-styrka/ http://www.d-intl.com/2015/05/16/kunskapsbrist-ar-paradoxalt-nog-bade-islams-svaghet-och-styrka/#comments Sat, 16 May 2015 11:54:02 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39965 I Dagens Samhälle, kommunernas och landstingens branschtidning, skrev docent Aje Carlbom 15 maj en artikel alla i Sverige borde läsa. Den beskriver en del av den välplanerade, stenrika och målmedvetna ideologin islam. Islam är i stort uppdelad i två huvudinriktningar: sunni (90 procent) och shia (10 procent). Shia, som dominerar i Iran och Irak, anses vara den mildare formen av islam, sunni anses vara den hårdare grenen, dit bland andra Saudiarabien bekänner sig till.

För att förstå islam måste vi känna till följande:

★ All världens islam har ett och samma fundament: Koranen.

★ Enligt islam innehåller Koranen guds (Allahs) egna ord, och de får inte ifrågasättas.

★ Koranen predikar en sak: Alla ska underkasta sig islam!

★ Det ska finnas ett kalifat (rike) under en kalif (ledare, profeten Muhammeds ställföreträdare).

★ Islams rättssystem och lag, sharia, ska enväldigt råda.

Det finns alltså likheter med andra diktatoriska ideologier som under 1920-1940-talen växte fram.

Konkurrensen inom islam är stor, eftersom de båda trosinriktningarna vill vara den som skapar kalifatet, och eftersom ledare från båda inriktningarna vill bli kalif. Detta är en av orsakerna till stridigheter mellan muslimer, och att konflikter inom islam ofta förekommer. Islam i sin nuvarande form utvecklades för 1 400 år sedan, och har strävat efter världens underkastelse sedan dess, men på grund av kunskapsbrist har ideologin inte nått målet. Om kunskapsbrist varit islams akilleshäl, har tålamod, som predikas i Koranen, varit dess styrka. Islam har inte utvecklats eller ändrats under 1 400 år, även den nyare grenen av sunni, salafismen som utövas i exempelvis Saudiarabien, följer Koranen och islams övriga skrifter samt påbud.

 

Kunskapsbrist är paradoxalt nog både islams svaghet och styrka. Okunniga människor är lätta att dupera, kontrollera och styra, med kunniga människor råder det motsatta. Därför är den form av värdslig kunskap som Västvärlden utvecklat förbjuden enligt islam (Boko haram), det största hotet mot islam är naturligtvis att människor lär sig vad islam är, börjar tänka, ifrågasätter läran och lämnar den. I Sverige har vi inte lärt oss vad islam är, vi är förda bakom ljuset av det skickliga islam, den okunniga makten och de vänsterdominerade medierna.

Den gren inom islam som kommit närmast att upprätta ett kalifat är Islamiska staten, när den utropades var det ett steg mot det mål Koranen predikar. IS, liksom många av de islamistiska terroristorganisationerna, använder våld och propaganda, medan Saudiarabien använder

★ tålamod

★ list

★ pengar och

★ propaganda.

Saudiarabien är ett av världens strängaste muslimska länder, och även deras lära salafismen finns (i konkurrens med Muslimska brödraskapet, Hizb-ut-Tahrir och andra) i Sverige.

 

 

Ur Aje Carlboms artikel:

”En bidragande orsak till salafismens genomslag är att Saudiarabien (och Jemen) erbjudit gratis religiös utbildning. Efter examination har studenterna rest runt i världen med budskapet om hur islam egentligen bör tolkas. Salafister har en förhållandevis hög status hos muslimer i allmänhet tack vare den kompromisslösa religiositet de utövar.

Ungdomar som är aktiva i salafistiska grupper betraktar det omgivande samhället som en plats att islamisera. Swedish United Dawa Center (SUDC) missionerar såväl på gator och torg som på internet. De uppmanar blivande anhängare att sprida islam genom att lära sig en speciell ”säljteknik” som går ut på att ”kontrollera konversationen och undvika svåra situationer”.

Notera detta:

”Det är inte bara saudiska, eller salafistiska, organisationer som missionerar för islam i dagens värld. Den islamiska termen för missionsarbetet är dawa som ordagrant betyder att ”kalla” till islam. Det är ingen reaktion på diskriminering utan ingår i den offensiva strategi islamister använder sig av för att sprida islamiska idéer och göra människor sympatiskt inställda till religionen. Alla islamister uppfattar att dawa/mission är en av de religiösa plikterna”.

 

Den beskrivningen kan passa in på vilken fundamentalistisk och extrem sekt som helst, men detta är alltså en beskrivning av islam. Islam är ideologi och politik, och islam bedriver den politiken varje minut och överallt, men vi märker det inte ens. Mona Sahlin, samordnare mot extremistiskt våld i Sverige, är en av dem som uppenbarligen är okunnig och naiv, hon tror att islam är kidnappat av extremister.

Mona Sahlin har inte förstått att islam är extremismen i sig själv, och att islam är i färd med att kidnappa Sverige. Mona själv verkar redan vara kidnappad, se här hennes uttalande:

”Jag efterlyser att muslimer blir en del av debatten. Det är som Obama säger, att det inte är islam vi för krig mot, utan mot dem som kidnappar islam.”

Mona har kanske gått på da’waisternas sockrade ord, men faktum är att muslimer är följare av islam, och de är i högsta grad delaktiga i debatten.

 

Monas Sahlins partikamrat, utrikesminister Margot Wallström, är sannolikt lika vilseförd som Sahlin och det stora flertalet av svenska folket om vad islam egentligen är, vad islams mål är och hur islam arbetar.

★Wallström anklagade Saudiarabien för deras ”medeltida rättssystem” (vilket alltså är sharia, islams rättsystem).

★Saudiarabien och de 56 andra muslimska stater/områden som är medlemmar i OIC (Organisation of Islamic Cooperation, Organisationen för islamiskt samarbete), fördömde Wallström.

★OICs samtliga medlemmar undertecknade 1990 en deklaration, Kairodeklarationen, där det fastställdes att islam och sharia är övergripande all annan värdslig lag samt FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna.

★Saudiarabien, vars medeltida rättsystem sharia Wallström fördömde, vill nu leda FNs människorättsråd.

 

Det är dags att demaskera islam och noga studera vilka läror det är som flyttar in i vårt land. Vi ska göra som vår demokratiminister Alice Bah Kuhnke sa: Lära folket vad islam är. Vi ska tala om islam, skriva om islam och debattera islam. Vi ska göra det i skolor, på arbetsplatser, i riksdag, kommunhus, på gator och på torg. Vi ska göra det under morgon, middag och kväll.

De som vägrar och inte vågar att sakligt tala om islam är islamofober, och vi har ju av medierna lärt oss att islamofober är rasister.

Vi ska med ord och kunskap befria islam från dessa islamofober och rasister.

Vi ska göra islam till en fredens religion.

Vi ska införa demokrati i islam.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/16/kunskapsbrist-ar-paradoxalt-nog-bade-islams-svaghet-och-styrka/feed/ 5
EU gynnar barnäktenskap http://www.d-intl.com/2015/05/15/eu-gynnar-barnaktenskap/ http://www.d-intl.com/2015/05/15/eu-gynnar-barnaktenskap/#comments Fri, 15 May 2015 14:53:36 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39957 Svenska medier matar den svenska allmänheten med snyfthistorier om de förment förtrycka zigenarna som “måste” komma till Sverige och tigga för att de är förtryckta[1] och fattiga i sina ursprungsländer, och att detta på något sätt är Rumäniens fel. Enda problemet med dessa påståenden är att inte ett enda dugg är sant.

För det första bor det största antalet europeiska zigenare i Spanien[2] och sett till hela världen i USA[3]. Det europeiska land som har den största andelen zigenare i sin befolkning är Bulgarien – där nästan 5 procent är zigensk [4] – följt av Rumänien (3,5 procent) och Makedonien (3 procent).

Zigenare började komma till Sverige i stor skala redan innan Rumänien och Bulgarien blev medlemmar i Europeiska unionen, framförallt som flyktingar från dagens Bosnien och Serbien under Balkankriget på sent 1990-tal.

Den zigenska minoriteten är väldokumenterad i södra Europa (från Spanien till Grekland och från Ungern till Italien) under minst 150 år, så att svenska medier nu skyller zigenarfrågan på Rumänien är minst sagt oärligt.

 

Så vad var det som hände som plötsligt satte zigenarna i rubrikfokus? Svar: Europeiska unionen.

Före bildandet av EU kunde Sverige granska de människor som reste in, och länderna de lämnade (som Rumänien och Serbien) kunde förhindra att de med ett kriminellt förflutet fick pass. Allt detta försvann i och med att EU och den politiskt korrekta ideologin tog ett fast grepp över det mesta i Europa.

Men eftersom de svenska medierna verkar tro att Rumänien inte gör tillräckligt, så låt oss ta en närmare titt på hur saker och ting var innan EU tog över, och hur mycket värre det blivit sedan dess.

Innan Rumänien gick med i EU nekades de flesta återfallsförbrytare ett rumänskt pass under en viss tid, en åtgärd som framförallt användes mot dem som dömts för brott utomlands. Denna lag avskaffades av Bryssel under ansökningsperioden, eftersom den framförallt påverkade zigenare och därför med politiskt korrekta mått utgjorde ”rasism”.

 

En av de nu politiskt inkorrekta sanningarna är att vissa delar av den zigenska kulturen och traditionerna är totalt inkompatibla med ett civiliserat samhälle. En av dessa traditioner är barnäktenskap.

Före 2007 var det naturligt att erkänna och ta itu med dessa fakta i Rumänien. Patruller som utsågs av Generaldirektoratet för barnskydd i samarbete med polisen, kontrollerade rutinmässigt zigenska områden för att rädda barn från att fångas i sådana äktenskap. 2002 års folkräkning nämner exakt 14 fall[5] av gifta minderåriga under 15 år. Mellan 1992 och 2007 översteg denna siffra aldrig 15 per år, och 2006 var den så låg som 3. Efter 2007 tvingade EU Rumänien att sluta med sina rutinkontroller av de zigenska områdena, eftersom detta, enligt de höga herrarna i EU, innebar ”rasprofilering”.

 

Resultaten blev förödande. 2003 noterades 702 gifta barn[6], och mellan 2008 och fram till i dag har siffran aldrig understigit 600. Med andra ord har EUs åtgärder lett till en över 4000-procentig ökning av barnäktenskap i Rumänien. Och nu är myndigheterna direkt förbjudna att vidta åtgärder för att tackla fenomenet – för om de gör det riskerar de en stämning från alla de ideella organisationer som arbetar för ”zigenares rättigheter”.

En sådan händelse inträffade 2013 när Direktoratet för utredning av organiserad brottslighet och terrorism i samarbete med FBI, slog ner på en zigenarklan i sydvästra Rumänien som misstänktes för människohandel. Följden blev att de flesta medlemmarna i klanen dömdes till fängelse, men den rumänska regeringen stämdes för att ha deltagit i ”transatlantisk rasism” [7] – av en koalition med ideella organisationer för ”zigenares rättigheter” som fick stöd av det EU-finansierade Nationella kommittén för bekämpande av diskriminering.

Dessa metoder underminerar helt enkelt polisens ansträngningar för att effektivt bekämpa den organiserade zigenarbrottsligheten. Och sedan får samma polis skulden för att de inte gör tillräckligt.

 

 

Om fyra icke-zigenska rumäner satte samman ett gäng som skickade folk till Sverige för att tigga, skulle polisen hitta och gripa dem på nolltid. Men när en zigenarklan gör exakt detsamma, behöver polisen minst ett år på sig för att gripa någon, för om de inte har ett perfekt åtal kommer ingen domare att döma klanen – av rädsla för rasismanklagelser.

Före 2007 var polisnärvaro i zigenardominerade bostadsområden vardagsmat, och som en följd av det skilde sig inte brottsstatistiken i dessa områden från genomsnittet i landet. Efter 2007, när polisen tvingades genomgå ”sensitivitetsträning”, förändrades deras arbete på så sätt att de fick undvika överdriven patrullering av vissa platser – för att undvika anklagelser om ”rasprofilering”.

Resultatet blev katastrofalt: Extremt våldsamma strider mellan olika zigenarklaner har blivit vardagsmat[8] i nästan alla delar av landet[9]. Säkerhetsnivån i de zigenska områdena har sjunkit dramatiskt, så till den grad att nästan ingen icke-zigensk person vågar sig in där – ett känt faktum för allmänheten, men alltför politiskt inkorrekt för att erkännas i medierna eller av politikerna.

 

I en del zigenska områden, såsom Ferentari-området i Bukarest, har situationen blivit så dålig att till och med polisen är rädd för att gå dit in[10], även med förstärkningar. För mindre än en månad sedan behövdes över 200 polismän för att under säkra förhållanden göra ett gripande i ett av dessa områden[11]. Sådana händelser var ovanliga (om än inte helt okända) före 2007 när lagen började gälla över hela landet.

På grund av det ökande våldet i de zigenska områdena, försöker inga lärare längre genomdriva lagen om skolplikt (som börjar vid 6 eller 7 års ålder i Rumänien). Före 2007 åkte en polis och en lärare hem till familjerna och tvingade dem att skicka barnen till skolan när de fyllde 6 eller 7. Detta betyder att nästa generation zigenare kommer att ha ännu sämre utbildning än sina föräldrar.

 

Trots att zigenarna utgör mindre än 4 procent av Rumäniens befolkning, utgör de nästan hälften av internerna i fängelserna[12]. Men eftersom staten inte längre rapporterar den etniska fördelningen bland internerna, så kan antalet zigenare i rumänska fängelser vara ännu högre nu 2015.

EUs diktat har gjort situationen värre för såväl zigenare som icke-zigenare. Ändå tycks de svenska medierna tro att EU kan fixa detta.

Det enda Rumänien inte gjorde, och inte kommer att göra på länge än, är att bevilja zigenarna extremt generös välfärd. Det kommer aldrig att hända, även om landet skulle kunna ha råd med det. Rumänerna gick ut på gatorna 1989 för att bli kvitt socialismen, inte för att få mer välfärd. Som ett resultat av detta är det post-kommunistiska välfärdssystemet designat efter principen om verkliga behov, och tanken med bidragen är att de ska vara tillfälliga.

 

I Rumänien är det inte meningen att välfärd ska förvandlas till en livsstil, så som fallet är i Sverige. Syftet är att folk ska tillbaka i arbete. Detta kan låta hårt för en del svenska känslor, men är likväl sant.

Med tanke på att de förnuftiga åtgärder som fungerade förr[13] nu har förbjudits, kommer inga framsteg att göras. Vi kan sitta hela dagen och prata om rumänsk politik, om tveksamma inslag i den zigenska kulturen eller om svensk politik, men inget kan förändras förrän problemets grundorsak attackeras. Och grundorsaken heter Europeiska unionen.

 

Lucian Vâlsan är programledare för A Voice for Men Radio, bloggare och euroskeptiker. Han bor i Cluj-Napoca, Rumänien och är chef för europeiska nyheter på avoiceformen.com.

[1] http://www.msn.com/sv-se/halsa/medicin/oscarsson-därför-fortsätter-sd-att-öka/vp-BBjsH34

 

[2]http://web.archive.org/web/20071201172552/http://www.eumap.org/reports/2002/eu/international/sections/spain/2002_m_spain.pdf

 

[3] http://content.time.com/time/nation/article/0,8599,2025316,00.html

 

[4] http://www.nsi.bg/Census_e/Ethnos.htm

 

[5] http://www.insse.ro/cms/files/rpl2002rezgen1/12.pdf

 

[6] http://adevarul.ro/news/societate/recensamant-2011-romania-tara-copiilor-casatoriti-1_51deba62c7b855ff5629d330/index.html

 

[7] http://www.ziaristionline.ro/2013/04/05/in-atentia-cncd-rasism-trans-atlantic-politia-diicot-fbi-si-cia-au-arestat-un-clan-tiganesc-care-trimitea-tigani-in-vizite-de-lucru-in-sua/

 

[8] http://adevarul.ro/locale/suceava/bataie-sangeroasa-doua-clanuri-tigani-13-barbati-arestul-ipj-suceava-1_53a3fdfb0d133766a8be922b/index.html

 

[9] http://www.antena3.ro/romania/rafuiala-ca-in-filme-intre-doua-clanuri-de-tigani-din-resita-s-au-taiat-cu-cioburi-cutite-si-sabii-255827.html

 

[10] http://www.romaniatv.net/povesti-incredibile-din-cartierul-ferentari-cea-mai-periculoasa-zona-din-bucuresti-video_138575.html

 

[11] http://www.romaniatv.net/scandal-intre-tigani–200-de-politisti-si-luptatori-sias-i-au-ridicat-sa-i-duca-la-audieri-video_216157.html

 

[12] http://timpolis.ro/arhiva/pdf-articol-detinuti-rromi-calificati-sa-lucreze-in-alimentatie-13924.html

 

[13] http://www.d-intl.com/2014/04/10/birgitta-ohlsson-provar-lyckan-som-rumansk-vicekung/

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/15/eu-gynnar-barnaktenskap/feed/ 3
Ryssland och Kina i nära samarbete för att bryta amerikansk militärdominans http://www.d-intl.com/2015/05/15/ryssland-och-kina-i-nara-samarbete-for-att-bryta-amerikansk-militardominans/ http://www.d-intl.com/2015/05/15/ryssland-och-kina-i-nara-samarbete-for-att-bryta-amerikansk-militardominans/#comments Fri, 15 May 2015 12:37:15 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39952 ”Att Ryssland och Kina närmar sig varandra är ett tecken på den föränderliga världsordningen där Väst fortfarande är mycket relevant, men inte längre dominerande.”

Så utlät sig den ryske säkerhetsexperten Dmitrij Trenin 9 maj, samma dag som Ryssland på Röda torget I Moskva högtidlighöll 70-årsminnet av segern i vad som med ryskt språkbruk kallas Stora fosterländska kriget – det vill säga Andra världskrigets senare fyra år – med en massiv militärparad samt flyguppvisning för diverse utländska gäster.
Den mest prominente av dessa gäster var Kinas president Xi Jinping som hedrades med att en placering närmast sin ryske motsvarighet Vladimir Putin. Foton som togs vid tillfället avbildar två mysande statschefer, och en rapport i brittiska The Telegraph 13 maj visar att det fanns viss anledning för de båda herrarna att se nöjda ut.
Rapporten, med rubriken ”Hur Kina och Ryssland samarbetar för att undergräva den amerikanska dominansen”, pekar på att de båda stormakterna inte bara var för sig är i färd med att rusta upp sina militärstyrkor utan också söker ett närmare samband med varandra. Således interagerar de båda länderna 11–21 maj i en gemensam flottövning i Medelhavet involverande tio örlogsfartyg, och som 11 maj kommenterades av den ryska nyhetsbyrån Interfax på följande sätt:
 

Övningen, som är den första i sitt slag, påvisar ett allt starkare band mellan Moskva och Peking som formellt inte är förenade i någon militärpakt. Enligt Interfax är inte övningen riktad mot någon tredje part, men det kan råda liten tvekan om att ryssar och kineser på detta sätt vill visa Västmakterna i allmänhet och NATO och USA i synnerhet att de båda länderna är på gång och med full kraft utmanar Väst om den globala militärdominansen.
Ryssland och Kina kan ännu inte fullt ut mäta sig med USA och NATO vad beträffar modern militärteknologi, men båda länderna har moderniserat sina väpnade styrkor och är på väg att sluta gapet.

 

Folkrepubliken Kinas president sedan 2012, Xi Jiping, lovade vid sitt makttillträde att ”bygga den kinesiska drömmen” som omfattar ”den stora föryngringen av den kinesiska nationen”. En icke obetydlig del av denna målsättning inbegriper att få fart på den kinesiska militärapparaten med en personal om 2,3 miljoner man, tre gånger så många som Ryssland förfogar över. Kritiker har pekat på att den kinesiska krigsmaskinen under årens lopp har försvagats märkbart samt blivit korrumperad och stridsoduglig.
I en rapport till kongressen nyligen sammanfattade det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon det kinesiska ledarskapets militära målsättning på följande sätt: ”Kinesiska ledare ser en stark militär som avgörande för att förhindra andra länder från åtgärder som skulle förstöra Kinas intressen och en försäkran om att Kina kan försvara sig självt om de avskräckande åtgärderna skulle misslyckas.”

Rapporten kommenteras av sajten The Diplomat 11 maj här:

 

President Xis föresats att modernisera och effektivisera den kinesiska Folkets befrielsearmé medför en ökning av militärutgifterna från föregående år till motsvarande 85 miljarder brittiska pund eller 1,1 biljoner kronor. Det innebär en påspädning av militärbudgeten med tio procent sedan 2014. Flottan, som redan nu är störst i Asien med fler än 300 krigsfartyg enligt Pentagon, kommer att tilldelas en försvarlig del av nämnda budget.
Peking förfogar i nuläget över 25 jagare och bygger nu vid ett skeppsvarv i nordöstra Kina landets andra hangarfartyg, ett exempel så gott som något på att Kina vill få mer att säga till om på världshaven. Kineserna satsar också på att öka beståndet av ubåtar, som nu enligt ovan nämnda Pentagon-rapport omfattar 59 dieseldrivna och nio atomdrivna farkoster av detta slag.
Den kinesiska krigsmakten saknar emellertid inte problem. I de militära enheterna finns ett övermått av soldater i icke-stridande befattningar samt brist på erfaret befäl, som inte deltagit i strider utomlands sedan det Kinesisk-vietnamesiska kriget 1979.

 
Kina invaderade då Vietnam sedan vietnameserna störtat den omänskliga, och med Kina lierade, Pol Pot-regimen och hotade med att erövra den vietnamesiska huvudstaden Hanoi. Vietnameserna försvarade sig dock tappert och den kinesiska invasionsarmén tvingades retirera. Peking försökte föga framgångsrikt bortförklara debaclet med att man endast velat ge vietnameserna ”en läxa”.
President Xi Jinping är också ordförande i Kinas Centrala militärkommission och har avskedat ett antal höga militärer i syfte att få bukt med den utbredda korruptionen inom den kinesiska militärapparaten. Den högst rankade av dessa var general Xu Caihou, som anklagades för och erkände mutbrott. Den 71-årige Xu, som nyligen avled i cancer, var inte bara vice ordförande i den Centrala militärkommissionen utan också medlem i det styrande kommunistpartiets mäktiga politbyrå. Mer om fallet Xu i BBC News 16 mars.

 

Rysslands krigsmakt är bara en tredjedel så stor som Kinas men har gott om stridsvagnar och artilleri, som man anklagas för att ha använt i samband med Moskvas uppbackning av proryska separatisters kamp mot regeringen i Ukraina. Mellan 2005 och 2014 fördubblade Ryssland sina militärutgifter.
Den dåvarande presidenten Dmitrij Medvedev deklarerade 2010, att Ryssland avsåg spendera 13 biljoner rubler eller 3,4 biljoner kronor på militär upprustning under den närmaste tioårsperioden. Enligt planerna ska 70 procent av den totala ryska beväpningen vara fullt modern omkring 2020. Under 2015 har den ryska militärbudgeten ökat med 33 procent till 3,3 biljoner rubler, även om det finns en medvetenhet om att man kanske måste slå av något på ökningstakten till följd av sjunkande oljepriser och västliga sanktioner.
Under innevarande år kommer den ryska krigsmakten att begåvas med 50 nya interkontinentala ballistiska missiler med kärnvapenbestyckning plus 200 nya stridsflygplan. Flera nya vapen, exempelvis stridsvagnar av typ Armata, visades upp för inbjudna utländska dignitärer vid segerfirandet i Moskva 9 maj vilket dock bojkottades av praktiskt taget hela Västvärlden och många andra länder. Till slut tackade till och med Nordkoreas bisarre diktator Kim Jong-un, som fått en specialinbjudan av Moskva, nej till begivenheten – formellt av inrikespolitiska skäl.

 
Vilket nog kan äga sin riktighet: Kim har enligt sydkoreanska underrättelseuppgifter bland annat varit upptagen med att avrätta sin egen försvarsminister, general Hyon Yong-chol, vilken ska ha somnat under en föredragning av Kim och dessutom ”svarat” denne. Avrättningen ska ha skett medelst luftvärnskanon.
Ryssarna tycks dock inte ha besvärats nämnvärt av manfallet på åskådarläktarna på Röda torget, som skarpt kontrasterade mot hur det såg ut vid 60-årsfirandet 2005 då en leende Vladimir Putin sågs vinka mot åskådarna tillsammans med USAs och Frankrikes presidenter George W. Bush respektive Jacques Chirac. Att vi nu befinner oss mitt i ett nytt kallt krig är alldeles uppenbart.
Den officiella ryska ståndpunkten är att Ryssland just nu upplever en ”ny våg av patriotism”, vilket säkerligen stämmer. Frågan är bara i vad mån denna nyfunna fosterlandskärlek är en spontan företeelse eller en skapelse av den sovjetnostalgiska statsmakten. Nyhetsbyrån Interfax gör ingen hemlighet av att den ”nya” patriotismen riktar sig mot Västvärlden, enkannerligen USA.

 
”Om vi slog nazisterna under sådana enorma uppoffringar, varför skulle vi bry oss om sanktioner och en ekonomisk kris? Detta var budskapet som hovrade över firandet. Det storskaliga, till och med pompösa, Segerdagsfirandet i år var exakt vad en stor majoritet av befolkningen krävde, de som nu känner ett överhängande behov av att känna stolthet för sitt land, även om orsaken till stoltheten ligger 70 år tillbaka i tiden. I själva verket har Segerdagen blivit en avgörande del av den ryska nationstanken, den ryska ideologin. Vi kan betrakta denna årsdag som en seger för den ’nya ryska patriotismen’ en integrerad del av något som nu inte bara är stolthet över ett ärofyllt förflutet utan också starka antivästerländska, framförallt antiamerikanska, känslor.”

Slutligen kan jag inte låta bli att påminna om, att även om Sovjetunionen starkt bidrog till segern över Nazityskland 1945 så var det den sovjetisk-tyska Molotov-Ribbentroppakten från 22 augusti 1939 som möjliggjorde kriget. Moskva räknar krigsutbrottet till 22 juni 1941, då Tyskland angrep Sovjetunionen och inte 1 september 1939 då tyskarna gick in i Polen med Moskvas välsignelse; ett par veckor senare invaderade sovjetiska trupper östra delen av Polen.

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/15/ryssland-och-kina-i-nara-samarbete-for-att-bryta-amerikansk-militardominans/feed/ 1
Storbritanniens skeva val http://www.d-intl.com/2015/05/10/storbritanniens-skeva-val/ http://www.d-intl.com/2015/05/10/storbritanniens-skeva-val/#comments Sun, 10 May 2015 12:43:43 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39945 Det brittiska valet 7 maj kommer att få omfattande konsekvenser – inte bara för Det förenade kungariket, utan sannolikt också för EU. Dessutom blottlades den bottenlösa orättvisan med det brittiska valsystemet.

Alla prognoser kom på skam när det natten mellan 7 och 8 maj stod klart att premiärminister David Camerons konservativa parti hade fått egen majoritet i Underhuset. Opinionsundersökningarna hade förutspått att det skulle bli dött lopp mellan de Konservativa och Ed Milibands Labour.

Det gick nu helt annorlunda och med 331 platser av 650 i Underhuset – en ökning med 24 mandat och fem fler än de 326 som krävs för majoritet – kan David Cameron bilda en ren Tory-regering utan att behöva kompromissa med andra partier. Labour åkte på en rejäl smäll och miste 26 mandat.

Och vad gäller procentdelen av alla avgivna röster var skillnaden stor mellan de två stora partierna – de Konservativa fick knappt 37 procent, och Labour strax över 30.

 

På papperet var det EU- och invandringskritiska UKIP (UK Independence Party) valets stora vinnare, eftersom partiet fick 12,9 procent av rösterna – en ökning på hela 9,5 procent jämfört med förra valet. Det motsvarar nästan fyra miljoner röster. Därmed blev UKIP Storbritanniens tredje största parti och i åtskilliga valkretsar näst största efter de Konservativa eller Labour.

Före valet trodde de flesta att UKIPs väljare huvudsakligen skulle komma från de Konservativa, men redan när de första resultaten började strömma in noterade BBCs valkommentator att det nog inte stämde. Väljarflykten drabbade Labour lika hårt.

Men trots att UKIP alltså fick stöd från mer än var åttonde väljare, fick partiet bara 1 mandat. Om Storbritannien inte haft sitt antikverade valsystem utan proportionella val som exempelvis de nordiska länderna, så hade UKIP nu haft 83 mandat i Underhuset.

Nu är i praktiken fyra miljoner britter i stort sett helt utan representation i landets lagstiftande församling.

Resultatet blir ännu mer groteskt när man jämför UKIP med två andra partier: Liberaldemokraterna och de skotska nationalisterna i Scottish National Party (SNP). Tillsammans fick de 12,6 procent av rösterna – alltså mindre än UKIPs 12,9 procent – men belönades med 64 platser i Underhuset.

 

Valsystemet fick även den konsekvensen att det nu går en skarp gräns mellan Skottland och England. Av Skottlands 59 valdistrikt erövrade SNP 56, och är nu helt dominerande medan premiärminister David Camerons regeringsparti i Westminster i stort sett är utan inflytande norr om den skotska gränsen.

Vid en första anblick tyder SNPs valseger på en överväldigande styrka, men faktum är att de skotska nationalisterna fick hälften av de skotska rösterna. Det är ett imponerande resultat, men det betyder också att lika många skottar röstade på Labour, de Konservativa eller Liberaldemokraterna som är emot ett självständigt Skottland.

Som flera bedömare har varit inne på kan det mycket väl sluta med att Skottland river sig löst från Det förenade kungariket, eller i alla fall som Londons borgmästare Boris Johnson föreslog efter valet, att Storbritannien görs om till en federation bestående av England, Skottland, Wales och Nordirland. En sådan lösning skulle betyda att England får sitt eget parlament, där representanter från de andra tre nationerna inte har några platser.

 

Det överrumplande valresultatet fick genast dramatiska konsekvenser genom att tre partiledare meddelade att de lämnar sina poster: Labours Ed Miliband, Liberaldemokraternas Nick Clegg och den färgstarke partiledaren för UKIP, Nigel Farage. Den sistnämnde uteslöt dock inte att han återkommer.

Störst politisk betydelse får Ed Milibands avgång. Han är son till den prominente, marxistiske teoretikern Ralph Miliband och ställde upp med ett Robin Hood-program som skulle ”beskatta de rika och ge till de fattiga”, samtidigt som lovade att inte hålla folkomröstning om Storbritanniens medlemskap i EU.

Som det liberala magasinet The Economist noterade när Miliband junior valdes till Labourledare 2011, är Ed ”en gammaldags tysk socialdemokrat”.

Det spektakulära valresultatet gjorde det uppenbart att marknaden för gammaldags tyska tankar är begränsad i Storbritannien, och Labour blir utan tvekan tvunget att omvärdera sin politiska bas.

 

 

Före valet lovade David Cameron att han, om han vann, skulle utlysa en folkomröstning under 2016 med den enkla frågan: ja eller nej till EU-medlemskap. Efter valet har han bekräftat att han tänker hålla sitt löfte.

Om det skulle sluta med ett nej, kommer EU i realiteten att reduceras till en tysk maktzon så det råder knappast några tvivel om att Bryssel kommer att anstränga sig för att ge eftergifter åt London.

Vad skulle det kunna vara? Kanske att Storbritannien återfår rätten att kontrollera sina egna gränser och därmed möjligheten att begränsa invandringen, precis som den förre konservative ministern John Redwood föreslog på valnatten.

 

Oavsett vad som händer står EU inför stora utmaningar – som om Unionen inte redan hade nog med den grekiska skuldkrisen, hoten från Ryssland och de miljoner afrikaner som står beredda att komma till Europa.

Om det till exempel skulle lyckas den brittiska regeringen att återvinna kontrollen över sina gränser, är det svårt att föreställa sig något annat än att andra medlemsländer kommer att kräva detsamma. Om Storbritannien nekar att ”ta sin andel” av de tusentals som dagligen korsar Medelhavet, varför skulle de andra då öppna sina gränser för den afrikanska folkvandringen? Särskilt om man tänker på att EU inte har hållit sina löften. Schengen-samarbetet om öppna inre gränser (som Storbritannien inte deltar i), åtföljdes av ett löfte om att Bryssel skulle kontrollera Unionens yttre gränser. Det har de inte gjort. Gränserna läcker som ett såll.

 

Fler och fler européer kommer förstås att fråga sig om det är EUs avsikt att förvandla Europa till ett slags nordligt Afrika eller en avläggare till den muslimska världen.

Och skulle det sluta med att Storbritannien helt lämnar EU kommer kravet om utträde eller åtminstone en omförhandling sprida sig till andra medlemsländer, sannolikt Danmark, Holland och Frankrike – för att nämna de mest uppenbara.

Om ett eller flera medlemsländer vänder Bryssel ryggen kommer det att få stora konsekvenser för EUs finanser och storleken på dess byråkrati – om inte det osannolika skulle inträffa att de kvarvarande länderna accepterar att betala ännu mer till ett allt mindre populärt projekt.

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/10/storbritanniens-skeva-val/feed/ 3
Bödlarna ibland oss http://www.d-intl.com/2015/05/07/bodlarna-ibland-oss/ http://www.d-intl.com/2015/05/07/bodlarna-ibland-oss/#comments Thu, 07 May 2015 20:57:44 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39938

Se denna video. Här sitter en imam från London, Anjem Choudary, och förklarar att han vill mörda den amerikanska frihetskämpen Pamela Geller – förutom Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali, homosexuella, människor som vänt islam ryggen och alla andra som inte vill rätta sig efter islams blodtörstiga befallningar.

Anjem Choudary ler oavbrutet medan han vittnar om sin mordlystnad. Man minns Shakespears Hamlet: ”One may smile, and smile, and be a villain.” [Man kan le och le, och vara en skurk.] Den långskäggade barbaren är emellertid mer än en skurk, det finns nästan inte ord för att beskrivs hans avgrundsdjupa ondska och glädje över att se andra lida och dö.

 

Vad har Pamela Geller gjort för att förtjäna döden?

Hon har organiserat en Muhammed-teckningstävling i Garland, Texas, där den holländske politikern Geert Wilders talade. Det blev för mycket för Islamiska staten som enligt egen utsago beordrade två av sina heliga krigare i USA att skjuta mot evenemanget med automatvapen. Lyckligtvis blev angriparna, Elton Simpson, som konverterat till islam, och Nadir Soofi, dödade av en vaken polis.

En nätkommentar dagen efter illdåden i Texas, som verkar komma från anhängare till Islamiska staten, förklarar utan omsvep vad syftet är:

Angreppet från Islamiska staten i Amerika är bara början på våra ansträngningar att upprätta en wiliyah [provins] mitt i fiendeland. Vårt mål var khanzeer [svinet, grisen] Pamela Geller, och att visa henne att vi struntar i vilket land hon gömmer sig i eller vilken himmel som beskyddar henne. Vi kommer att skicka alla våra lejon för att slakta henne. Det kommer att lätta våra bröders och systrars hjärtan. Till dem som beskyddar henne: Detta blir vår enda varning mot att skydda denna kvinna och hennes cirkusföreställning. Envar som ställer lokaler till hennes förfogande och ger henne en plattform att spy ut sitt svineri, är tillåtna mål. Vi har noga observerat vilka som var närvarande vid arrangemanget och vem som sköt våra bröder. Vi visste att målet var beskyddat. Vår avsikt var att visa hur lätt det är för oss att ge våra liv för Allahs sak.”

Meddelandet säger att IS har 71 tränade soldater i 15 amerikanska delstater.

”De nästa sex månaderna blir intressanta”, avslutar IS.

 

Det stämmer nog, men ännu intressantare blir vad regeringarna i de västliga länderna tänker göra för att skydda sina befolkningar.

Överallt går det nu runt folk som har fått militär träning och lärt sig korsfästa eller skära halsen av folk nere i Syrien, Irak eller Afghanistan. Knappt har de torkat blodet av sina knivar förrän de kan vända tillbaka till USA, Danmark, Sverige och så vidare, där regeringarna tar emot dem med öppna armar.

Västvärlden är ett bra ställe att föra krig, för våra ledare slår inte tillbaka. Och kriget är för länge sedan förklarat. Hur många av våra medborgare tänker regeringarna offra för att blidka islam?

Om inget görs medan Västländerna fortfarande har makten att göra det, står vi inför ett blodbad.

Det är hög tid att Västländerna slutar sända sina bästa trupper till muslimländer för att blanda sig i deras ändlösa krig.

Dem behöver vi här hemma.

 

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/07/bodlarna-ibland-oss/feed/ 6
Verkligheten har överträffats av dikten http://www.d-intl.com/2015/05/05/verkligheten-har-overtraffats-av-dikten/ http://www.d-intl.com/2015/05/05/verkligheten-har-overtraffats-av-dikten/#comments Tue, 05 May 2015 17:24:20 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39933 Redan 1996 skrev Tom Clancy boken Presidentens order. Handlingen går i korthet ut på att Iran och Irak bildar en ny nation i världen, FIR (Förenade islamiska republiken), med målet att erövra hela arabiska halvön. Ayatolla Daryaei, FIRs ledare, planerar även att lamslå USA genom att sprida ebola i hela landet. Knappt 20 år senare är bokens handling verklighet.

När USA kommer på att det är FIR som ligger bakom ebola-angreppet, anfaller de FIR tillsammans med Kuwait och Saudiarabien. Agenter lyckas ta sig in i Teheran och leda två missiler till Ayatolla Daryaeis hus och döda honom. Koalitionen vinner över banditerna.

Nu har bokens fiktion blivit verklighet:

★ Fiktionens FIR är verkligheten IS.

★ Bokens Ayatolla Daryaei är verklighetens Abu Bakr al-Bagdadi (bilden).

★ Kriget mellan muslimerna är i full gång.

★ En koalition bestående av den fria Västvärlden och några arabiska stater slår tillbaka mot IS.

★ USA och Europa är under attack, men i stället för ebola används hot, våld och propaganda (diktaturers klassiska och enda metod).

 

 

Försöken att ena muslimerna under en flagga har pågått under årtionden, men har misslyckats av olika skäl.

★ En orsak är maktkampen mellan den hårdare sunni (90 procent av världens muslimer) och den mildare shia (10 procent av världens muslimer, shia dominerar i Irak och Iran).

★ Islam i sig är en orsak, eftersom Koranen predikar slagord och ideologi à la 600-talet (död åt de otrogna, Allah är störst), men inte moderna strategier och kunskap.

Men sedan några år tillbaka har något ändrats: kombinationen av Västvärldens kunskap och islams 1 400 år gamla vision och mål att härska över alla människor har frambringat en för demokrati och frihet dödlig cocktail: Islamiska staten, IS.

 

Det kan inte göras utan en karismatisk och kunnig ledargestalt, verklighetens FIR (Islamiska staten) har Abu Bakr al-Bagdadi. Han har av Forbes utsetts till en av världens mest inflytelserika män. Han är också en av världens farligaste män, att al-Bagdadi finns på Forbes lista är som om Stalin eller Hitler hade funnits på den.

Nu säger källor att al-Bagdadi är allvarligt skadad efter angrepp från koalitionen, han göms i irakiska Mosul. IS har i propagandistiskt syfte sagt att de ska hämnas sin ledare, målet för hämnd är Europa enligt engelska tidningen The Guardian.

 

Vi vet redan att IS-anhängare bor i Sverige, nu kan vi till och med läsa i en artikel i Expressen att barn i Sverige leker IS, och bland annat ”skär halsen av fångar”. IS behöver alltså inte (som i boken av Clancy) sprida något virus om de vill ”hämnas” på oss, vi har redan starka och radikala IS-sympatisörer som är beredda att utöva brutalt våld i landet. IS propaganda fungerar och drar till sig nya sympatisörer och rekryter, men vi är ovetande.

Fortfarande tror de flesta att IS ”bara” är en av de många islamistiska terrororganisationerna som med hot, våld och Koranpropaganda vill åsamka oss materiell och finansiell skada. IS är mycket mer än så, IS står för Islamiska staten, IS är en ny stat som kommer att rita om gränserna om de inte stoppas av koalitionen. IS vill härska även i Sverige.

 

 

Islamiska staten är inte erkänd som nation (än) men har:

★ stora landområden

★ en ideologi och politik (islam)

★ mycket gott om pengar (enligt Forbes får de in cirka en kvarts miljard kronor/månad bara på försäljning av olja) och

★ sannolikt fler anhängare än vad vi är invånare i Sverige.

Vår största fiende är kunskapsbristen om islam och islams långvariga dröm om ett muslimskt världsomspännande rike (kalifat). Islamiska staten (som är embryot till deras motsvarighet till Hitlers Tredje rike) är ett resultat av islams vision, och vi har helt missat det. Vi måste lära oss om islams vision, mål, ideolog och politik för att kunna bemöta både argument och hot. Då duger det inte att låta en islamolog eller religionshistoriker läsa snälla avsnitt ur Koranen, de vet faktiskt inte vad de talar om. Vi måste i stället betrakta islam som en ideologi exakt så som vi betraktar nazism, kommunism och fascism.

 

 

De första som borde sättas på skolbänken är alla våra förtroendevalda politiker, från alla partier och på alla nivåer. De är skrämmande naiva i denna fråga, liksom mediekårens anställda. Vår svenska rödgröna regering har redan erkänt en islamistisk terrororganisation och dess landområde, Palestina, som stat (turligt nog är FN klokare i den frågan).

Om IS erkänns som stat av FN, har inte bara Sverige utan världen erkänt ideologisk terrorism som metod, och då vinner verklighetens banditer över demokrati och frihet. Om det blir så kommer några av våra barnbarn förmodligen att mördas (som yazidierna mördas i Islamiska staten) och svenska feminister kommer i framtiden att kväsas brutalt.

Vi har alla facit vi behöver, nu är det ditt val:

Demokrati eller islam.

 

 

 

 

 

 

Boktips:

 

 

* Tom Clancy: Presidentens order.

 

* Loretta Napoleoni: Islamiska staten.

 

* Ayyan Hirsi Ali: Reformera islam.

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/05/verkligheten-har-overtraffats-av-dikten/feed/ 4
Målet mot Michael Hess en glödhet potatis http://www.d-intl.com/2015/05/05/malet-mot-michael-hess-en-glodhet-potatis/ http://www.d-intl.com/2015/05/05/malet-mot-michael-hess-en-glodhet-potatis/#comments Tue, 05 May 2015 17:16:21 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39930 Hovrätten över Skåne och Blekinge sitter nu med en glödhet potatis i knäet. Friar de Michael Hess från hets mot folkgrupp ger de carte blanche för kritik mot islams syn på kvinnor och sex, och vad säger då demokratiminister Alice Bah som ska lära svenska folket att gilla islam? Dömer de honom blir det i princip omöjligt att kritisera islams syn på kvinnor och sex. Inte undra på att hovrätten behöver tre veckor på sig för att avkunna dom.

I dag, två år efter att SD-politikern Michael Hess skrev en kommentar till en ledare i Aftonbladet och ett år efter tingsrättens dom, hölls förhandling i hovrätten i Malmö. Blekinge tingsrätt dömde Hess till villkorlig dom och 80 dagsböter – en dom han nu vill ha ändrad. Kommentaren som utlöste åklagaren Lena-Marie Bergströms beslut att väcka åtal, löd:

”När ska ni journalister inse att det är djupt inrotat i Islams kultur att våldta och misshandla sådana kvinnor som inte rättar sig efter Islams lära. Finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA länder.”

I tingsrätten förklarade Michael Hess klart och tydligt (ett förhör som spelades upp i hovrätten) att hans syfte med kommentaren var att få ledarskribenten Jonna Sima – och hennes kolleger – att se ett samband de helt förnekar. Nämligen att den islamiska sharialagen gör våldtagna kvinnor helt rättslösa, eftersom det krävs fyra manliga vittnen till våldtäkten för att döma någon. Ofta slutar det med att kvinnan döms för äktenskapsbrott, ett brott som enligt sharia kan straffas med döden genom stening.

 

 

Michael Hess är ingen novis i shariasammanhang. Han har bott elva år i muslimska länder som styrs med sharia, han har läst relevanta Koranverser och shariasamlingen Reliance of the Traveler. Och framförallt hade han vid tidpunkten för kommentaren läst islamexperten Bertil Malmbergs sammanfattning av islams syn på kvinnor och sex.

Att män som vuxit upp med islam och sharialagar skulle genomgå en metamorfos vid ankomsten till Sverige, är det nog få som tror. Och alla svenska studier som gjorts av våldtäktsmännens ursprung visar att invandrare är kraftigt överrepresenterade: Män från Nordafrika våldtar 23 gånger så ofta som svenskar, och män från Irak 20 gånger så ofta, vilket alltså bevisar att Hess hade helt rätt när han skrev att det finns ett stort samband mellan våldtäkter i Sverige och antalet invandrare från MENA (Mellanöstern/Nordafrika)-länder.

 

 

Men åklagare Bergström har inte tid med sådana “oviktiga” ting som sanningen. Enligt henne får man inte säga som det är – om detta samtidigt kan tolkas som att man visar “missaktning” mot en folkgrupp. Det är därför hon vill att Michael Hess ska dömas för hets mot folkgrupp.

Om hon trots en mycket svag insats i hovrätten lyckas att en än gång få Hess dömd för att han skrev sanningen om islams syn på kvinnor och sex, har den svenska yttrandefriheten fått sig ännu en knäck. En fällande dom innebär att vi svenskar inte får tycka illa om islams syn på kvinnor och sex, åtminstone får vi inte offentligt uttrycka vårt förakt för lagar som gör våldtagna kvinnor rättslösa och lär männen att det är helt okej att förgripa sig sexuellt på kvinnor.

 

Om hovrätten vill upprätthålla yttrandefriheten (och de sista resterna av sunt förnuft) i Sverige, måste den frikänna Michael Hess. Men en friande dom skulle ju också kunna tolkas som att det faktiskt är något fel på islams syn på kvinnor och sex, och betyda att allt fler svenskar upptäcker det.

Ett val mellan pest och kolera för en hovrätt som givetvis inte har missat att demokratiminister Alice Bah Kuhnke vill göra svenska folket mera positivt till islam.

Mitt stalltips är att hovrätten 26 maj avkunnar en friande dom – genom att hänvisa till att kommentaren faktiskt vände sig till journalister och inte till invandrare från MENA-länder. På så sätt undviker hovrätten att ta ställning till själva knäckfrågan om islams syn på kvinnor och sex. Om det är fegt eller salomoniskt kan diskuteras, men det räddar åtminstone kvar en gnutta yttrandefrihet i Sverige.

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/05/malet-mot-michael-hess-en-glodhet-potatis/feed/ 10
40 år efter kommunisternas maktövertagande i Saigon http://www.d-intl.com/2015/05/04/40-ar-efter-kommunisternas-maktovertagande-i-saigon/ http://www.d-intl.com/2015/05/04/40-ar-efter-kommunisternas-maktovertagande-i-saigon/#comments Mon, 04 May 2015 07:10:38 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39925 I samband med årsdagarna efter kommunismens maktövertagande i Sydvietnams huvudstad Saigon brukar medierna göra reportage om alltmer grånade FNL-veteraner som gick i demonstrationstågen och skanderade ”USA ut ur Vietnam” och eventuellt också stod i gathörnen och skramlade med insamlingsbössor till förmån för ”Vietnams folk”. Detta år, då det i slutet av april var jämnt 40 år sedan Sydvietnam och därmed hela Vietnam blev kommunistiskt, var inget undantag.
Moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark skriver på sin blogg 28 april ett inlägg som tar avstamp i ett inslag i radioprogrammet P1 Morgon, där det förts samtal om den svenska Vietnam-opinionen 40 år efter det att Nordvietnams stridsvagnar intog Saigons gator.

Hökmark avslutar sitt inlägg på följande sätt:

”Det är anmärkningsvärt att den svenska FNL-rörelsen så snabbt glömt vietnameserna som i dag för fyrtio år sedan sattes under brutalt kommunistiskt förtryck. Det är lika anmärkningsvärt som att Sveriges Radio inte förmår behandla detta som mer än ett trevligt samtal om radikalt engagemang. Det är ett hån mot dem som dödats och fängslats och mot alla dem som förtryckts. Och det är ett hån mot demokratins grundläggande värderingar. Sveriges Radio bör fundera på en internutbildning kring demokratins värden och vad dess försvar kräver. Till exempel att man inte förtränger människor som förtrycks till förmån för radikalt myssamtal.”

 

Den kommunistiska samhällsomvandlingen blev i södra Vietnam något mindre dramatisk än vad som blev fallet i angränsande Kambodja, där Pol Pots gerillarörelse Röda khmererna upprättade ett skräckvälde med få, om ens några, motsvarigheter i världshistorien. Från och med gerillans erövring av huvudstaden Phnom Penh 17 april 1975 och fram till dess fall från makten 1978 genom den vietnamesiska invasionen av det så kallade Kampuchea, föll cirka 1,7 miljoner människor offer för dess exempellösa brutalitet.
Direkt efter Phnom Penhs erövring drev unga gerillakrigare ut hela huvudstadens befolkning på landsbygden för att de skulle bli jordbruksarbetare och bygga ett nytt, verkligt kommunistiskt samhälle. De som inte hängde med sköts ihjäl på stället. Oönskade folkelement såsom intellektuella och sådana med förmodade Västsympatier – ibland räckte det med att någon hade glasögon för att stämplas som Västlakej – avrättades rutinmässigt. För att spara dyr ammunition slogs många ihjäl med jordbrukshackor eller kvävdes med plastpåsar.
De flesta av de tusentals människor som deltog i olika slags manifestationer till förmån för den motståndsrörelse som kallades FNL – i den övriga världen mestadels kallad Viet Cong, en förkortning av det vietnamesiska uttrycket för ”vietnamesiska kommunister – föreställde sig sannolikt att sedan motståndsrörelsen och dess allierade Nordvietnam segrat, skulle någon form av humansocialistiskt styre med ”mänskligt ansikte” upprättas i Sydvietnam. För detta talade, sa FNL-anhängarna, det faktum att i gerillan ingick en ”tredje kraft” bestående av bland andra buddhister och studenter som påstods förhålla sig neutrala mellan Saigon- respektive Hanoi-sidan.

 
De som trodde på detta scenario blev eftertryckligt lurade. En av dem som insåg det, och även hade kuraget att erkänna det, var studentledaren Doan Van Toai (född 1945), författare till boken the Vietnamese Gulag (New York 1986, ursprungligen utkommen på franska 1979).
Doan fängslades flera gånger av den dåvarande Saigon-regeringen på grund av sin studentaktivism och sitt samröre med Viet Cong. Efter kommunisternas maktövertagande i slutet på april 1975 anställdes Doan som högre tjänsteman i den provisoriska regeringens finansministerium.
Den 22 juni 1975 arresterades emellertid Doan då han besökte en konsert i Ho Chi Minh-staden – som Saigon hade döpts om till – av vietnamesisk militär. Han hade av allt att döma gripits av misstag, då han hade ett liknande namn som en person som hade stött den sydvietnamesiske presidenten Nguyen Van Thieu och alliansen med USA. Doans förhoppningar om att misstaget snart skulle rättas till kom emellertid på skam, och han tvingades tillbringa 28 månader i det system av omänskliga fängelser och läger för oliktänkande som han kallat Vietnams gulag.

 

Den närmaste tiden efter Nordvietnams maktövertagande – det så kallade FNL eller Viet Cong, som bildats på det nordvietnamesiska kommunistpartiets kongress 1960, upplöstes 1976 –  var det vanligt med summariska avrättningar efter ”domar” utfärdade av så kallade folkdomstolar i Ho Chi Minh-stadens gathörn. En till Thailand utsmugglad pressbild som dök upp i världspressen inklusive Svenska Dagbladet i Sverige visade exempelvis hur en ung, tanig man vid namn Nguyen Tu Sang 29 maj 1975 döms till döden av en folkdomstol. Han avrättades på platsen. Kommunisterna avrättade vid denna tid i avskräckande syfte på stället människor som kallades ”terrorister” eller ”tjuvar”.
Bortsett från sådana öppna grymheter var dock de nordvietnamesiska kommunisternas metoder i syfte att tvinga folket till underkastelse betydligt mer sofistikerade än de Röda khmerernas blodiga slakt i grannlandet Kambodja. Doan Van Toai beskriver i Vietnamese Gulag och ytterligare några böcker ett fängelsesystem vilket i sin cyniska omänsklighet effektivt mal ner hundratusentals människor, vilka ofta inte hade någon aning om varför de fängslats.

 
Sedan USA slopade sitt handelsembargo gentemot Vietnam 1994 har det moderna Vietnam sökt locka till sig västerländskt kapital genom en liberalare handelspolicy som kan sägas påminna om Kinas. Turismen är en viktig och växande inkomstkälla. I likhet med Kina har dock Vietnam förblivit en kommunistisk diktatur med en sådans alla kännetecken.
Enligt den oberoende organisationen Freedom House, som rankar världens länder efter måtten av politiska och medborgerliga fri- och rättigheter, är Vietnam alltjämt fast förankrat i kategorin ”ofria” länder. Den av kommunistpartiet styrda staten kontrollerar alla viktiga samhällsfunktioner såsom politik, media, rättsväsende, den akademiska världen och den religiösa sfären. Det påstås ibland i debatten att ekonomisk liberalisering ofelbart leder till politisk demokratisering, men i fallet Vietnam har snarast motsatsen varit fallet.

 

Sedan Vietnam antogs som medlem i World Trade Organization (WTO) 2007 har, framhåller Freedom House i sin Vietnam-rapport 2013, den vietnamesiska regimen ”… slått in på en väg där man slår ner på fredliga dissidenter … dussintals dissidenter greps, och många dömdes till långa fängelsestraff. Processen fortsatte i många år, med en växande betoning på regimkritiker som uttryckte sig på nätet”. (…embarked on an extended crackdown on peaceful dissent…dozens of dissidents were arrested, and many were sentenced to lengthy prison terms. The process continued over the next several years, with a growing emphasis on government critics who expressed themselves online”. )

Vietnam har under senare år vidare utsatts för allvarliga ekonomiska problem inklusive inflation och massiva skulder som drabbat statsägda företag. En av följderna har blivit en stigande oro inom det styrande kommunistpartiet, vilket lett till hårdare kontroll av partirelaterade aktiviteter och uttrycksformer.
Utrikespolitiskt har det gamla spänningsförhållandet mellan Vietnam och Kina under senare år blossat upp i form av sammandrabbningar kring Spratly- och Paracel-öarna i Sydkinesiska havet.

 

Den som, i likhet med exempelvis Gunnar Hökmark på sin blogg (se ovan), diskuterar ”Vietnam-opinionen” i Sverige, avser praktiskt taget undantagslöst den vänsterinriktade propagandaflod till förmån för Viet Cong och Nordvietnam som vällde över Sverige från slutet av 1960- till mitten av 1970-talet. En bidragande orsak till USAs nederlag i Indokina var utan tvivel just den oerhört ensidiga åsiktsbildningen i Västvärlden, där Sverige framstod som ett extremfall.
Vietnamrörelsen bidrog till att demonisera och isolera Sydvietnam, som trots talrika fel och brister ändå var ett i grunden demokratiskt och västorienterat land, och undergräva USAs hjälp till landet att stå emot den kommunistiska aggressionen från Nordvietnam och den inhemska femtekolonnen i form av Viet Cong. Vietnamkriget blev också det första riktiga ”mediekriget”.

 
I Sverige byggde kommunistanhängarna under perioden 1965-1975 på ett skickligt sätt upp en välfungerande propagandaaparrat. De första FNL-aktivisterna, som gärna slogs med polisen och förstörde sydvietnamesisk egendom i Sverige, framstod visserligen till en början som ett slags samhällets paria. För det stora flertalet svenskar kändes det mer naturligt att solidarisera sig med USA, precis som man gjort under Andra världskriget och Koreakriget. Konfliktens medieexponering tog dock alltmer ut sin rätt, och för många TV-tittare tycktes de amerikanska bombplanen symbolisera själva ondskan.
Det stora genomslaget fick den vänstervridna Vietnam-opinionen med en demonstration som hölls i Stockholm 22 februari 1968. Dåvarande utbildningsministern Olof Palme gick då arm i arm med Hanois Moskva-ambassadör – Nordvietnam hade ännu ingen ambassad i Stockholm – Nguyen Tho Chyan i ett fackeltåg där det skreks bland annat ”USA mördare samt ”Tage (Erlander) och (Arne) Geijer, Lyndons (Johnson) lakejer”. Någon vecka senare erkände den socialdemokratiska regeringen Nordvietnam.

 

Det fanns emellertid också en annan Vietnam-opinion som föddes ur de protester som trots allt förekom mot den massiva propagandan för Nordvietnam och Viet Cong/FNL. Något av ett startskott för denna opinion kom med Ture Nermans skrift Sverige på glid (Andromeda förlag 1967).
Ture Nerman (1886-1969), en före detta kommunistisk och senare socialdemokratisk riksdagsman och skriftställare, kanske mest känd för att ha skrivit texten till visan Den vackraste visan om kärleken, upprördes över ”de exempellösa utsvävningar i USA-hat, som de sista åren har skämt ut Sverige inför den västerländska opinionen” (citerat från baksidestexten) och varnade bland annat för ”hur massmedierna infiltreras av den odemokratiska oppositionsriktningen”. Sverige på glid blev en inspirationskälla för ett försök till motoffensiv mot vänsterdominansen inom framförallt Vietnam-opinionen.

 
Detta resulterade i bildandet av först Kommittén för ett fritt Asien av den konservative juristen och författaren Bertil Häggman och därefter i tillkomsten av den tvärpolitiska organisationen Demokratisk Allians (DA) med Anders Larsson som tillskyndare. Ungefär samtidigt startade civilingenjören Svante Hjertstrand den gratisutdelade, antikommunistiska debattidningen Argument för frihet och rätt som hade Vietnam som en av sina huvudfrågor. Jag gick med i DA 1972 och var ordförande i Stockholms-avdelningen 1974-1975 och sålde otaliga Argument i Stockholms city genom åren.
Trots aktningsvärda försök att under några år med begränsade medel bemöta vänsteroffensiven, fick den alternativa Vietnam-opinionen till slut erkänna sig besegrad. Vänsterns utbredning i medierna och samhällsinstitutioner, som är märkbar än i dag, resulterade i ett oerhört ensidigt opinionsklimat där de röster som avvek från normen – vad som långt senare kom att kallas den politiska korrektheten – marginaliserades som tillhörande extremister och fascister.

 
Jag måste avrunda med att konstatera att Gunnar Hökmarks parti – från 1969 kallat Moderata samlingspartiet, tidigare Högerpartiet – ingalunda avvek från den dominerande vänsterströmningen i Vietnam-opinionen så länge konflikten i Indokina varade. Snarare var partiet påtagligt följsamt gentemot denna opinion. Kulmen för denna hållning kan sägas ha infallit i december 1972, då Socialdemokraternas partisekreterare Sten Andersson fick moderatledaren Gösta Bohman att skriva under den famösa så kallade ”Namninsamlingen för fred i Vietnam”, i realiteten ett ensidigt ställningstagande för kommunistsidan i konflikten.
Enstaka rakryggade M-riksdagsledamöter såsom Tage Adolfsson, Hans Wachtmeister och Tore Nilsson vägrade skriva på det röda uppropet och fick ordentligt på skallen för det. En annan politiker som försökte hålla emot var Anders Björck, senare försvarsminister och förste vice talman i riksdagen. Partiet som helhet kapitulerade dock för vänstertrycket, det kommer vi som var med på den tiden och protesterade mot fjäsket för extremvänstern aldrig att glömma.

 

 

 

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/05/04/40-ar-efter-kommunisternas-maktovertagande-i-saigon/feed/ 5
Tredje riket av i dag heter IS http://www.d-intl.com/2015/04/29/tredje-riket-av-i-dag-heter-is/ http://www.d-intl.com/2015/04/29/tredje-riket-av-i-dag-heter-is/#comments Wed, 29 Apr 2015 09:00:29 +0000 http://www.d-intl.com/?p=39922 1938 for Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain till Tyskland. Hans uppgift var att sluta en överenskommelse med Adolf Hitler för att undanröja det överhängande krigshotet. Chamberlain återkom till England och uttalade de berömda orden ”Peace for our time” – ett år senare bröt Andra världskriget ut. Vi står nu inför en liknande fara – bara mer långsam.

I söndagens tv-program Agenda var det muslimen och före detta socialdemokraten Nalin Pekgul och religionshistorikern/islamologen Christer Hedin som agerade Chamberlain och försökte mildra hotet de inte ens är medvetna om, hotet från islam. De kommenterade exmuslimen och den mycket islamkunniga Ayyan Hirsi Ali som hade intervjuats om sin nya bok Reformera islam. Enligt Ayyan Hirsi Ali står dagens muslimer inför ett vägval, och det är Islamiska staten, IS, som tvingar dem att välja: Islam eller en form av islam light, ett reformerat islam? Att alternativen konvertering till annan tro eller ateism inte ens tas upp kan tyckas märkligt, men förklaringen är att islam förbjuder det.

 

 

Enligt Ayyan Hirsi Ali säger IS tydligt att en äkta muslim måste hålla med om allt som står i Koranen, allt som profeten Muhammed sa och gjorde. Bara om man följer det bokstavligen är man en äkta muslim, annars är man en falsk muslim. Det är faktiskt inte IS som säger det, det är Koranen, och det vet Hirsi Ali. Jag tror att hon uttrycker sig som hon gör för att hon sett det som få människor i världen förstått – att islams politiska makt och välde växer. IS har lyckats göra något som muslimska araber och islamistiska terroristorganisationer strävat efter under mycket lång tid: Att ena muslimerna under en flagga. Vad som sker just nu är samma sak som skedde i Tyskland under 1930-talet, då Hitler tog makten och med sin nya ideologi enade tyska folket under nazismen. Skillnaden är att nazismen var ny, islam är 1 400 år gammalt, nazismens ledare var ny, Allah har funnits 1 400 år, Hitler var människa, Allah är en gud, Hitler dog, Allah är odödlig.

 

En snabb bakgrund:

★ Det arabiska islam utvecklades av Muhammed för 1 400 år sedan.

★ Muhammed använde historier om övernaturliga väsen (Allah och ärkeängeln Gabriel) för att lura människorna.

★ Muhammed sa sig få uppenbarelser via ärkeängeln Gabriel, uppenbarelser som kom från Allah själv.

★ Under början av Muhammeds karriär som profet var uppenbarelserna snälla, med tiden blev de mer vålsamma och maktfullkomliga och inriktade mot dem som Muhammed uppfattade som sina fiender (exempelvis har judar sedan Muhammeds tid hatats av islams anhängare).

★ Allt Muhammed sa och gjorde sammanställdes efter hans död i det som nu är Koranen.

★ Alla ord i Koranen är Allahs egna ord, de får inte ändras, tas bort eller ifrågasättas.

★ Är det en enda liten del i Koranen (eller hadither, sira eller sunna) som en muslim inte bekänner sig till eller följer, är denne inte muslim enligt islam, det är viktigt att minnas.

 

 

I Agenda sa Hirsi Ali bland annat att islam måste sluta mana till heligt krig. I nya boken Reformera islam, där hennes ton mot islam är mildare än tidigare, lägger Ayaan Hirsi Ali fram fem punkter som måste till för att en grundläggande reformering av islam ska kunna ske:

★ Tillåt kritik av Muhammed och Koranen.

★ Prioritera detta liv, inte livet efter döden.

★ Bryt sharialagens makt över den sekulära lagen [sharialagen är himmelsk, det är Allahs ord som är lag, svensk lag är skapad av oss människor, min anm].

★ Sluta uppmana enskilda att tillämpa islamisk lag genom att ”påbjuda det rätta, förbjuda det orätta”. [Det vill säga: lägg dig inte i hur andra lever sitt liv.]

★ Sluta mana till heligt krig.

För den som har kunskap om islam, är hennes förslag kontroversiella. Koranens ord påbjuder ju att inget får ändras, tas bort eller ifrågasättas. Bokstavstrogna muslimer tror benhårt på det, och de är tillräckligt många för att kunna genomdriva den fundamentalistiska doktrinen.

Ett antal människor är beredda att gå i döden för sin profet och sin gud, andra mördar bestialiskt dem som på något vis anses stå i vägen för deras tro. Islam är enligt mig världens största och farligaste sekt. Jag påstår att islam inte kan reformeras, islam sitter fast i sig självt.

 

 

I boken Islamiska staten av Loretta Napoleoni, beskrivs hur olika islamistiska ledare från olika falanger under lång tid arbetat för att återskapa det gamla kalifatet. Det islam som beskrivs i hennes bok är det riktiga islam, enligt de fundamentala texterna i Koranen. Det är det islam som jag tror Ayyan Hirsi Ali har sett växa fram och fruktar. IS är inte längre namnet på en terroristorganisation, IS är Islamiska staten, det kalifat muslimerna strävat efter att återupprätta sedan Muhammeds död.

Precis som Hitlers välde utökades, utökas IS territorium, inte minst genom våld mot de muslimer som inte är ”rättrogna” och våld mot ickemuslimer. Likheterna med nazismen är på många sätt slående, till exempel är den propaganda som IS producerar och sänder via internet syftad till att skapa stolthet hos muslimer, stolthet över Allah, islam och kalifatets pånyttfödelse. Napoleoni kallar faktiskt Islamiska staten för ”Fågel Fenix” – fågeln som återuppstod ur askan och flög igen.

 

Det totalitära, diktatoriska islam som Muhammed skapade för 1 400 år sedan växer och tar över Mellanöstern, med hjälp av modern teknik och nyvunna kunskaper om propaganda och strategi. I stället för att utföra enskilda terroristattacker i USA och Europa har IS ledare förstått att de måste ha en bas i Mellanöstern: Syrien och Irak. Därifrån attackerar de och lägger under sig andra muslimska stater, människor och inte minst oljefält (IS har mycket gott om tillgångar). Det är orsaken att muslimska länder slåss mot varandra, Saudiarabien med flera vill självklart härska över sina egna oljetillgångar och territorium. Islamiska staten är ett hot mot dem, likväl som mot oss, men paradoxalt nog har de samma övergripande mål: Hela världen ska underkasta sig islam.

Islamiska staten har redan nästa mål klart för sig: Europa. Det är inte en reformering av islam som kommer att ske, det är islams reformering av våra demokratiska och fria samhällen som pågår framför våra ögon. Det vi ser ske i Syrien och Irak, är bara början på islams erövring av världen, men världen har inte förstått det än. Jag är dock övertygad om att Ayyan Hirsi Ali har förstått det.

 

 

Min spontana reflektion under inslaget med Ayyan Hirsi Ali var att hon är så kunnig, och att programledaren Anna Hedenmo och kommentatorerna Nalin Pekgul/Christer Hedin framstod som obildade och inskränkta. Hedenmos naiva fråga om Bibeln och om Ayyan Hirsi Ali numera ser islam som fredens religion, är exempel på en björns dans med en balettdansös. Svaret blev: ”Att tala om andra religioner löser inte problemen med islam. Islam, som den ser ut i dag, är inte en fredsreligion. Det är därför islam måste reformeras.”

Hon sa sig vara fullt medveten om att en sådan anklagelse och sådana krav upplevs som mycket stötande, för att inte säga kränkande, av många muslimer och även icke-muslimer. I Agenda sade hon: ”Min bok säger att det är dags att vi granskar det som profeten gjorde och vad Koranen säger om det. Om du som muslim blir kränkt, så får du bli det.”

 

 

Nalin Pekgul, (född Baksi, hon är syster till den kurdiske aktivisten och miljöpartisten Kurdo Baksi) anklagade Ayyan Hirsi Ali för att stå på de konservativa muslimernas (IS) sida genom att hävda samma sak som IS gör. Pekgul har uppenbart inte kunskapen om att Ayyan Hirsi Ali beskriver hur islam är medan IS lever som islam lär. Pekgul anklagade även Ayyan Hirsi Ali för islamofobi. Hur hon under sju minuter klarade av att både anklaga Ayyan Hirsi Ali för att vara konservativ muslim i klass med IS, och samtidigt islamofob är en gåta. De flesta som ser programmet och inte har kunskap om islam tror kanske på det, men jag tror att en och annan tittare tydligt såg skillnaden mellan den kunniga Ayyan Hirsi Ali och den svamlande Pekgul.

Jag dristar mig till att påstå att Pekgul är den konservativa muslimen, vilket inte är konstigt enär hon vuxit upp i en familj bestående av imamer. En liten humoristisk twist är Pekguls exempel på hur islam reformerats: Under ramadan (då muslimer är ”tvingade” att äta och dricka bara under dygnets mörka timmar) skulle de inte överleva ramadans fyra veckor i Norrland, där ju solen aldrig går ner under sommaren. Därför har de lärde utfärdat en ”fatwa” (en politisk regel) som gör att muslimer i övre Norrland kan följa de klockslag fatwan satt för ”mörkrets inbrott” respektive ”ljusets intåg”. Ett annat exempel på en fatwa är den som reglerar hur muslimer får torka sig efter toalettbesök! Det är sådant Pekgul kallar reformering av islam …

 

 

Vad islamologen gjorde i programmet är ytterligare en gåta, en islamolog som är okunnig om islam kan inte vara nyttig i en sakligt hållen debatt. Det var Christer Hedin inte heller, han var bara nyttig för det konservativa islam. Dessvärre tror många att alla religionshistoriker och islamologer kan något om det ideologiska och politiska islam. De kan de ofta inte, de sitter fast med näsan i Bibeln, Koranen och diverse andra teologiska böcker, vilket begränsar dem.

Det är synd att Ayyan Hirsi Ali inte fick bemöta deras märkliga och okunniga argument.

Hon säger sig vara fullt medveten om att en reformering av islam inte kommer att gå fort, men hon anser att förändringen egentligen redan har börjat, särskilt bland muslimer som lever ett modernt liv i storstäder. I intervjun i Agenda sa hon:

”Förändring börjar med ett litet steg. Dåliga idéer börjar som en tanke hos en enda person. Bra idéer börjar på samma sätt. Det är det boken handlar om.”

 

Jag är övertygad om att många muslimer egentligen är kristna, buddhister, agnostiker, ateister eller annat, de vet bara inte om det. De förbjuds att lämna islam, straffet kan vara döden.

Den muslimska världen har väntat i århundraden på sin kalif och sitt kalifat. Nu ser det ut som att det har skapats. Det börjar bli farligt. Ser vi inte upp är det kanske slut med ”peace for our time”.

 

 

Se inslaget i Agenda här

 

]]>
http://www.d-intl.com/2015/04/29/tredje-riket-av-i-dag-heter-is/feed/ 2